Etikettarkiv: Scrap quilt

Granny Smith

Babytäcke Granny Smith 83 x 91 cm

Det här täcket har påbörjades våren 2015. Jag trodde det skulle gå snabbt att sy, kanske någon månad, men där tog jag fel. Energin för just handsömnad fanns inte och har endast funnits sparsamt de senaste åren. Så det blev färdigt sommaren 2017 i stället. Lagom till Lapphexornas jubileumsutställning 12-27/8, på Stadsbibiliotektet i Göteborg.

När jag började var i en period när mitt undermedvetna behövde färg, tror jag. Här är tygerna jag valde ut när jag skulle sätta igång att klippa ut bitar. Det kan inte bli mer färg.

Jag använde en mall i aluminium, som min man gjorde till mig för kanske 30 år sedan, aldrig använd.  Jag gjorde ”misstaget” att rita runt mallen och lägga till sömsmån. Så brukar jag inte göra, jag brukar ha en mall där sömsmån ingår och använda ögonmått för var sömmen ska vara. Med linjer att följa när man nålar och sen syr ihop blev det jobbigare och lite tråkigare och det tar längre tid. Men har man börjat, så får man ju fortsätta.

Det var ett handsömnadsprojekt. Jag la ut alla bitar och numrerade högarna med vilken rad det var. Så sydde jag ihop en rad i taget.

När stycket var färdigt lade jag det på ramtyget och applicerade för hand. När man syr för hand som jag gör är det lätt att pressa sömsmånen fint åt olika håll, det gillar jag.

Jag har kviltat för hand med en röd/cerise tråd.

Jag hittade ett fint tyg i mina gömmor från Laura Ashley som jag tyckte passade till baksidan. Jag har använt ullvadd i det här täcket, vilket gör att kviltningen kommer fram fint och täcket blir mjukt och lätt.

Med den här färgen och det här mönstret kunde det inte få något annat namn än Granny Smith.

Annonser

Ett experiment som inte blev bra, vad gör man?

Nu hittade jag detta utkast, som jag skrivit för länge sedan och glömt publicera. Det är rätt så galna tyger och färger, men det är den här typen av skapande som är så kul, att göra något av det riktigt fula. Så nu publicerar jag det. Kanske inspirerar det någon.

Hittade dessa rester i en låda.

Det är det som är kvar efter en extremt misslyckad bård som jag sydde till ett dubbelsängstäcke för ca 15 år sedan. Dessa tyger skulle kanta det här täcket.

Jag tänkte att eftersom täcket var fullt av olika tygrester av alla sorter skulle det kunna vara fint om bården gick i  samma tecken. Så jag valde ut tyger ur mitt förråd, som på den tiden, ca 13 år sedan, inne höll näsan uteslutande ” vanliga” tyger, inte lapptäckstyger. Jag skar i remsor och sydde ihop slumpvis runt täcket, varv efter varv. Anade på ett tidigt stadium att det kanske inte blir bra, men man vet ju aldrig, det kanske ser annorlunda ut när det blir färdigt.

Det blev inte bra, det blev helt förfärligt fult. Så jag sprättade loss alltihop, gick och köpte ett grönt, mycket diskret mönstrat tyg och sydde på i stället. det blev mycket bättre.

Nu hade jag massor med hopsytt tyg av det inte speciellt snygga slaget och i en förfärlig blandning. Vad ska man göra med det? Det fick ligga ett tag, men sen tog jag tag i det och utmanade mig själv att hitta något att att använda det.

Jag skar panelerna på snedden så att det blev 4 hopsydda diamanter och sydde ihop dem till stjärnor.

Detalj av Saras täcke

Detalj av Saras täcke

Hade länge närt en tanke om att kvilta blomsterkorgar på fri hand på maskin med flerfärgad tråd, så det gjorde jag också. Det vill säga, inte helt fritt, för jag vill minnas att jag drog några svaga streck med krita först som stöd.

Maskinkviltning på fri hand

Maskinkviltning på fri hand

När materialet är ingenting och i mitt tycker rent av ”fult” finns inget att förlora och leklusten blir som bäst. Jag hade kanske inte vågat kvilta korgar på fri hand på något riktigt fint, men här var det kul att experimentera. Maskinkviltning är inte min favorit, jag föredrar handkviltning, men ibland är det kul att jobba lite snabbare.

Det här blev ett perfekt täcke att ge bort och en liten flicka som jag känner fick det.

