Etikettarkiv: Växtfärgat

Giraffvantar

Jag har en alltid gillat giraffer. De ser så ståtliga, kloka och lugna ut. Ett tag var jag på väg att frivirka en giraffilt, med en teckning som jag fick av min dotter som förlaga, men det projektet slocknade innan det kommit speciellt långt.

När jag hittade ett vantmönster med giraffer i Jorid Linviks bok Stora Vantboken och samtidigt insåg att jag hade garn hemma var det bara att sätta igång.

Garn växtfärgat med färglav respektive ljung tyckte jag skulle passa. Det är färgat på tvåradigt svenskullgarn, för ca 30 år sedan.

Garnet skulle kunna passa till kexchokladvantar också.

Passformen blev bra, jag använde stickor nr 3.

Mönstret är välskrivet och vanten har en bra placering av tummen, med några maskor även på framsidan.

Annonser

Maskinfiltade vantar, andra försöket

Filtade vantar, andra försöket.

Jag stickade ett par vantar som jag filtade i tvättmaskin ur Jorid Linviks bok Stora Vantboken för en tid sen. De kan du se här. De blev lite väl långa och tummen filtade sig inte så väl eftersom den inte var mönsterstickad. Jag tyckte om hur de blev i tjocklek i övrigt, så jag började på ännu ett par, men med några smärre förändringar.

Jag har använt mina växtfärgade garner, de rödorange nyanserna är krapp och det gulgröna ljung. De mörka nyanserna är på mörkgrått garn och de ljusa är på vitt garn, dvs Svenskullgarn från Kilafors. Det var ca 30 år sen jag färgade garnerna. Jag har många gula och gulgröna nyanser, och här gick det sista av krappen åt. Mina koschenillfärgade garner är slut för länge sedan. Det blir en utmaning att göra något av resten om jag vill sticka upp mina garner.

Innan de åkte in i tvättmaskinen mätte de 32 cm på längden. Jag tvättade i vanlig 40-tvätt, med en handduk och ulltvättmedel. Programmet tog 1 timme.

Själva handen som har vitt garn i botten filtade sig mycket väl och blev härligt tjockt.

Passformen och längden blev perfekt den här gången. Ja, tummen blev kanske en halv cm för lång, men det gör inte så mycket. Bättre det än tvärtom. Längd på hela vanten blev 27 cm.

 

Här kan man se skillnaden mellan vantarna. Jag tog bort en bit på mudden på vanten, så att den kan passa i ärmen på jakan, snarare än utanpå. Jag mönsterstickade tummen som då blev den lika tjock som resten av vanten och den tovade  också ihop sig bättre.Även på det här paret filtade sig modden något mindre, det beror på det mörkgrå garnet som inte filtar sig lika bra

Jag gillar verkligen ytan på vanten, med den lilla aviga maskan i varje diamant.

Äventyrsblomster

Jag har stickat en hel del på sista tiden, men inte hunnit göra inlägg. Här kommer ett par vantar som kommer från Tori Seierstads bok ”Votter från eventyrskogen”. Mönstret heter Eventyrsblomster.

Jag har stickat i två härvor kamgarn. Den ena härvan vit. Den andra är spunnen  av ull färgad med krapprot och koschenil och skiftar mellan rosa och orange. Garnet är lite hårt och resultatet blev lite ojämnt, men vanten passar precis och är nog varm också den dag det inte blåser i Göteborg.

Mönstret är lika på båda vantarna, men hamnar på olika sidor.

Tovade vantar

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_41f1

Tovade vantar, mönster Jorid Linvik

Jag hittade mönster på tovade vantar i Jorid Linviks bok Stora vantboken. Man ska ha ett garn som heter Tove från Sandnes enligt mönstret, men jag tänkte att jag skulle använda lite av mitt växtfärgade tretrådiga svenskullgarn. Har aldrig provat att tova stickade vantar, så det var perfekt att prova med det garnet, som aldrig tycks ta slut. Kanske skulle man kunna göra fler om det fungerar och på köpet göra slut på lite garn.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_41e9

Före tovning

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_41ea

Efter tovning

De var ju jättestora när de var färdiga, men krympte till lagom storlek över hand och fingrar efter tovningen. Tummen som är stickad av grått garn och kanske har en annan kvalitét än det gula, som är vitt i botten tovade sig inte speciellt mycket. Den är inte heller mönsterstickad, så den blev mycket tunnare än resten av vanten.

Jag blev förvånad när jag såg hur färgen på det ribbsickade partiet ändrats efter tvätt. Det är färgat med krapp. Jag var tvungen att tvätta vanten två gånger. Först i 30 grader med Y3 och 39 min program. Det blev inte speciellt mycket tovat, så jag tvättade den i en vanlig 40-tvätt med kläder och vanligt tvättmedel. Då blev det lagom.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_4205

Skaftet på den här modellen är väldigt långt, når till halva armen.

 

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_4204

Det här är mer lagom längd för mig.

Jag har plockat ihop en ny garnkombination för nästa par, som ska bli något kortare i skaftet och med mönsterstickad tumme.

Tripp, trapp, trull

Mitt första par tvåändstickade vantar blev täta och varma, men eftersom jag alltid fryser om händerna blev jag nyfiken på om de skulle bli ännu bättre med ett tjockare garn.

Jag plockade därför fram mitt tretrådiga växtfärgade svenskullgarn och beslöt mig för att testa det. Jag har använt stickor nr 4,5.

