Etikettarkiv: stickning

Trasmattesockor

Jag tycker att det blir så härligt att blanda två olika randade garner. Jag älskar slumpen och hur färgerna i vissa partier blir superfina tillsammans och i andra partier skulle man inte ha valt att kombinera just dem. Dock blir helheten oftast fin.
Jag använde två vanliga sockgarner, som jag köpte i Alsace i höstas. Det ena garnet har partier som blir randigt horisontellt, lite som när man stickar mönster med två garner. Det andra garnet bytte bara färger i längre partier, men bildade inga sektioner med mönster som det andra. Det var nog tur, för det hade nog blivit för stökigt med två sådana garner.

Jag bytte garn vartannat varv och stickade från tårna och uppåt.  Jag ville utnyttja allt garn och göra sockorna så långa som möjligt. Jag stickade båda samtidigt på rundsticka, 2,5 mm. Det var roligt att se hur det växte fram, jag hade ju ingen aning om hur det skulle bli. Det var lite joxigt med trådarna, en från insidan och en från utsidan av varje nystan. Man får se till så att trasslet inte går för långt, men efter ett tag fick jag in en teknik så att de inte snurrade sig runt varann så mycket.
Mönstret hittade jag på Ravelry, Vanilla Sock with gusset and choice of heel av Jo Torr. Hälen var ny för mig, men funkade bra. Jag blev nöjd med randningen och färgerna. Skaften är fina när de sticker upp ur kängorna.

Annonser

Stickade plagg 2018

Efter allt smått jag stickat, vantar, halvvantar, sockor, sjalar och mössor, fick jag lust att göra något större. Jag ville inte direkt ha något plagg själv, så jag frågade dottern. Hon ville gärna ha en tröja och tyckte jag skulle använda garn jag hade hemma. Vi hittade växtfärgade garner som legat i gömmorna länge, sisådär 30 år. Det är vitt och ljusgrått garn som är färgat med ljung och björk, konstigt nog fick de samma färg, kanske för att det också är med en gnutta tennsalt i alla härvorna. Bina är stickade med mörkgrått garn från Ullcentrum Öland. Mönstret är från Andrea Rangels bok Sticka mönster. Den blev fin tycker jag, garnerna passar perfekt till just denna tröja och jag är glad att de kunde användas till något. Tröjan gjorde mig sugen på att sticka något till mig själv, men då en kofta.

Här är min Damejakka Loppa, eller loppakofta, ett mönster som är stickat av massor med människor i Sverige och Norge och säkert ännu fler länder. Mönster av Ann Myhre, eller Pinneguri som hon kallar sig på Ravelry.
Jag fick bråttom att handla garn till den och gick in i första bästa garnaffär. De hade Sandnes Tove i ett antal färger. Jag hade tänkt Rauma finull, men har man bråttom så har man. Det var inte lätt att välja färger. Efter att funderat länge slog jag till på en färgskala och gick hem och gjorde provlapp. Det blev outhärdligt. Jag gick tillbaka och köpte till några garner och tog bort orange och rött som var med från början. Det blev bättre. Nu är nöjd med färgvalet och garnet fungerade bra. Det blev en lagom varm och behaglig kofta.

Är också nöjd med turen till Knapp-Karlsson, där jag fick fin hjälp med knappar och ullband till insidan av knappslån.

Efter den lyckade Loppakoftan var jag lite sugen på att göra en kofta till. Hörde talas om koftan Jaycee av Isabell Kraemer och tyckte att den såg ut att vara gjord för mig. Mönstret är skapat är för fantastiskt ullgarn från en garnproducent i England som heter Little grey sheep och jag hade tänkt sticka den i det garnet. Innan jag hann skicka efter garn råkade jag köpa massor med lammull till vrakpris på en utförsäljning vid textilmuseet i Borås och då blev det den ullen jag använde. Jag nystade ihop en brun och en turkos/blågrön tråd och blev nöjd med utseendet.

Garnet är lite strävt och innehåller spinnolja, men väl tvättat blir det mjukt och fint och fyller ut mer.

Mönstret är fantastiskt lätt att arbeta med, varenda maska stämmer och jag tycker detaljerna är fina. Skulle gärna göra en till i det garnet det är gjort för också.


Jag har bara en dålig inomhusbild på hur den ser ut på, tyvärr.

