Etikettarkiv: handkviltning

Frågetecken i naturlig storlek

För ett halvår sedan hade jag inspirationstorka. Jag ville så gärna sy något, men kunde inte känna någon glädje eller inspiration när jag rotade runt bland trådar och tyger. Tiden präglades i stort av många frågor och inga svar. Det var knappt att jag visste vad frågan egentligen var heller.

Till slut bestämde jag mig för att det var vad jag skulle göra, ett täcke på det temat. Allt jag såg i  mitt inre var ett frågetecken, hela jag var ett frågetecken. Det är ju en ganska fin form tänkte jag, men kan man verkligen? För mig var det helt klart att frågetecknet skulle bli stort, det fanns inte att göra en liten bild av det.

I detta sinnestillstånd hittade jag ett gammalt, något slitet loppisfynd, sytt av två gammaldags randiga tyger. Det var en sorts överdragspåse tror jag, till kläder kanske. Påsen var helt handsydd, inte ett stygn på maskin. Jag sprättade upp och vek ut påsen.

Jag la ut tygpåsen på golvet och klippte till ett stort frågetecken i papper och tog en tallrik och la under för att kunna begrunda om detta verkligen var ett vettigt projekt. Jag gillade formen, men lät det gå flera dagar innan jag beslutade mig för att faktiskt lägga tid på att sy det. Eftersom jag inte kunde släppa tanken gick jag vidare. Jag kom liksom inte förbi den här idén.

Till själva frågetecknet hittade jag ett randigt tyg i beige, med mycket diskreta ränder i vitt, turkos och vinrött. Jag blev supernöjd med de tre randiga tygerna tillsammans, trots det bleka och intetsägande uttrycket. Jag tror att det speglade min allmänna känsla perfekt. Allt var lite grått och beige och jag hade ingen aning.

Jag applicerade frågetecknet med vinröda, lite ojämna stygn tvärs över den vikta kanten, ett rogivande projekt.

Jag har syntetvadd emellan och på baksidan har jag ett annat använt två gamla tyger från loppis, som passade perfekt i färgen.

Min plan vara att kvilta täcket som det föll sig efter hand, som telefonklotter, och jag började i det nedre  högra hörnet. Jag ville ha med orden ”Vad är frågan?” och kanske också ” och vad är svaret?”, men visste inte hur jag skulle göra det. Tänkte länge att det skulle bli i form av applikation, men när jag kviltat mer än hälften med klotter kom det till mig. Jag ville ha ett parti, som var lite lugnare, så jag gjorde streck, som kunde symbolisera strecken i en skrivbok från lågstadiet och på dem skrev jag mina ord. Lagom diskret.

När jag nästan var klar med kviltningen, ett halvår efter att jag börjat hade tingen också börjat klarna för mig och färgerna hade börjat återvända. Då hittade jag den perfekta avslutningen, en snedremsa i rutig flanell i orange och blått. Den passar inte egentligen, men i min värld är den perfekt. Den ramar in det färglösa med lite färg och ger stycket konturer. Själva tyget i remsan minner om en sällsynt lyckad och lycklig kärringrunda i tygriket runt Borås.

Eftersom täcket är gjort av gamla, slitna tyger är det väldigt lätt och mjukt. Perfekt att lägga över knäna om det blir kyligt framför TVn, om man inte hänger det på väggen förstås.

”Frågetecken i naturlig storlek” av Gunnel Wright. 123×153 cm

Annonser

Granny Smith

Babytäcke Granny Smith 83 x 91 cm

Det här täcket har påbörjades våren 2015. Jag trodde det skulle gå snabbt att sy, kanske någon månad, men där tog jag fel. Energin för just handsömnad fanns inte och har endast funnits sparsamt de senaste åren. Så det blev färdigt sommaren 2017 i stället. Lagom till Lapphexornas jubileumsutställning 12-27/8, på Stadsbibiliotektet i Göteborg.

När jag började var i en period när mitt undermedvetna behövde färg, tror jag. Här är tygerna jag valde ut när jag skulle sätta igång att klippa ut bitar. Det kan inte bli mer färg.

Jag använde en mall i aluminium, som min man gjorde till mig för kanske 30 år sedan, aldrig använd.  Jag gjorde ”misstaget” att rita runt mallen och lägga till sömsmån. Så brukar jag inte göra, jag brukar ha en mall där sömsmån ingår och använda ögonmått för var sömmen ska vara. Med linjer att följa när man nålar och sen syr ihop blev det jobbigare och lite tråkigare och det tar längre tid. Men har man börjat, så får man ju fortsätta.

Det var ett handsömnadsprojekt. Jag la ut alla bitar och numrerade högarna med vilken rad det var. Så sydde jag ihop en rad i taget.

När stycket var färdigt lade jag det på ramtyget och applicerade för hand. När man syr för hand som jag gör är det lätt att pressa sömsmånen fint åt olika håll, det gillar jag.

Jag har kviltat för hand med en röd/cerise tråd.

