Etikettarkiv: handquilting

Semesterstygn 2019

Jag tycker om att ha något att sysselsätta händerna med när jag ska ut att resa och ha semester. Det är härligt att sitta på kvällen på en varm terass medan solen går ner och sy några stygn. Dessa bilder kom till under min semester i Castellon de la Plana.

Jag fick inspiration från två håll: Ett utslitet örngott som jag fått, det är bakgrunden. En docka lingarn i väldigt ljusa pastellfärger, som jag färgade i te för att dämpa färgerna.

Den slitna ytan i örngottet ropade efter att bli fylld med stygn och jag tyckte lintråden passade både till färg och struktur. Jag ville hålla projektet blekt, så jag plockade fram några bleka restbitar och doppade även dem i te, för att få dem mer samstämda och intetsägande.

Jag gjorde i ordning tre bakgrundsbitar och placerade ut tyger lite på känn. Jag tog min allra tunnaste polyestervadd och delade den i två jättetunna lager och valde ett tunt bakgrundstyg och tråcklade ihop det hela.

Tanken var att sen fylla hela ytan med stygn och att testa göra det på lite olika sätt, för att se hur det påverkade uttrycket. Jag har använt den tefärgade lintråden till alla tre, men även några andra trådar. Jag lät det hela formas efterhand.

Jag har avslutat genom att sy på ett tyg som ram och har sen monterat dem på kilramar, 25×25 cm.

För mig är det figurer som står framför ett hav, fast egentligen är det ju bara rektangulära tygbitar. Det skulle vara kul att veta vad andra ser i bilderna

Nattvandraren

 

Nattvandraren 43×47 cm

Den här lilla kvilten består av längtan att använda två saker, bakgrundstyget med bladen och tygerna i klänningen som nattvandraren bär.
Tyget är kommer från en av de blusar min mamma sydde till sig själv. Det är en fin kvalitet, men inte speciellt sliten, kanske blev den inte så mycket använd. Hon köpte ofta tyger när hon var på resa, jag tror det här är ett sådant tyg. Det här tyget liknar inte det jag brukar sy med till kvalité eller uttryck, ändå har jag känt en lockelse att använda det och därför sparat det.
Den här figurens klänningen är från en kvilt som påbörjades, men aldrig blev fullföljd eftersom jag lyssnade på kritik. Jag klippte sönder den och försökte låta bitarna inspirera något nytt, men det blev inte så mycket av det. Det jag ville gestalta med den första bilden var ett glest skogslandskap i månsken, en minnesbild och en känsla i ett. Jag ångrar att jag klippte sönder bilden i stället för att jobba färdigt med den. Det gör inget om det inte blir helt lyckat, vissa bilder vill bara bli gjorda.

På något sätt hittade klänningsbiten och bakgrundstyget varandra och det uppstod något som jag ville jobba vidare med.

Jag framhävde bladen med kjedjestygn i olika färger och stjälkarna med kviltstygn stygn i tunnare trådar. Den vita bakgrunden kviltades tvärs över i samma riktning som det vävda i tyget hade.  Klänningen applicerades fast med guldtråd och fick sen också stygn, tänkta att förstärka fallet i klänningen. Pärlor från ett slaktat halsband blev perfekta i färgen för att fungera som knappar.

Jag avslutade med langettstygn i vitt pärlgarn.

Den här lilla kvilten behövde en inramning. Jag plockade fram tyger ur lagret och gjorde bakgrunden av fyra olika tyger, assymetriskt hopsydda, det sitter en lite lapp i mitten som de är sydda runt.

Tyget uppe i vänstra hörnet är för mig stjärnhimmel och hela bakgrunden andas nattmörker för mig. Känslan från den ogjorda kvilten med nattlandskapet finns i bakgrunden. På sätt och vis har jag kanske slutfört den idén ändå, men på ett oväntat sätt.
Bakgrunden kviltade jag på fri hand, med svepande linjer i vertikal riktning. Jag har använt några olika silketrådar i grått, turkost och blått. Jag ville att trådarna skulle skimra och tillföra liv till den mörka ytan. Jag tänker nu att trådarna har samma rikting som trädstammarna i den ursprungliga bilden. Så fungerar det undermedvetna.

Den här kvilten ställdes ut på Prague Patchwork Meeting 2019, i den svenska utställningen som jag, Anita Fors, Monica Danielsson Bichsel och Patricia Van Walter Visser och jag kurerade.

Bomantäcket

Det här är ett täcke som jag gjorde färdigt för några år sedan. Det är gjort av tygprover som vi i Lapphexorna fick från Boman trading, en firma som importerar tyger. Det var under några år en guldgruva för Lapphexorna och gav upphop till en otrolig kreativitet hos många av oss. De rutiga tygerna är av  fina kvalitéer. Det är ju alltid en utmaning att få tyg att räcka, vilket block kan det passa till och hur ska man göra med bårder, osv. Jag är nöjd med hur jag löste det och det mesta av tygerna gick åt.

