Etikettarkiv: Lapptäcke

Bomantäcket

Det här är ett täcke som jag gjorde färdigt för några år sedan. Det är gjort av tygprover som vi i Lapphexorna fick från Boman trading, en firma som importerar tyger. Det var under några år en guldgruva för Lapphexorna och gav upphop till en otrolig kreativitet hos många av oss. De rutiga tygerna är av  fina kvalitéer. Det är ju alltid en utmaning att få tyg att räcka, vilket block kan det passa till och hur ska man göra med bårder, osv. Jag är nöjd med hur jag löste det och det mesta av tygerna gick åt.

Handkviltningen är inspirerad av Walesisk kviltning. Jag har utformat den själv. Började med den stora cirkeln i mitten och fyllde på med mönster efterhand.

En av de rostfria bunkarna fick vara mall för bården. Sen fyllde jag på där med kviltning. Jag tycker om när kviltningen inte tar hänsyn till själva lapptäcket. 

Hörnen behövde också ett mönster innan jag fyllde resten med ett rutnät, så jag ritade den här blomman.

Baksidan har jag skarvat ihop av olika tyger, skönt att bli av med lite ur lagret. Lite synd med så mycket mönster, för det skulle vara fint om kviltningen syntes mer.

Det jag hade över av tygproverna räckte till kantavslutningen.

Och här hänger det på den svenska utställningen vid Prague Patchwork meeting 2019. Det mäter 128×197 cm.

Korgtäcke av tygrester

Korgtäcke 139X188 cm av Gunnel Wright

Så var det här täcket klart. Se här hur det började. Enbart sytt av sådant jag hade hemma. Skönt att minska på tyglagret, även om det endast är marginellt.

Jag sydde ihop blocken i vertikala rader och hade ett underbart, gammalt men oanvänt tyg mellan raderna av korgar och ett annat gammalt, men oanvänt tyg till den yttre bården. Här syns de på lite närmare håll. Jag har längtat efter att få använda dem. Jag ville ha låg kontrast mellan korgarna, och jag gillade att blanda rutigt och prickigt.

När jag valde det rutiga tyget till bottentyg i alla block trodde jag färgerna skulle bli blekare och liksom blandas och sjunka in i bakgrunden. Jag är inte riktigt förtjust i den gula tonen på det hela. Däremot så gillar jag hur rutorna inte alls är mönsterpassade på något vis sinsemellan. Att alla bitar inte är helt trådraka överallt är också som jag vill ha det. Det blir mer liv då. Det händer något där sömmarna möts.


Det är ju lätt att se så här på nära håll att många tyger är mer eller mindre förskräckliga, men ändå blir helheten fin. Jag är nöjd med hur handtagen och basen på korgarna samspelar med de olika tygerna och gör dem till något bättre och mer än vad de var från början.

Jag kviltade hela täcket för hand med en flerfärgad tråd. Jag använde mönstret Baptist fan och började i ett hörn och arbetade mig runt hela kanten och fortsatte sedan med ytterligare varv innanför, tills jag nått mitten. Det blir alltid över en liten yta där man inte får plats med hela bågar och där sidorna möts. Det är bästa biten, där uppstår det fina möten mellan bågarna. Det syns bra här på baksidan.

Baksidan är ett tyg som jag köpte på en ”kärringrunda” i Skene/Kinnatrakten för längesedan. Det har lite silver i trycket och länge trodde jag att jag aldrig skulle hitta något användningsområde för det. Jag har använde det också till kanten och blev jättenöjd. Tycker det passar bra till det här täcket.

 

Nästa steg i kviltningsprocessen

Nu har jag kommit så här långt, en rad med bågar runt hela kanten. Jag fyllde i med en söm till innanför den första sömmen i varje båge, så den syns bättre.

Jag vill att kanten ska synas ordentligt och kontrastera mot resten av kviltningen i mitten av täcket. Därför vill jag inte hitta på något nytt mönster inuti bågen, utan i stället hitta något som förstärker den första formen. Hela täcket är ju extremt oroligt, så det vill till att få kviltningen att synas överhuvudtaget.

Jag tog helt enkelt den första mallen och mätte ut en inre båge. Den blir också med dubbel söm, så jag har beräknat att det ska bli tre nästan lika stora avstånd mellan bågarnas ben när det är klart. Så klippte jag ut. Enkelt och bra.

I det här ljuset syns kviltningen, men i realiteten syns den inte särskilt väl. Jag trodde orange tråd skulle synas bra, men kontrasten är för liten, den smälter in bland tygerna. Jag kunde mycket väl ha använt svart eller mörkblå tråd. Man skulle ju kunna tycka att det inte passar med färgerna, men det spelar inte roll, kontrasten är viktig för hur kviltningen framträder. Gjort är gjort, jag tänker inte pilla upp, jag får hitta lösningar i stället.