Saras täcke, sytt av Gunnel Wright

Saras täcke, sytt av Gunnel Wright

 

Grönt är skönt

Hade packat med mig mina aktuella projekt för att kunna sysselsätta händerna några dagar på landet. Det finns inget bättre än att sitta i en trädgård och samtidigt ha något för händerna. Upptäckte då, att allt jag hade med mig var grönt. Det är en färg jag inte jobbat med mycket tidigare, men jag har haft en dragning åt grönt den sista tiden.

Mina halvvantar blev färdiga. Det är ett eget mönster. Blev nöjd med hur sockgarnet lekte med det gröna.

Halvvantar i alpacka och sockgarn

Halvvantar i alpacka och sockgarn

IMG_2881

IMG_2827

 

Jag började sy ihop ett babytäcke för hand. Bitarna är ordnade radvis, som de ska sys ihop. Det som der ut som cirklar är högar av bitar, som är lagda så som de ska sys ihop. Det är första gången på länge som jag syr täcke för hand. Jag tycker så mycket om att göra det, fast det går långsamt. Har inte sytt lapptäcke överhuvudtaget på länge, men det var roligt att plocka fram tygerna och klippa i dem.

IMG_2883

 

Och så hann jag sticka lite på min andra Rock the Lobster-kofta. Jag har köpt ett härligt ullgarn, Kamnes tvåtrådiga ullgarn, det är skönt att sticka med.

Arbete med Rock the Lobster pågår....

Arbete med Rock the Lobster pågår….

Vilken tur jag har…….

……..som har så mycket tyg, att jag bara kan gå till tygskåpet och plocka ut ett gäng tygbitar till ett nytt projekt.

 IMG_2764

Nu tänker jag börja sy på ett babytäcke, men eftersom jag inte kan bestämma mig för vilket mönster, så ska jag nog börja med två. Det går ju ändå snabbt när man sätter igång. Här nedanför är mönstermallarna.

IMG_2767

Perfekta mönster för handsömnadsprojekt, så här på sommaren. Jag tror att man kan bestämma efterhand tygernas placering. Det blir bra nästan hur man än gör och man ser ju hur det blir under tiden också, för den delen.

Korgtäcket färdigt – ca 24 år efter start

Korgtäcke, 191x150 cm, Gunnel Wright

Korgtäcke, 191×150 cm, Gunnel Wright

Äntligen är mitt korgtäcke färdigt. Mönstret till blocket kommer ur den allra första lapptäckstidningen jag hittade i en tidningsaffär i Amsterdam 1982. På den tiden fanns ju inte internet och utländska tidningar var svåra att få tag på. Jag hade precis upptäckt det här med lapptäcken.

The best of Quilt, 1982

The Best of Quilt, 1982

Den här tidningen är svartvit med några sidor i färg.  Jag studerade den in i minsta detalj hur många gånger som helst och blev kär i flera av mönstren. ”Attic window” fanns med, den hör till de allra första täcken jag gjorde. Här fanns också det mönster jag valde till mina korgar. Jag har arrangerat dem annorlunda. Alla block är sydda för hand.

Ett korgtäcke högst upp till vänster och Attic Window uppe tlll höger.

Ett korgtäcke högst upp till vänster och Attic Window uppe tlll höger.

Och så här ser mönstret ut i tidningen. Det var bara att kalkera, lägga till 1/4 inch sömsmån, klistra på kartong och klippa ut.

IMG_1878

Jag startade det här täcket för att ha något att ta med och jobba med för hand i den studiecirkel som jag var med i, den första cirkeln som föreningen Lapphexorna ordnade. Vi var en lärarlös studiecirkel som träffades och utbytte idéer och lärde av varandra. Jag var med i 15 år och lärde mig mycket av min grupp. Året när jag började på korgtäcket var troligen 1991.

Jag vet inte varför detta täcke tog så låg tid att få färdigt, jag har gjort massor av andra täcken i mellantiden som blivit färdiga. Det har legat år i sträck i de olika faserna. Jag har säkert kviltat på det i minst 5 år. Det tar verkligen inte så lång tid att sy ett täcke.

Korgblocken är handsydda, men sen är det hopsytt på maskin. Så gott som alla tyger är ”vanliga” tyger, endast en eller två korgar är i ”lapptäckstyg”. Under en period av dessa 24 år tyckte jag nog att tygerna var lite väl trista, kanske var det därför det blev liggande, men nu när jag plockat fram det och äntligen gjort färdigt det sista tycker jag att tygvalet är riktigt fint, även de tyger jag tidigare tyckte var fula och nästan ångrade att jag använt.

