Etikettarkiv: handquilting

Frågetecken i naturlig storlek

För ett halvår sedan hade jag inspirationstorka. Jag ville så gärna sy något, men kunde inte känna någon glädje eller inspiration när jag rotade runt bland trådar och tyger. Tiden präglades i stort av många frågor och inga svar. Det var knappt att jag visste vad frågan egentligen var heller.

Till slut bestämde jag mig för att det var vad jag skulle göra, ett täcke på det temat. Allt jag såg i  mitt inre var ett frågetecken, hela jag var ett frågetecken. Det är ju en ganska fin form tänkte jag, men kan man verkligen? För mig var det helt klart att frågetecknet skulle bli stort, det fanns inte att göra en liten bild av det.

I detta sinnestillstånd hittade jag ett gammalt, något slitet loppisfynd, sytt av två gammaldags randiga tyger. Det var en sorts överdragspåse tror jag, till kläder kanske. Påsen var helt handsydd, inte ett stygn på maskin. Jag sprättade upp och vek ut påsen.

Jag la ut tygpåsen på golvet och klippte till ett stort frågetecken i papper och tog en tallrik och la under för att kunna begrunda om detta verkligen var ett vettigt projekt. Jag gillade formen, men lät det gå flera dagar innan jag beslutade mig för att faktiskt lägga tid på att sy det. Eftersom jag inte kunde släppa tanken gick jag vidare. Jag kom liksom inte förbi den här idén.

Till själva frågetecknet hittade jag ett randigt tyg i beige, med mycket diskreta ränder i vitt, turkos och vinrött. Jag blev supernöjd med de tre randiga tygerna tillsammans, trots det bleka och intetsägande uttrycket. Jag tror att det speglade min allmänna känsla perfekt. Allt var lite grått och beige och jag hade ingen aning.

Jag applicerade frågetecknet med vinröda, lite ojämna stygn tvärs över den vikta kanten, ett rogivande projekt.

Jag har syntetvadd emellan och på baksidan har jag ett annat använt två gamla tyger från loppis, som passade perfekt i färgen.

Min plan vara att kvilta täcket som det föll sig efter hand, som telefonklotter, och jag började i det nedre  högra hörnet. Jag ville ha med orden ”Vad är frågan?” och kanske också ” och vad är svaret?”, men visste inte hur jag skulle göra det. Tänkte länge att det skulle bli i form av applikation, men när jag kviltat mer än hälften med klotter kom det till mig. Jag ville ha ett parti, som var lite lugnare, så jag gjorde streck, som kunde symbolisera strecken i en skrivbok från lågstadiet och på dem skrev jag mina ord. Lagom diskret.

När jag nästan var klar med kviltningen, ett halvår efter att jag börjat hade tingen också börjat klarna för mig och färgerna hade börjat återvända. Då hittade jag den perfekta avslutningen, en snedremsa i rutig flanell i orange och blått. Den passar inte egentligen, men i min värld är den perfekt. Den ramar in det färglösa med lite färg och ger stycket konturer. Själva tyget i remsan minner om en sällsynt lyckad och lycklig kärringrunda i tygriket runt Borås.

Eftersom täcket är gjort av gamla, slitna tyger är det väldigt lätt och mjukt. Perfekt att lägga över knäna om det blir kyligt framför TVn, om man inte hänger det på väggen förstås.

”Frågetecken i naturlig storlek” av Gunnel Wright. 123×153 cm

Annonser

Granny Smith

Babytäcke Granny Smith 83 x 91 cm

Det här täcket har påbörjades våren 2015. Jag trodde det skulle gå snabbt att sy, kanske någon månad, men där tog jag fel. Energin för just handsömnad fanns inte och har endast funnits sparsamt de senaste åren. Så det blev färdigt sommaren 2017 i stället. Lagom till Lapphexornas jubileumsutställning 12-27/8, på Stadsbibiliotektet i Göteborg.

När jag började var i en period när mitt undermedvetna behövde färg, tror jag. Här är tygerna jag valde ut när jag skulle sätta igång att klippa ut bitar. Det kan inte bli mer färg.

Jag använde en mall i aluminium, som min man gjorde till mig för kanske 30 år sedan, aldrig använd.  Jag gjorde ”misstaget” att rita runt mallen och lägga till sömsmån. Så brukar jag inte göra, jag brukar ha en mall där sömsmån ingår och använda ögonmått för var sömmen ska vara. Med linjer att följa när man nålar och sen syr ihop blev det jobbigare och lite tråkigare och det tar längre tid. Men har man börjat, så får man ju fortsätta.

Det var ett handsömnadsprojekt. Jag la ut alla bitar och numrerade högarna med vilken rad det var. Så sydde jag ihop en rad i taget.

När stycket var färdigt lade jag det på ramtyget och applicerade för hand. När man syr för hand som jag gör är det lätt att pressa sömsmånen fint åt olika håll, det gillar jag.

Jag har kviltat för hand med en röd/cerise tråd.