Jag tänkte från början kvilta med en röd ulltråd, för att få en framträdande kviltning, men valde bort det för att det var så trögt att kvilta med tjock nål och tråd. Nu har jag plockat fram den igen och sytt i det översta tyglagret mellan de båda sömmarna. Det syns bättre och det blir mer som jag tänkte att det skulle se ut, så det kommer jag att fortsätta jag med i hela första varvet bågar.

 

Hur jag gör med den inre bågen bestämmer jag sen när jag fyllt i den yttre och ser hur det blev.

 

 

Välja mönster och börja kvilta

Jag tycker mycket om att binda ihop ett lapptäcke med kviltning, att inte följa bitarnas form, eller mönstret. Det här täcket är ju väldigt stökigt, så det blir svårt att hitta ett sätt som binder ihop och som syns i den visuella röran.

Täcket i sig är ihopsytt av använda och kasserade kläder. Flera av de rutiga tygerna (gult, grönt, orangerött, turkos, lila) är från H&M blusar med kort ärm, som de sålde i massor för några år sedan. När jag köpte dem var planen redan från början att jag en gång skulle sy med dem också. Jag har ju en dragning åt rutigt och att sätta nålen i rutor är en ren njutning av någon anledning. Jag hade också en tanke om att de skulle sys ihop hur som helst, slumpmässigt och så blev det. Är lite tveksam till hur lyckat det blev, men det vet man ju egentligen inte förrän det är helt färdigt, i alla fall vet inte jag det. Jag sydde ihop mindre enheter till större, enbart på känsla. Försökte sprida ut tygerna över ytan på ett sätt som jag gillade.

Jag har försökt komma på hur det här ska kunna kviltas så att det syns och tillför något till ytan. Vill att det ska vara enkelt, men ändå tillföra något ytterligare. Jag är svag för runda former och hade länge en tanke om en stor cirkel i mitten, som jag skulle utgå från, men blev osäker på hur det skulle bli. Bestämde mig i stället för att börja med kanten. Det brukar jag göra när jag kviltar Baptist Fan och det brukar gå bra.
När jag väl kommit på det visste direkt hur formen skulle se ut, så jag letade igenom mitt porslin och hittade rätta formen/storleken och ritande en mall på kartong. Markerade runt mallen med min Hera marker.

Har valt att kvilta med en orange tråd. Jag kunde med fördel ha valt en färg med ännu större kontrast, en mörkare tråd, men kan tänker inte byta nu, har ingen lust att sprätta.
Jag började i ena hörnet med att kvilta själva formen, som jag markerat sida vid sida. Sen sydde jag till en linje till innanför. Använder två nålar, så jag slipper att ta av tråden i onödan. Jag vet inte vad jag ska fylla formen med mer, det kommer att bestämma efterhand. Nu ska jag göra den här kanten runt hela täcket, så får jag se sen vad nästa steg är. Tänker nu att jag kanske bara kviltar raka dubbla linjer innanför den här yttre bården av bågar, men vi får se.

När jag kviltar nära kanten, eller vid ett hörn måste jag lägga till ett extra tyg för att kunna spänna ut täcket i kviltbågen. Jag nålar fast det allt eftersom jag flyttar bågen. Ser inte snyggt ut, men funkar bra.

Hannahs täcke

När jag städade lite bland mina tyger och projekt hittade jag ett täcke som min dotter Hannah påbörjade när hon var liten, men som aldrig blev färdigt. Det gick nog till så att hon ville sy och då sa jag att niolappsmönster är lagom svårt. Hon valde tyger helt fritt till niolappsblocken, och sen sydde hon dem. När hon så småningom tröttnade på det föreslog jag att hon kunde sy på remsor runt om tills täcket hade lagom storlek. Hon fick återigen välja tyger och vi sydde ihop dem till en enda lång remsa som sen skulle sys på runt, varv efter varv. Någonstans mitt i remsorna tröttnade hon och täcket med sina remsor blev liggande. så jag bestämde mig för att sy på resten av remsorna och då blev det så här.

Jag har länge undrat hur det är att kvilta runt , runt i täta cirklar på maskin. När jag hittade detta ofärdiga täcke tänkte jag att det skulle vara perfekt att öva den typen av maskinkviltning på.

Det var inte helt lätt. Jag valde en lite för tjock syntetvadd, en bomullsvadd hade nog gett ett bättre resultat när det gäller kviltningen. Det blev inte helt slätt och det var lite svårt att få helt jämna avstånd mellan ringarna. Det hade också en tendens att dra sig. Jag kunde ha tråcklat tätare, så hade det kanske gått lite bättre.

Sen skulle det kantas. Jag hittade det perfekta tyget tyckte jag. Det är kanske inte så lätt att se att det ska passa, men jag kalkylerade att de olika färgerna i tyget passade med alla ingående tyger. Det var bara små bitar, så jag gjorde en rad korta remsor, som inbördes blev ganska olika.