Dessa härliga gamla tyger.

Dessa härliga gamla tyger.

Några andra korgtyger

Några andra korgtyger

Täcket är handkviltat. Jag använder en oval kviltbåge. Jag har några stycken, men här har jag använt min favorit, som är 42×50 cm innermått och är perfekt i de flesta fall.

Min ovala kviltbåge, 42x50 cm, ett optimalt format för mig.

Min ovala kviltbåge, 42×50 cm, ett optimalt format för mig.

Jag har använt mönstret ”baptist fan”, ett mönster jag använt många gånger. Det passar perfekt till täcken som man vill binda samman med ett mönster som går utanpå allt. Jag har sytt många ”string quilts” t ex, det är perfekt till det.

IMG_1881

De första gångerna gjorde jag mallar och ritade upp den yttersta linjen på varje ”fan” och ritade sedan noga upp linjerna på jämna avstånd får varandra.  Nu syr jag alltid på fri hand. Jag tycker det blir lika bra om det blir lite ojämnt, det blir bara charmigt. När jag syr på fri hand börjar jag i den minsta cirkeln och jobbar mig utåt. Jag gör så många linjer som får plats i kviltbågen, sen börjar jag om på nästa ”fan”, solfjäder kanske man kan kalla det på svenska. På det här täcket har jag gjort 7 bågar i varje. Vill man ha ett ungefärligt mått, så kan man måtta med yttersta delen på tummen och använda det  avståndet mellan raderna. Det är så skönt att slippa rita upp mönster.

Jag kviltar alltid detta mönster från ytterkanterna och in, börjar så som här på bilden ovan till höger och kviltar åt vänster. Då får man en naturlig rörelse för arm och hand. Funkar bra om man använder täckstol också.  Jag börjar i ett hörn och fortsätter runt hela täcket ett varv. Sen börjar jag på ett inre varv.  På det här täcket blev det tre varv innan det blev  en bit i mitten kvar. Det syns kanske på bilden här nedanför. Den fyllde jag från kortsidorna tills det möttes på mitten.

Baksidan, bara mitten kvar att kvilta.

Baksidan, bara mitten kvar att kvilta.

A och O är förstås att man tråcklat väl. Jag brukar tråckla runt kanten först och sedan med 15 cm mellanrum tvärs över täcket hela vägen, bara på en ledd. Det brukar räcka för mig.

Jag tycker så mycket om att kvilta för hand, men för att det ska gå bra behöver jag min fingerborg och helst också min nåldragare.

Handkviltning, så här använderjag fingerborgen, då går det lätt att vicka nålen upp och ner och ta flera stygn.

Handkviltning, så här använderjag fingerborgen, då går det lätt att vicka nålen upp och ner och ta flera stygn.

Och så här använder jag nåldragaren.

Och så här använder jag nåldragaren.

Ibland klarar jag upp till fyra stygn på nålen när jag inte passerar en söm.

Ibland klarar jag upp till fyra stygn på nålen när jag inte passerar en söm. Kort nål är viktigt. Jag använder betweens nr 10 oftast,

För att det ska bli roligt att kvilta är det viktigt att tillägna sig en teknik och arbetsställning som tillåter att man kan slappna av och att man kan använda så lite kraft som möjligt.

När man kviltat ett helt varv är varv två mycket snabbare, kortare. Varje varv blir ju kortare än det förra. Till sist har man bara mitten kvar och det går supersnabbt.

Baksidan färdigkviltad.

Baksidan färdigkviltad.

En annan fördel med att börja utifrån är att an kan göra kantavslutningen så fort man kviltat första varvet, även om man inte kviltat i mitten. På detta täcke gjorde jag kantavslutningen för flera år sedan och så nu när jag plockade fram det och kviltade lite är det vips färdigt. Jag gillar att byta ordning på processen så här.

Kantavslutning av skarvade rester.

Kantavslutning av skarvade rester.

Jag har använt rester till kanten, jag tycker om när det händer något även med kantavslutningen.

Korgtäcke, detalj, Gunnel Wright

Korgtäcke, detalj, Gunnel Wright

Täcket är faktiskt inte helt färdigt än, det blir det när jag märker det på baksidan. Där kommer det stå Korgtäcke, Gunnel Wright, påbörjat 1991, färdigt 2015.

