Etikettarkiv: återbruk

Frågetecken i naturlig storlek

För ett halvår sedan hade jag inspirationstorka. Jag ville så gärna sy något, men kunde inte känna någon glädje eller inspiration när jag rotade runt bland trådar och tyger. Tiden präglades i stort av många frågor och inga svar. Det var knappt att jag visste vad frågan egentligen var heller.

Till slut bestämde jag mig för att det var vad jag skulle göra, ett täcke på det temat. Allt jag såg i  mitt inre var ett frågetecken, hela jag var ett frågetecken. Det är ju en ganska fin form tänkte jag, men kan man verkligen? För mig var det helt klart att frågetecknet skulle bli stort, det fanns inte att göra en liten bild av det.

I detta sinnestillstånd hittade jag ett gammalt, något slitet loppisfynd, sytt av två gammaldags randiga tyger. Det var en sorts överdragspåse tror jag, till kläder kanske. Påsen var helt handsydd, inte ett stygn på maskin. Jag sprättade upp och vek ut påsen.

Jag la ut tygpåsen på golvet och klippte till ett stort frågetecken i papper och tog en tallrik och la under för att kunna begrunda om detta verkligen var ett vettigt projekt. Jag gillade formen, men lät det gå flera dagar innan jag beslutade mig för att faktiskt lägga tid på att sy det. Eftersom jag inte kunde släppa tanken gick jag vidare. Jag kom liksom inte förbi den här idén.

Till själva frågetecknet hittade jag ett randigt tyg i beige, med mycket diskreta ränder i vitt, turkos och vinrött. Jag blev supernöjd med de tre randiga tygerna tillsammans, trots det bleka och intetsägande uttrycket. Jag tror att det speglade min allmänna känsla perfekt. Allt var lite grått och beige och jag hade ingen aning.

Jag applicerade frågetecknet med vinröda, lite ojämna stygn tvärs över den vikta kanten, ett rogivande projekt.

Jag har syntetvadd emellan och på baksidan har jag ett annat använt två gamla tyger från loppis, som passade perfekt i färgen.

Min plan vara att kvilta täcket som det föll sig efter hand, som telefonklotter, och jag började i det nedre  högra hörnet. Jag ville ha med orden ”Vad är frågan?” och kanske också ” och vad är svaret?”, men visste inte hur jag skulle göra det. Tänkte länge att det skulle bli i form av applikation, men när jag kviltat mer än hälften med klotter kom det till mig. Jag ville ha ett parti, som var lite lugnare, så jag gjorde streck, som kunde symbolisera strecken i en skrivbok från lågstadiet och på dem skrev jag mina ord. Lagom diskret.

När jag nästan var klar med kviltningen, ett halvår efter att jag börjat hade tingen också börjat klarna för mig och färgerna hade börjat återvända. Då hittade jag den perfekta avslutningen, en snedremsa i rutig flanell i orange och blått. Den passar inte egentligen, men i min värld är den perfekt. Den ramar in det färglösa med lite färg och ger stycket konturer. Själva tyget i remsan minner om en sällsynt lyckad och lycklig kärringrunda i tygriket runt Borås.

Eftersom täcket är gjort av gamla, slitna tyger är det väldigt lätt och mjukt. Perfekt att lägga över knäna om det blir kyligt framför TVn, om man inte hänger det på väggen förstås.

”Frågetecken i naturlig storlek” av Gunnel Wright. 123×153 cm

Annonser

Blommor

Duken som blev vingar i förra inlägget var omgiven av virkade blommor. En gammal, sliten och lagad linnehandduk och blommorna blev material och inspiration till dessa kort. Jag broderade på fri hand med maskin stjälk och blad.

Grått papper som underlag.

Jag fäste 4 st på mörkgrå papper, för att det slitna skulle framträda bättre.

Vitt papper som underlag.

Med vitt papper under framträder linnets lyster mer än på grått, där det slitna syns mer.

Vitt och grått underlag sida vid sida.

Vad som blir snyggast är en smaksak. De mörka korten där tygets slitna yta och de gammaldags lagningarna framträder tycker jag om. Jag lärde mig faktiskt att laga handdukar så här i slöjden, vi fick ta med oss en trasig handduk hemifrån. Vem lagar handdukar så här idag?

Handduk lagad enligt alla konstens regler.

Änglar


Igår gick jag in i syrummet och började på det mest kravlösa sätt att hantera mina tyger och trådar. Det resulterade i dessa fem änglakort. De är enkla och möjligen inte ens snygga, men det var roligt och skönt att vara därinne bland mitt material. Glädjen över att vilja utforska formen och inspirationen kom. Jag har ingen speciell relation till änglar, men jag tycker att det är en fin form.

Materialet är tyg och knappar från använda plagg, ett par byxor, ett förkläde och par gamla pyjamasbyxor (eller vad de haft för funktion, jag har fått dem). Mjuka och slitna. Det enda tyg som är oanvänt, men ändå gammalt, är det som korten ligger på i fotot.

Jag hittade några virkade dukar i soprummet för en tid sen, som jag tog vara på och tvättade. Inte något jag vill använda som duk, en av dem blev här änglavingar.

Ett experiment som inte blev bra, vad gör man?

Nu hittade jag detta utkast, som jag skrivit för länge sedan och glömt publicera. Det är rätt så galna tyger och färger, men det är den här typen av skapande som är så kul, att göra något av det riktigt fula. Så nu publicerar jag det. Kanske inspirerar det någon.

Hittade dessa rester i en låda.