Handkviltningen är inspirerad av Walesisk kviltning. Jag har utformat den själv. Började med den stora cirkeln i mitten och fyllde på med mönster efterhand.

En av de rostfria bunkarna fick vara mall för bården. Sen fyllde jag på där med kviltning. Jag tycker om när kviltningen inte tar hänsyn till själva lapptäcket. 

Hörnen behövde också ett mönster innan jag fyllde resten med ett rutnät, så jag ritade den här blomman.

Baksidan har jag skarvat ihop av olika tyger, skönt att bli av med lite ur lagret. Lite synd med så mycket mönster, för det skulle vara fint om kviltningen syntes mer.

Det jag hade över av tygproverna räckte till kantavslutningen.

Och här hänger det på den svenska utställningen vid Prague Patchwork meeting 2019. Det mäter 128×197 cm.

Korgtäcke av tygrester

Korgtäcke 139X188 cm av Gunnel Wright

Så var det här täcket klart. Se här hur det började. Enbart sytt av sådant jag hade hemma. Skönt att minska på tyglagret, även om det endast är marginellt.

Jag sydde ihop blocken i vertikala rader och hade ett underbart, gammalt men oanvänt tyg mellan raderna av korgar och ett annat gammalt, men oanvänt tyg till den yttre bården. Här syns de på lite närmare håll. Jag har längtat efter att få använda dem. Jag ville ha låg kontrast mellan korgarna, och jag gillade att blanda rutigt och prickigt.

När jag valde det rutiga tyget till bottentyg i alla block trodde jag färgerna skulle bli blekare och liksom blandas och sjunka in i bakgrunden. Jag är inte riktigt förtjust i den gula tonen på det hela. Däremot så gillar jag hur rutorna inte alls är mönsterpassade på något vis sinsemellan. Att alla bitar inte är helt trådraka överallt är också som jag vill ha det. Det blir mer liv då. Det händer något där sömmarna möts.


Det är ju lätt att se så här på nära håll att många tyger är mer eller mindre förskräckliga, men ändå blir helheten fin. Jag är nöjd med hur handtagen och basen på korgarna samspelar med de olika tygerna och gör dem till något bättre och mer än vad de var från början.

Jag kviltade hela täcket för hand med en flerfärgad tråd. Jag använde mönstret Baptist fan och började i ett hörn och arbetade mig runt hela kanten och fortsatte sedan med ytterligare varv innanför, tills jag nått mitten. Det blir alltid över en liten yta där man inte får plats med hela bågar och där sidorna möts. Det är bästa biten, där uppstår det fina möten mellan bågarna. Det syns bra här på baksidan.

Baksidan är ett tyg som jag köpte på en ”kärringrunda” i Skene/Kinnatrakten för längesedan. Det har lite silver i trycket och länge trodde jag att jag aldrig skulle hitta något användningsområde för det. Jag har använde det också till kanten och blev jättenöjd. Tycker det passar bra till det här täcket.

 

Nästa steg i kviltningsprocessen

Nu har jag kommit så här långt, en rad med bågar runt hela kanten. Jag fyllde i med en söm till innanför den första sömmen i varje båge, så den syns bättre.

Jag vill att kanten ska synas ordentligt och kontrastera mot resten av kviltningen i mitten av täcket. Därför vill jag inte hitta på något nytt mönster inuti bågen, utan i stället hitta något som förstärker den första formen. Hela täcket är ju extremt oroligt, så det vill till att få kviltningen att synas överhuvudtaget.

Jag tog helt enkelt den första mallen och mätte ut en inre båge. Den blir också med dubbel söm, så jag har beräknat att det ska bli tre nästan lika stora avstånd mellan bågarnas ben när det är klart. Så klippte jag ut. Enkelt och bra.

I det här ljuset syns kviltningen, men i realiteten syns den inte särskilt väl. Jag trodde orange tråd skulle synas bra, men kontrasten är för liten, den smälter in bland tygerna. Jag kunde mycket väl ha använt svart eller mörkblå tråd. Man skulle ju kunna tycka att det inte passar med färgerna, men det spelar inte roll, kontrasten är viktig för hur kviltningen framträder. Gjort är gjort, jag tänker inte pilla upp, jag får hitta lösningar i stället.

Jag tänkte från början kvilta med en röd ulltråd, för att få en framträdande kviltning, men valde bort det för att det var så trögt att kvilta med tjock nål och tråd. Nu har jag plockat fram den igen och sytt i det översta tyglagret mellan de båda sömmarna. Det syns bättre och det blir mer som jag tänkte att det skulle se ut, så det kommer jag att fortsätta jag med i hela första varvet bågar.

 

Hur jag gör med den inre bågen bestämmer jag sen när jag fyllt i den yttre och ser hur det blev.