Jag hittade ett fint tyg i mina gömmor från Laura Ashley som jag tyckte passade till baksidan. Jag har använt ullvadd i det här täcket, vilket gör att kviltningen kommer fram fint och täcket blir mjukt och lätt.

Med den här färgen och det här mönstret kunde det inte få något annat namn än Granny Smith.

Uppmuntran

Julen 2015 var fick jag en enorm packe tyger av min man i julklapp, 30 fat quarters, köpta på nätet i smyg. Jag var sjuk och han ville köpa något jag verkligen tycker om.  Det var ju inte så att jag inte redan hade tyger, men han ville väl locka fram det som jag brinner för innerst inne, även om jag inte orkade så mycket just då.

Förra hösten plockade jag fram en del av dessa tyger, la till några ur min samling och valde ett mönster som jag tänkte skulle gå snabbt och lätt att sy, och det gjorde det också. Det var Disappearing hourglass, jag hittade instruktion från Missouri Star Quilt Company på nätet. Mycket lätt och snabbt att sy.

Det är alltid en utmaning att välja hur det ska kviltas.

Jag föredrar ju allra oftast handkviltning, och så blev det nu också. Jag fick användning för min nya stora ovala kviltbåge, den fungerade bra till detta. Valde att kvilta cirklar, för att bryta mot det raka och vinkelräta.

Jag har haft tyget som jag valde till bården länge. Det är ett gammalt, men oanvänt tyg, inköpt på second hand. Länge tänkte jag att jag skulle behålla det helt och bara göra bård runt om och sen kvilta, bara låta tyget tala. Jag ville inte klippa sönder det, för mönstret är så fint. Till det här täcket tycker jag det blev perfekt som bård, även när det är i mindre bitar.

Den limegröna bården tycker jag blev pricken över i. Jag har kviltat med två trådar, två olika flerfärgade i lila toner och en flerfärgad i turkosa toner. Jag varierade lite som jag tyckte med var jag använde trådarna. Även om man tycker att man väljer en tråd som sticker ut, så syns det i praktiken inte så mycket.

Jag märker alla mina täcken och det här täcket fick namnet Uppmuntran. Det här ska jag behålla själv.

Jag har använt bomullsvadd i täcket och här är det ännu inte tvätta. Det kommer att dra ihop sig lite efter tvätt och förhoppningsvis få ännu finare yta då.

Hela täcket mäter 153 x 184 cm, lagom att svepa runt sig när man är lite frusen framför TVn.

 

Nu blev jag riktigt nöjd

IMG_4162

Nu har det hänt igen, ur det fulaste kom något riktigt fint.

Det började som en utmaning: Vad kan man göra tygremsor av ett osannolikt ”fult” tyg, antagligen till barngardin? Tyget var i rosa, gult, lila och rött med sjörövarfartyg och en Pippi Långstrump-liknande figur bland annat. Här är en bit av en remsa:

IMG_0052

Det fanns bara en sak att göra, förvandla utseendet på något sätt. Jag sydde veck på tyget, som jag sydde ner med blank, melerad tråd. Eftersom det var remsor från början blev det så att jag skapade en rektangulär bit, som fick utgöra början på en sorts blockhusruta.

IMG_4107IMG_4108

När blockhusrutorna var färdiga blev de liggande länge, utan att jag kunde komma på hur jag skulle gå vidare. Så en dag hittade tyget som skulle vara mellan dem, en fulsnygg loppisgardin. Sen fyllde jag på med en lika fulsnygga rosa- och rödrutigt tyg runt om det hela. Det blev härligt färgglatt och jag blev riktigt nöjd. Tygerna passar liksom inte alls ihop och just därför kände så bra tillsammans.

Babytäcke, 84x98 cm

Babytäcke, 84×98 cm

Det är handkviltat på fri hand med favoritmönstret Baptist fan. Jag var nyfiken på hur det skulle fungera med de sydda vecken och nu vet jag. Det var lite knepigt att kvilta över dem och är inget jag rekommenderar, det blev lite mindre slätt än vanligt.

IMG_4161

Jag använde ett Kaffe Fasset-tyg till kanten och det passade fint både till fram- och baksida.

Jag är så nöjd med vad som kom ur de där hemska tygbitarna. Det är så fascinerande att jag ofta skapar det jag tycker bäst om ur det som verkar mest hopplöst. Jag gillar egentligen allt med detta täcke, kviltningen, att det är så mjukt och skönt och färgglatt. Jag önskar att det var lite större, då skulle det passa utmärkt även för en vuxen att värma sig med i soffan en kulen kväll.

Jag ser fram emot att se tre exempel till på vad man kan göra av det här tyget, jag är en av fyra som utmanades.