Vantar till våren

Jag har gett bort de flest av de halvvantar jag stickat och i vår vill jag själv ha några nya. Jag var sugen på mycket färg, så de översta vantarna är mina.

Sen undrar jag ju alltid hur det blir med en annan färg och de skulle det bli en present.

Mottagaren har lite mindre händer än jag, så jag gick ner en kvarts mm i storlek på stickorna, från 2,5 till 2,25. Det är intressant hur stor skillnad det blev.

De enfärgade garnerna är alpacka och det flerfärgade är Mille colori baby.

Vanten Signe

Gjorde nyligen en resa till Jokkmokks marknad bland annat. Det var en gruppresa där jag förstod att det skulle bli mycket tid i buss och då måste man ju ha något att sysselsätta händerna med. Så medan kan passerade genom såna här landskap stickade jag.

Jag bestämde mig för vanten Signe ur boken Vantar för alla årstider av Clara Falk och Kamilla Svanlund. Jag valde bland mina tvåtrådiga ullgarner, tre olika sorter, och använde rundsticka 2,5 mm. Det är andra paret vantar som jag stickar ur den  här boken och även detta par blev för litet för mig. Jag har nu dragit slutsatsen att alla vantar ur boken antagligen är för små för mig. Tur att min dotter har mindre händer och älskar just den här röda färgen.

En bild till från detta underbara vinterlandskap. Denna bild är från Jokkmokk.

Homeward bound mitts

Pompom magazine publicerade för en tid sedan ett gratismönster för halvvantar med flätmönster, som jag föll för. Jag har stickat flätmönster ytterst få gånger tidigare, så det kändes kul att prova. Mönstret heter Homeward bound mitts och kan laddas ner från deras hemsida.

Jag använde restgarner från en kofta jag stickat tidigare, Rock the Lobster heter den. Jag har skrivit om den här . Garnet är beställt från USA, ett härligt mjukt handfärgat garn, i sport weight som heter Gryphon Bugga. Det är en blandning av superwash merino, kashmir och nylon. Det första paret blev blått.

Och andra paret blev grått.

Mönstret är välgjort och mönstret täcker hela vanten.

Jämt ojämn sjal

När jag såg Jenny Aldebrants (Jennypenny) sjalmönster ”Jämnt ojämn” eller ”Evenly uneven” blev jag lite nyfiken på hur det skulle se ut med mina val av garner/färger, så jag bestämde mig för att köpa mönstret. Jag hittade garn på syfestivalen i Göteborg, 3 härvor Malabrigo sock. Garnet har en härlig lyster och skiftar fint i olika nyanser.

Det var lite av en utmaning att följa mönstret, eftersom jag är mer van vid att läsa diagram. Här skulle man läsa för varje varv man stickade, nästan. Det är lätt att blanda bort sig bland varven och några gånger fick jag repa upp lite.

 

Vantar i Märta-Stinas anda

För några år sedan såg jag på museet i Sollefteå stora täcken/filtar som Märta-Stina Abrahamsdotter stickat. De var imponerande och vackra, för hon har ett helt eget uttryck med stora mönster, geometriska former och stiliserade växter. Hon levde på 1800-talet och måste ha varit något alldeles speciellt. Jag hittade ett mönster på en vante, som Ulrika Bos Kerttu, hemslöjdskonsulent i Västernorrlands län har skapat med inspiration från Märta-Stinas täcken. Länk till mönstret finns här. Och här kan man läsa lite om Märta-Stina.

Märta-Stina använde en speciell teknik när hon stickade. Hon band garnet på baksidan vid varje maska när hon stickade med flera färger. I mönstret är det beskrivet hur man gör, men mina fingrar hade svårt att göra så. Dock kom jag på ett sätt som stämde med hur jag stickar sen tidigare.

Jag ändrade mönstret lite, jag har lagt upp 56 maskor, inte 60 och därför tagit bort en maska i kanterna på båda sidorna. Har också förlängt vanten lite för att passa min hand. Tummarna blev också lite annorlunda.

Jag har använt ull från Ölands ullspinneri (mörkgrått och cerise) och det gulbruna garnet är växtfärgat ljusgrått svenskullgarn, betat med alun, vinsten och kopparvitriol och färgat med björklöv. Det mörkgrå garnet är något tunnare än det brungula, så bindningen på baksidan lyser igenom här och där.

Det var ett trevligt sätt att sticka på. Är lite sugen på att göra något mer i den här tekniken.