Det är det som är kvar efter en extremt misslyckad bård som jag sydde till ett dubbelsängstäcke för ca 15 år sedan. Dessa tyger skulle kanta det här täcket.

Jag tänkte att eftersom täcket var fullt av olika tygrester av alla sorter skulle det kunna vara fint om bården gick i  samma tecken. Så jag valde ut tyger ur mitt förråd, som på den tiden, ca 13 år sedan, inne höll näsan uteslutande ” vanliga” tyger, inte lapptäckstyger. Jag skar i remsor och sydde ihop slumpvis runt täcket, varv efter varv. Anade på ett tidigt stadium att det kanske inte blir bra, men man vet ju aldrig, det kanske ser annorlunda ut när det blir färdigt.

Det blev inte bra, det blev helt förfärligt fult. Så jag sprättade loss alltihop, gick och köpte ett grönt, mycket diskret mönstrat tyg och sydde på i stället. det blev mycket bättre.

Nu hade jag massor med hopsytt tyg av det inte speciellt snygga slaget och i en förfärlig blandning. Vad ska man göra med det? Det fick ligga ett tag, men sen tog jag tag i det och utmanade mig själv att hitta något att att använda det.

Jag skar panelerna på snedden så att det blev 4 hopsydda diamanter och sydde ihop dem till stjärnor.

Detalj av Saras täcke

Detalj av Saras täcke

Hade länge närt en tanke om att kvilta blomsterkorgar på fri hand på maskin med flerfärgad tråd, så det gjorde jag också. Det vill säga, inte helt fritt, för jag vill minnas att jag drog några svaga streck med krita först som stöd.

Maskinkviltning på fri hand

Maskinkviltning på fri hand

När materialet är ingenting och i mitt tycker rent av ”fult” finns inget att förlora och leklusten blir som bäst. Jag hade kanske inte vågat kvilta korgar på fri hand på något riktigt fint, men här var det kul att experimentera. Maskinkviltning är inte min favorit, jag föredrar handkviltning, men ibland är det kul att jobba lite snabbare.

Det här blev ett perfekt täcke att ge bort och en liten flicka som jag känner fick det.

Saras täcke, sytt av Gunnel Wright

Saras täcke, sytt av Gunnel Wright

 

Ett par slitna jeans…

…inspirerade till 20 st textila övningar som fick bli kort/tavlor. Det randiga och slitna lockade så att ha som bakgrund till något.

De första korten blev så här

De första korten blev så här

Jag klippte bitar av jeansen, som var lite större än ett kort som passar i vanliga små kuvert. Jag lade en bit Guterman/Sulky Tear Easy under för att få lite stabilitet medan jag sydde. Sen tog jag tygbitar av lämplig storlek och sydde en form på fri hand med broderifoten och med matartänderna nerfällda. Använde genomgående svar tråd för att det skulle synas lite. När formen var sydd klippte jag bort överflödigt tyg ända in till sömmen och rev bort så mycket jag kunde av Tear Easy- underlägget. Några av dem dekorerade jag ytterligare med en liten pärla eller paljett om jag tyckte det tillförde något. Det blev några blommor, men också lite andra former.

...och sen blev det fler blommor.

…och sen blev det fler blommor.

Tyget klistrade jag försiktigt mot ett kort, klippte rent runt kortet och sydde sen på maskin så nära kanten jag kunde.

De fem sista blev så här:

De fem sista blev så här.

Fem väldigt färglada ramar som jag köpte för evigheter sedan passade till de fem sista jag gjorde. Det ser riktigt glatt ut. Kul att något hittade in i dem.

img_5115

Allt som allt var det en rolig övning. Jag har aldrig sytt på det här sättet tidigare. Jag lärde mig att det är bara att tuta och köra. När man syr av tygrester och gamla slitna kläder finns inget att förlora. Bara tiden som går förstås.

Svaret på frågan… Ett litet hus vid skogens slut

IMG_3934

I ett blogginlägg här ställde jag mig frågan, vad ska det bli? Här är svaret, det blev ”Ett litet hus vid skogens slut”. Jag kviltade tätt med ljusgrå silketråd och gjorde små granar av stygn med lite grövre grön sytråd. Man får ha lite fantasi förstås. En liten lek. Sytt av gamla förkläden, så mjuka och slitna och fina. Fast ser ett hus vid skogens slut verkligen ut så här? Tja, kanske det…..

IMG_4102

Gardinen och blomman i fönstret är ett tyg, så fint.

IMG_4100

Och bakom knuten, skogen.

Dörrmatta av T-shirtar


IMG_2412
 Jag har sen en tid tillbaka strimlat upp T-shirtar som har tjänat ut. Tanken var att virka av dem. Har redan virkat en korg och några grytlappar.

Nu behövde dottern en dörrmatta till den ganska vindpinade och utsatta balkongen så att inte all damm och smuts utifrån hamnar på det fina nya parkettgolvet.

Färgglatt kommer att passa in bra där den ska ligga, så jag valde ut mina gladaste trasor. Nu har jag bara tråkiga färger kvar nästan.

IMG_2411

Remsorna är ca 3 cm breda och nästan alla är klippta av T-shirtar som inte har söm i sidan, så de har inga skarvar. Jag använde virknål nr 10 och det var ganska tungt för händerna att virka detta. Jag beundrar dem som virkar större mattor.

Remsorna är ju elastiska, så fast jag försökte virka lagom löst och ungefär rätt antal maskor, så hade kanterna en tendens att krulla upp sig. Därför gjorde jag det sista varvet med en mindre virknål och en tunnare remsa och två massor i varje maska, det hjälpte.