Sen får det gå vidare till sin nya ägare, min dotter. Hon har precis slitit ut det täcke i filtstorlek, som jag sydde färdigt när jag väntade henne 1989. Hon har växt upp med att kunna vira in sig i ett täcke, det bästa användningsområdet enligt min mening, så här kommer snart ett nytt.

Om man inte vet vad man ska göra……..

Kvilt ca 20X25 cm av Gunnel Wright

Kvilt ca 20X25 cm av Gunnel Wright

Ibland vill jag sy, men har ingen aning om vad. För några år sedan började jag att helt enkelt sy ihop små tygrester, så som det behagade mig, utan att veta vad det skulle bli. Jag började med två av de minsa bitarna, tyger som jag tyckte ”lekte” bra med varann. Sen kanske jag fogade en till till dessa två, eller så sydde jag ihop två nya. Sen fortsatte jag att foga ihop bitar så att de bildade små eller stora sektioner, som jag sedan sydde ihop med varann eller med en bit tyg emellan. Sällan ändrade jag den form som tyget hade. När jag tyckte att det räckte slutade jag.  Det är en metod som jag ofta använt mig av och det är lika spännande varje gång.

Det färdiga stycket fäller jag in  ett tyg som jag tycker passar, eller så sätter jag en ram runt.

Här kommer några av de första jag gjorde. De har alla namn, men tyvärr har jag glömt vad jag kallade dem och jag har dem inte längre. Men det spelar inte så stor roll, vi kan säkert se olika saker i dem, låt fantasin få spelrum här.

Kvilt ca 15x20 cm av Gunnel Wright

Kvilt ca 15×20 cm av Gunnel Wright

Kvilt av Gunnel Wright

Kvilt av Gunnel Wright

Kvilt av Gunnel Wright.

Kvilt av Gunnel Wright.

Kvilt ca 25x25 cm av Gunnel Wright

Kvilt ca 25×25 cm av Gunnel Wright

Samma metod på allihopa, börja att sy ihop och följ sen ingivelser som följer.  Planera inte för mycket utan lita på din intuition. Avsluta med kviltning, pärlor och annat. Se sen vad det blev av det hela. Allt måste inte bli bra,  det är så små arbeten, men det är bra träning.

Vad skulle det bli om du tog dina små bitar och började att foga ihop dem?

 

 

 

 

Glöd

Glöd av Gunnel Wright

Glöd av Gunnel Wright

Jag vill berätta om hur den här lilla kvilten kom till när jag sydde den för några år sedan.

En gammal dam, som har lika svårt som jag att slänga ens de minsta tygbitar och som insett att hon aldrig skulle göra något av de tygbitar hon sparat, blev glad när hon förstod att jag syr mycket och gillar tyg, speciellt små bitar.  Hon har gett mig flera påsar med tygrester och det som bildar mitten i denna kvilt var just en sådan påse.

Innehållet i just den här påsen var extra svårt, då det var små strimlor från klädsömnad och den innehöll alla kvaliteter, utom vanligt bomullstyg. Det var tunn äkta syntet, men suddigt tryck, grov svart manchester, tunn manchester med tryck, någon sorts satäng  och ett tyg i silver och lila av okänd kvalité. Tyger som inte passade med varann på något sätt och som var omöjliga att klippa några vettiga bitar ur. Det fanns egentligen bara ett val och det vara att slänga. Så fort jag tänkte slänga, så tänkte jag, att då kan jag ju lika gärna leka lite med det först. Så jag sydde ihop bitar lite hur som helst, skar sönder, sydde ihop igen, skarvade ihop olika segment med de bitar som var remsor osv. Allt var på alla leder utom trådrakt. Jag använde alla tyger som de var, lät tygernas form bestämma hur det skulle bli.

Jag sydde ihop i princip allt jag hade, tills det blev det ni ser i mitten. Jag tycker om att ta tillvara på den form som blir av ren slump, så jag behöll ojämnheterna och använde omvänd applikation när jag fogade det till det omgivande tyget. Därefter handkviltade jag. Resultatet blev något som var oerhört mycket mer än utgångsmaterialet. Det är så spännande att sy på det här sättet och blir det dåligt kan man ju bara slänga det, när man lekt färdigt.

Glöd av Gunnel Wright, närbild

Glöd av Gunnel Wright, närbild

Tyvärr är fotona inte av högsta kvalité och jag har inte längre denna kvilt i min ägo, så jag kan inte ta nya foton.