 

 

Välja mönster och börja kvilta

Jag tycker mycket om att binda ihop ett lapptäcke med kviltning, att inte följa bitarnas form, eller mönstret. Det här täcket är ju väldigt stökigt, så det blir svårt att hitta ett sätt som binder ihop och som syns i den visuella röran.

Täcket i sig är ihopsytt av använda och kasserade kläder. Flera av de rutiga tygerna (gult, grönt, orangerött, turkos, lila) är från H&M blusar med kort ärm, som de sålde i massor för några år sedan. När jag köpte dem var planen redan från början att jag en gång skulle sy med dem också. Jag har ju en dragning åt rutigt och att sätta nålen i rutor är en ren njutning av någon anledning. Jag hade också en tanke om att de skulle sys ihop hur som helst, slumpmässigt och så blev det. Är lite tveksam till hur lyckat det blev, men det vet man ju egentligen inte förrän det är helt färdigt, i alla fall vet inte jag det. Jag sydde ihop mindre enheter till större, enbart på känsla. Försökte sprida ut tygerna över ytan på ett sätt som jag gillade.

Jag har försökt komma på hur det här ska kunna kviltas så att det syns och tillför något till ytan. Vill att det ska vara enkelt, men ändå tillföra något ytterligare. Jag är svag för runda former och hade länge en tanke om en stor cirkel i mitten, som jag skulle utgå från, men blev osäker på hur det skulle bli. Bestämde mig i stället för att börja med kanten. Det brukar jag göra när jag kviltar Baptist Fan och det brukar gå bra.
När jag väl kommit på det visste direkt hur formen skulle se ut, så jag letade igenom mitt porslin och hittade rätta formen/storleken och ritande en mall på kartong. Markerade runt mallen med min Hera marker.

Har valt att kvilta med en orange tråd. Jag kunde med fördel ha valt en färg med ännu större kontrast, en mörkare tråd, men kan tänker inte byta nu, har ingen lust att sprätta.
Jag började i ena hörnet med att kvilta själva formen, som jag markerat sida vid sida. Sen sydde jag till en linje till innanför. Använder två nålar, så jag slipper att ta av tråden i onödan. Jag vet inte vad jag ska fylla formen med mer, det kommer att bestämma efterhand. Nu ska jag göra den här kanten runt hela täcket, så får jag se sen vad nästa steg är. Tänker nu att jag kanske bara kviltar raka dubbla linjer innanför den här yttre bården av bågar, men vi får se.

När jag kviltar nära kanten, eller vid ett hörn måste jag lägga till ett extra tyg för att kunna spänna ut täcket i kviltbågen. Jag nålar fast det allt eftersom jag flyttar bågen. Ser inte snyggt ut, men funkar bra.

Hur jag tråcklar ihop ett lapptäcke inför handkviltning

Jag har precis gjort färdigt ett lapptäcke som jag ska handkvilta och tänkte visa hur jag går tillväga för att lägga ihop ovansida med vadd och baksida och sen tråckla ihop det.

Vadden får gärna ligga framme någon dag i förväg, så att den hinner veckla ut sig.

Om jag inte har ett tillräckligt stort tyg till baksida skarvar jag ihop bitar och pressar isär sömmarna. Jag stryker baksida och ovansida så noga jag kan.

Jag började med att lägga ut vadden på golvet och la ovansidan på den. Klippte så till en lagom stor bit vadd med några cm extra runtom. För att inte behöva passa in ovansidan på vadden igen vek försiktigt en tredjedel av vadd och ovandel mot mitten och sen den andra ändan mot mitten och la det åt sidan. Därefter la jag ut baksidestyget platt på golvet och spände ut den genom att tejpa fast det med maskeringstejp. Det är viktigt att inte dra för hårt på någon sida, så att tyget inte drar sig. Sen la jag på jag på vadd och ovandel på mitten och vek ut åt var sitt håll. Såg till att det hamnade rätt förhållande till kanterna på baksidestyget.  Jag slätade ut alla lager och såg till att det blev så slätt som möjligt. Då såg det ut så här.

Dags att tråckla. Det finns många bud om hur det ska göras, men jag gör alltid på samma sätt och det har hittills fungerat utmärkt.

Jag börjar med att tråckla runt kanterna.

Sen så tråcklar jag vågräta sömmar med 12-15 cm mellanrum tvärs över hela täcket. Om täcket är någorlunda brett delar jag upp sömmen i två delar, så att tråden inte blir så lång.

Ofta sitter jag på golvet och gör detta, men om jag vill sitta vid ett bord så nålar jag med knappnålar på lämpliga avstånd  (ca 20 cm) över hela täcket. Den tråcklade ytterkanten håller allt på plats, så det går bra att flytta till ett bord. Sen tråcklar jag mina horisontella linjer. Vertikala linjer behövs inte.