IMG_3397

Till mitt första par lade jag upp 40 maskor. Jag har använt vitt garn färgat med skvattram (det ljusa garnet) och ljusgrått garn färgat med färglav. De här vantarna blev för små för mig, men som tur är passar de dottern. Jag blev tvungen att göra ett par till.

IMG_3396

Mitt nästa par fick 48 maskor i upplägget. Här använde jag mörkgrått respektive vitt garn färgat med ljung, andra badet. De här passar mig.

IMG_3403

Min man kunde tänka sig ett par också, så här startade jag med 60 maskor. Det ljusa garnet är mörkgrått garn färgat med lav och det mörka garnet är mörkgrått färgat med björk.

Så nu har hela familjen vantar att möta eventuell vinterkyla med.

Jag tycker att det här garnet är lätt att använda till tvåändstickat, trådarna liksom fäster i varann och glider inte. Ränderna på längden tycker jag om. Det gör att färgerna samspelar på ett härligt sätt, jag som tyckt att de är tråkiga, men så här tycker jag om dem. Garnet är lite skickligt och strävt, men det är helt ok till vantar.

Nu har jag fått hem lite restgarner i krapp och koschenill, så det kan bli några vantar till.

 

 

Vad ska det bli av mitt växtfärgade ullgarn?

 

Växtfärgat tvåtrådigt ullgarn

Växtfärgat tvåtrådigt ullgarn, hittade några bruna toner färgade med färglav, efter jag tagit bilden, som inte är med här.

För ungefär 30 år sedan växtfärgade jag mängder av ullgarn under några somrar. Det var ju så spännande att se hur det blev med de olika växterna. Jag stickade en hel del och det blev flera tröjor, vantar, mössor, sockar. Trots att jag gjorde en hel del tog det inte mycket på lagret. Intresset för att sticka med växtfärgat avtog och under årens lopp har jag gett bort en del, använt några enstaka härvor, men jag har fortfarande en hel del kvar.

Tretrådigt växtfärgat ullgarn

Tretrådigt växtfärgat ullgarn

Det är ju en lite enahanda färgskala, mycket åt det gula även om jag har en lite större palett när det gäller de tvåtrådiga garnerna. De garner som jag färgade med krapp, kochenill, brakved, blå bresilja och indigo är i princip slut sedan länge.

Jag vill inte ha några fler tröjor i de här garnen, vantar behöver man ju inte så många av och sockor använder jag hellre sockgarn till. Så vad kan man hitta på då?

Jag har tänkt på att man kan göra en filt eller liknande, men hur? Ett tag tänkte jag frivirka en filt men en giraff på, men jag har släppt den tanken, i alla fall just nu.

Har funderat på vad jag kan göra och tittat runt på nätet lite de senaste dagarna. Har provvirkat en del och fastnade till sist för en hexagonformad mormorsruta, som jag hittat hos en bloggare, som kallar sig Attic24. Hon har gjort en utförlig beskrivning  som  du kan se här.

Den första hexagonen

Den första hexagonen

Jag använder mina tvåtrådiga garner, det blir alldeles för tjockt med de tretrådiga.

Några hopvirkade hexagoner

Några hopvirkade hexagoner

Det här känns som ett bra sätt att använda garnerna. Man kan låta färgerna lyfta fram varandra och jag ser ut att ha fler färger än vad jag först tänkte.

Men det är ett stort projekt. Jag kan tänka mig att jag måste virka minst tusen sådana här, jag har inte räknat på det. Orkar jag det? Och det behöver nog göras i dagsljus, så att man ser de riktiga färgerna, så det blir ingen vintersyssla. Stora, långvariga projekt har jag gjort förr, men inte något sånt här virkprojekt. Just nu är det kul och spännande, men i längden? Tycker att det här är en bra idé, så jag fortsätter nog ändå.

I korgen ligger de garner jag valt ut, det ska nog räcka ganska långt.

I korgen ligger de garner jag valt ut, det ska nog räcka ganska långt.

 

”Vådan” av att titta på TV

Såg på första av snittet av den engelska TV-deckaren Shetland igår. Shetlandsöarna har ju en fantastisk sticktradition och noterade snabbt en fin mössa på en av skådespelarna.

Den skulle vara kul att sticka tänkte jag, eftersom jag gillar mönsterstickning, gärna med många färger. Noterade även fler stickade alster och hade tankar kring dem. Tänkte inte mer på förrän jag tittade lite på Facebook och konstaterade att i stickgruppen jag är med i hade någon lagt upp ett foto från TVskärmen och det var redan utklarat vilka mönster det gällde, var de kan köpas, vilken designern är osv. Många verkar ha tänkt exakt samma tankar som jag om det stickade i programmet. Sticksuget ökade enormt igen.

Mössan heter Peerie Flooers av designern Kate Davies, mönster finns på Ravelry.

 

Frågan var ju bara, behöver jag mössan, ska jag verkligen börja på ett nytt projekt igen, och skulle jag behöva köpa mer garn?  Man får ju ändå fundera lite innan man köper ännu mera garn när man redan har kilovis. Efter en natts sömn kollade jag garnförrådet och konstaterade att jag har garn som går att använda, så nu är mönster köpt och strax läggs de första maskorna upp.

Garn till Preerie Flooers

Garn till Preerie Flooers

Garnerna är: Naturfärgat ljusgrått. Ljust och mörkt grönt, samt ljusblått färgat garn från en garnsats, som aldrig blev det den skulle. Det orangeröda är växtfärgat med björk och krapprot, det ljusbeigegula är färgat med tallkottar och det starkt gula med ljung. De är betade med 20% alun och 10% vinsten och det gula med tennsalt och saltsyra i badet.