Jag hittade ett fint tyg i mina gömmor från Laura Ashley som jag tyckte passade till baksidan. Jag har använt ullvadd i det här täcket, vilket gör att kviltningen kommer fram fint och täcket blir mjukt och lätt.

Med den här färgen och det här mönstret kunde det inte få något annat namn än Granny Smith.

Uppmuntran

Julen 2015 var fick jag en enorm packe tyger av min man i julklapp, 30 fat quarters, köpta på nätet i smyg. Jag var sjuk och han ville köpa något jag verkligen tycker om.  Det var ju inte så att jag inte redan hade tyger, men han ville väl locka fram det som jag brinner för innerst inne, även om jag inte orkade så mycket just då.

Förra hösten plockade jag fram en del av dessa tyger, la till några ur min samling och valde ett mönster som jag tänkte skulle gå snabbt och lätt att sy, och det gjorde det också. Det var Disappearing hourglass, jag hittade instruktion från Missouri Star Quilt Company på nätet. Mycket lätt och snabbt att sy.

Det är alltid en utmaning att välja hur det ska kviltas.

Jag föredrar ju allra oftast handkviltning, och så blev det nu också. Jag fick användning för min nya stora ovala kviltbåge, den fungerade bra till detta. Valde att kvilta cirklar, för att bryta mot det raka och vinkelräta.

Jag har haft tyget som jag valde till bården länge. Det är ett gammalt, men oanvänt tyg, inköpt på second hand. Länge tänkte jag att jag skulle behålla det helt och bara göra bård runt om och sen kvilta, bara låta tyget tala. Jag ville inte klippa sönder det, för mönstret är så fint. Till det här täcket tycker jag det blev perfekt som bård, även när det är i mindre bitar.

Den limegröna bården tycker jag blev pricken över i. Jag har kviltat med två trådar, två olika flerfärgade i lila toner och en flerfärgad i turkosa toner. Jag varierade lite som jag tyckte med var jag använde trådarna. Även om man tycker att man väljer en tråd som sticker ut, så syns det i praktiken inte så mycket.

Jag märker alla mina täcken och det här täcket fick namnet Uppmuntran. Det här ska jag behålla själv.

Jag har använt bomullsvadd i täcket och här är det ännu inte tvätta. Det kommer att dra ihop sig lite efter tvätt och förhoppningsvis få ännu finare yta då.

Hela täcket mäter 153 x 184 cm, lagom att svepa runt sig när man är lite frusen framför TVn.

 

Mysteriemössan 2016

Johanne Ländin som har podden Nördic knitting tillsammans med Helene Wallin bjöd mellan jul och trettonhelgen återigen på en mysteriestickning, en mössa. De står för långsam och krånglig stickning, så det är många maskor och tunna stickor och mönsterstickning på de flesta varven. Så roligt. Jag gillar att sticka mönster med tunna stickor. Mönstret heter Mysteriemössan 2016 finns att köpa på Ravelry.com.

Till detta mönster som innehåller 7 mönsterbårder kan man använda restgarner, olika till varje bård om man vill. Förra året använde jag massor med olika rester och fick en färglad mössa. I år tänkte jag bli mer diskret och valde därför bara två garner, en mörkgrå och ett nystan med rosa, röda och lila nyanser. Jag insåg från början att alla mönsterbårder kanske inte skulle framträda så tydligt, men ville testa ändå. Jag använde två sockgarner.


img_5213

Jag valde att sticka med två 2,5 mm rundstickor 40 cm långa. Provade på förra mysteriemössan, men gillade det inte och bytte stickor den gången.  Jag googlade först hur man gör. Denna gången framhärdade jag genom hela projektet. Det gick ganska bra, men är inte min favoritmetod. Jag föredrar magic loop.

Bården med rosor tycker jag blev riktigt bra, men många bårder framträdde lite sporadiskt beroende på skiftningarna i det rosaröda garnet. Det hade nog blivit ett tydligare  uttryck om jag valt det rosaröda som bottenfärg och det gråa som mönsterfärg, eller om jag skiftat bottenfärg varannan bård.  Fast jag tycker inte att det gör så mycket att mönstret inte syns så tydligt.

 


img_5233

Jag tänkte inte tillräckligt mycket och gjorde därför hoptagningarna i ena änden av mösterrapporten i stället för att ta en maska från varje sida av rapporten. Hoptagningen blev därför spiralformad i stället för att stråla samma rakt mot mitten. Misstänkte tidigt att jag inte gjorde rätt, men det föranledde ingen åtgärd. När jag väl insåg på den sjätte mönsterbården att mönstret inte stämde för mig var det för sent att repa upp, i all fall för mig. Jag ändrade lite på den och bård nr 7 i mitten hittade jag på själv, ingen av de fem mönster man kunde välja på skulle fungera. Jag är nöjd, mitten ser bra ut även om det inte var så det var tänkt.

img_5237

img_5236

fullsizeoutput_2b6

I varje mönsterdel fanns det 5 olika mönster att välja på. De mössor som gjorts ser därför väldigt olika ut. Det är roligt att se alla olika färger och mönster. På Instagram kan man se dem om man söker #mysteriemössan2016. På Ravelry kan man se de projekt som finns under Mysteriemössan 2016, många fina mössor, alla olika.