Svaret på frågan… Ett litet hus vid skogens slut

IMG_3934

I ett blogginlägg här ställde jag mig frågan, vad ska det bli? Här är svaret, det blev ”Ett litet hus vid skogens slut”. Jag kviltade tätt med ljusgrå silketråd och gjorde små granar av stygn med lite grövre grön sytråd. Man får ha lite fantasi förstås. En liten lek. Sytt av gamla förkläden, så mjuka och slitna och fina. Fast ser ett hus vid skogens slut verkligen ut så här? Tja, kanske det…..

IMG_4102

Gardinen och blomman i fönstret är ett tyg, så fint.

IMG_4100

Och bakom knuten, skogen.

En liten förvaring

IMG_4084

Så har en lite förvaring blivit färdig många stygn senare. Jag hade ett litet tygprov inköpt på en underbar liten tygaffär i Veldhoven, Holland, där vi hade en riktig liten köpextas i en tygprovslåda. Jag älskar små bitar, ingen är för liten. Den här biten med löv och prickar var precis stor att det räckte till den här förvaringen/necessären. Jag tyckte tyget var så vackert i sig självt, men tycker alltid att det är spännande att se hur det blir om man tillför mer struktur genom att addera lite vadd och stygn.

IMG_4039

Under hela processen undrade jag om det var värt besväret, för det är många stygn och man måste ju genomföra det för att se hur det blir, det är ju lite meningslöst att ångra sig på hälften. Det är svårt att se hur det blir förrän det är färdigt.

IMG_4095

Jag har kviltat tätt med en blank grön tråd på det gröna och till bladnerverna använde jag guldtråd. Eftersom det är mindre kviltning på bladen höjer de sig lite över de gröna partierna.

Är inte helt säker på att alla stygnen var värt besväret, men nu har jag något att stoppa lite saker i alla fall och det finns det ju alltid användning för.

IMG_4090

Jordmån

 

IMG_3930

Jordmån av Gunnel Wright

Det här är ett täcke som heter Jordmån. Jag har gjort det till en utställning som heter Jordnära, som hade vernissage den 5/6 på Surte glasbruk. Utställningen pågår fram till den  28/8. Utställningen är sammanställd av Ewa-Lisa Olsson och Gerd Bengtsson i samarbete med NBV. De hade tagit fram en palett bestående av jordfärger, från brunt till grönt och aprikos. Vi hade två bilder att rätta oss efter, så det var inte precis alla färger vi kunde välja. Det gjorde utställningen väldigt samstämd. Inbjudan att delta gick ut till ett antal olika lapptäcksföreningar i Göteborgstrakten

Det intresserar mig hur ett täcke kommer till, därför tänker jag berätta lite om hur jag gick till vaga föra att skapa detta täcke..

Eftersom vi hade en färgpalett att förhålla oss till plockade jag fram alla tyger i min ägo, som jag tyckte kunde stämma in på den.

IMG_3721

Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, så jag började ber ut tyger sida vid sida på golvet.  Jag ville ha stora stycken, inte klippa sönder vackra bitar för mycket. Jag hittade snabbt de två tygerna i mitten, det ljusa tyget i mitten heter Naomi och det mörkbruna, som i täcket hamnade i det ljusa heter Blackthorn, två tygprover som jag inte vet hur jag kommit över. Namnen stod på stadkanten, därför vet jag namnen, antagligen inredningstyger. De blev utgångspunkten för mitt arbete. I övrigt har blandat batiktyger, klädtyger, afrikanskt tyg. 
IMG_3726

Jag flyttade runt tygerna tills jag hittade en design som jag tyckte om.Tygbitarna var princip så stora som de är i täcket, överlappar varann på sina ställen. Jag sydde ihop det mesta för hand genom applikation eller omvänd applikation i den ordning de måste sys ihop och kanterna syddes på maskin.

IMG_3778

Därefter började jag kvilta för hand med en flerfärgad tråd i tygernas färger. Här ovan syns baksidan. Jag började med raka linjer vertikalt och horisontellt och på diagonalen. I efterhand kunde jag ha valt något bättre för mitten, ränder blev inte helt optimalt, men jag är inte den som sitter och pillar upp.

I nederkanten och på högerkanten ville jag ha något med böjda former och mönster. Jag har hämtat inspiration från walesisk kviltning men skapat ett eget mönster, också det växte farm efter hand. Jag började med den böjda formen jämt fördelad i nederkanten.

IMG_3794

Sen lade jag till böjda ränder i nedre delen, formen bestämdes av assiett av lämplig storlek. Jag måttade på ett ungefär, det blir bra, även när det inte är exakt. Blommorna markerade jag på fri hand, förutom bladet i toppen, som hade en liten pappersmall.

IMG_3842

Kviltningen syns så här i släpljus, men tyvärr har jag gjort om tricket igen, att kvilta fint på brokigt tyg, det syns ju så dåligt.

IMG_3855

Här hänger täcket på plats i utställningslokalen.

IMG_4066

Och här är en annan vy av lokalen, med fler arbeten i den här finstämda färgskalan.

IMG_4065

Jag hoppas många besökare hittar till Surte glasbruksmuseum i sommar och tittar på utställningen.