Jag höll igen lite runt kanten med kantbandet, så att den blev lite mindre vågig.

Nu är det bara kvar att märka täcket med vem som gjort det och när, och eventuellt kommer det hem till en lite flicka som heter Iris,  som Hannah känner.

Korgtäcke av det omöjliga


Det här är resterna av en mycket misslyckad bård till ett lapptäcke som jag gjorde för ett antal år sedan. Jag har redan gjort ett lapptäcke av det mesta av den förkastade bården och det skrev jag om här. Det här ”skräpet” dök upp när jag städade i syrummet och jag funderade först på att slänga det hela och inte lägga mer tid på det här. Men slänga – då kan man ju lika gärna leka lite först, eller hur? Såg att det skulle gå att göra ett antal trianglar av materialet och bestämde mig för att göra ett korgblock. Valde ett tyg som passade till alla de ingående tygerna till själva basen på korgen. Till handtagen valde jag en kollektion med olika grafiskt mönstrade tyger i klara färger. Storleken på blocket bestämdes av den minsta gemensamma nämnaren på korgtrianglarna.  Det blev 18 block som är 11,5 tum i kvadrat.

Ritade en mall till handtagen och klippte ut mallar av omslagspapperet till kopieringspapper. Man kan stryka på det på baksidan av tyget och sen vika in kanterna runt det och därefter applicera för hand.

När de var applicerade klippte jag bort baksidestyget under handtaget och tog ut pappret. Mallarna går att stryka på flera gånger.

Nästa steg blir att bestämma hur jag ska foga ihop korgarna.

Frågetecken i naturlig storlek

För ett halvår sedan hade jag inspirationstorka. Jag ville så gärna sy något, men kunde inte känna någon glädje eller inspiration när jag rotade runt bland trådar och tyger. Tiden präglades i stort av många frågor och inga svar. Det var knappt att jag visste vad frågan egentligen var heller.

Till slut bestämde jag mig för att det var vad jag skulle göra, ett täcke på det temat. Allt jag såg i  mitt inre var ett frågetecken, hela jag var ett frågetecken. Det är ju en ganska fin form tänkte jag, men kan man verkligen? För mig var det helt klart att frågetecknet skulle bli stort, det fanns inte att göra en liten bild av det.

I detta sinnestillstånd hittade jag ett gammalt, något slitet loppisfynd, sytt av två gammaldags randiga tyger. Det var en sorts överdragspåse tror jag, till kläder kanske. Påsen var helt handsydd, inte ett stygn på maskin. Jag sprättade upp och vek ut påsen.

Jag la ut tygpåsen på golvet och klippte till ett stort frågetecken i papper och tog en tallrik och la under för att kunna begrunda om detta verkligen var ett vettigt projekt. Jag gillade formen, men lät det gå flera dagar innan jag beslutade mig för att faktiskt lägga tid på att sy det. Eftersom jag inte kunde släppa tanken gick jag vidare. Jag kom liksom inte förbi den här idén.

Till själva frågetecknet hittade jag ett randigt tyg i beige, med mycket diskreta ränder i vitt, turkos och vinrött. Jag blev supernöjd med de tre randiga tygerna tillsammans, trots det bleka och intetsägande uttrycket. Jag tror att det speglade min allmänna känsla perfekt. Allt var lite grått och beige och jag hade ingen aning.

Jag applicerade frågetecknet med vinröda, lite ojämna stygn tvärs över den vikta kanten, ett rogivande projekt.

Jag har syntetvadd emellan och på baksidan har jag ett annat använt två gamla tyger från loppis, som passade perfekt i färgen.

Min plan vara att kvilta täcket som det föll sig efter hand, som telefonklotter, och jag började i det nedre  högra hörnet. Jag ville ha med orden ”Vad är frågan?” och kanske också ” och vad är svaret?”, men visste inte hur jag skulle göra det. Tänkte länge att det skulle bli i form av applikation, men när jag kviltat mer än hälften med klotter kom det till mig. Jag ville ha ett parti, som var lite lugnare, så jag gjorde streck, som kunde symbolisera strecken i en skrivbok från lågstadiet och på dem skrev jag mina ord. Lagom diskret.

När jag nästan var klar med kviltningen, ett halvår efter att jag börjat hade tingen också börjat klarna för mig och färgerna hade börjat återvända. Då hittade jag den perfekta avslutningen, en snedremsa i rutig flanell i orange och blått. Den passar inte egentligen, men i min värld är den perfekt. Den ramar in det färglösa med lite färg och ger stycket konturer. Själva tyget i remsan minner om en sällsynt lyckad och lycklig kärringrunda i tygriket runt Borås.

Eftersom täcket är gjort av gamla, slitna tyger är det väldigt lätt och mjukt. Perfekt att lägga över knäna om det blir kyligt framför TVn, om man inte hänger det på väggen förstås.

”Frågetecken i naturlig storlek” av Gunnel Wright. 123×153 cm