Svaret på frågan… Ett litet hus vid skogens slut

IMG_3934

I ett blogginlägg här ställde jag mig frågan, vad ska det bli? Här är svaret, det blev ”Ett litet hus vid skogens slut”. Jag kviltade tätt med ljusgrå silketråd och gjorde små granar av stygn med lite grövre grön sytråd. Man får ha lite fantasi förstås. En liten lek. Sytt av gamla förkläden, så mjuka och slitna och fina. Fast ser ett hus vid skogens slut verkligen ut så här? Tja, kanske det…..

IMG_4102

Gardinen och blomman i fönstret är ett tyg, så fint.

IMG_4100

Och bakom knuten, skogen.

Ett ”hiskeligt” projekt

IMG_3747
I det här täcket är alla tyger utom ett är av typen: ”Kommer det någonsin att passa någonstans, det är så hiskeligt?”

Det började på Saronkyrkans Second hand för några år sedan. Där hittade jag 6 prover av ett inredningstyg, som var hopsydda till ett stycke. Där tog det slut för den som påbörjade det projektet, det blev aldrig mer är ett stort stycke tyg och hamnade sen på loppis. Tygerna var färgglada, men enligt min mening fula, döm själv på bilden här nedanför. Det triggade förstås som vanligt tanken: Vad blir det om jag klipper/skär sönder dem i mindre bitar och ger dem rätt sällskap, kan de bli bättre då? Så de fick följa med hem.

 

Tygproverna

Tygproverna

I höstas fick jag lust att sy lite på skoj, något som inte var så allvarligt. Att bara klippa och sy och se vad det blir. Nyfikenheten när det gällde dessa tyger fanns där fortfarande. Jag letade upp ett tyg som jag tyckte sällskapade ganska bra med alla färgerna, ett storrutigt flanellaktigt tyg i blågrönt/brunt och började med att skära upp tygerna i stora fyrkanter.

IMG_3306

När det var gjort beslutade jag mig för att lägga ihop dem två och två och sy ihop dem till kvadrater av två trianglar. Jag la dem bara med rätan mot varann, drog ett streck diagonalt från hörn till hörn och sydde sen en pressarfotsbredd på båda sidor om strecket. Därefter skar jag itu på strecket och pressade isär sömmarna.

IMG_3307

I det här skedet bestämde jag mig för att göra mönstret som kallas Shoo Fly, Churn dash, smörkärnan, kärt barn har många namn. Så jag letade fram lite tyger som jag tänkte pröva med. De behövde vara lika färgglada och djärva som de jag redan sydde med tyckte jag.

IMG_3316

Sen började jag sy mina block. Jag tyckte det behövdes något mellan blocken, så jag valde ett tyg av Kaffe Fasset, det enda ”lapptäckstyget” i mitt täcke.

IMG_3325

Jag valde att kvilta för hand, Baptist Fan, som så många gånger tidigare. Jag börjar alltid i kanterna och arbetar mig inåt. Det mönstret binder ihop det brokiga mönstret så bra, tycker jag.

IMG_3589

Jag har kviltat med ulltråd, lite större nål och ganska stora stygn. Tygproverna var lite hårda att kvilta igenom och baksidestyget hade ett plastigt tryck som var jobbit att sy igenom, så grov nål behövdes.

IMG_3577

Och så här ser kviltningen ut från baksidan. Här är bara mitten kvar. Jag markerar inget, måttar allt på fri hand. Jag gillar när det inte är helt symmetriskt.

IMG_3774

Inte världens bästa bild, men så här blev det. Stort som en filt ungefär. Duger till en tupplur eller att svepa in sig i soffan med.

Den färg jag behöver, eller The Second chakra

 

Den färg jag behöver/The Second Chakra

Den färg jag behöver/The Second Chakra

Jag ska berätta om hur denna kvilt kom till. Den är ca 45×45 cm.

Under ett yogapass i ett tillstånd av djup avspänning ombads vi att flytta vår uppmärksamhet till en del av kroppen, som för tillfället pockade på uppmärksamhet. I den stunden blev det magtrakten för min del. Nästa instruktion var att se om man såg någon färg där. Man skulle sen se till att det blev ännu mer av den färg som man behövde i området. Jag såg direkt dessa färger. De liksom hoppade och snurrade runt på det här sättet. Det var en stark upplevelse och efteråt har jag fått veta att det är de färger som tillskrivs det området som också år platsen för det andra chakrat enligt yogafilosofin.

IMG_0350

Jag har sytt allt för hand förutom kantavslutningen. Jag har använt applikation, omvänd applikation och en massa av kviltstygn och andra stygn. Jag ville ge alla tygytorna mycket struktur. Det mörkröda är kviltat endast i övertyget, så det står upp mera. Jag har använt trådar som blänker och lite pärlor också.

IMG_0342

IMG_0349

Den här kvilten har just varit på utställning i det spanska Sitges. Här kan man läsa lite mer om det.