Etikettarkiv: Applikation

Semesterstygn 2019

Jag tycker om att ha något att sysselsätta händerna med när jag ska ut att resa och ha semester. Det är härligt att sitta på kvällen på en varm terass medan solen går ner och sy några stygn. Dessa bilder kom till under min semester i Castellon de la Plana.

Jag fick inspiration från två håll: Ett utslitet örngott som jag fått, det är bakgrunden. En docka lingarn i väldigt ljusa pastellfärger, som jag färgade i te för att dämpa färgerna.

Den slitna ytan i örngottet ropade efter att bli fylld med stygn och jag tyckte lintråden passade både till färg och struktur. Jag ville hålla projektet blekt, så jag plockade fram några bleka restbitar och doppade även dem i te, för att få dem mer samstämda och intetsägande.

Jag gjorde i ordning tre bakgrundsbitar och placerade ut tyger lite på känn. Jag tog min allra tunnaste polyestervadd och delade den i två jättetunna lager och valde ett tunt bakgrundstyg och tråcklade ihop det hela.

Tanken var att sen fylla hela ytan med stygn och att testa göra det på lite olika sätt, för att se hur det påverkade uttrycket. Jag har använt den tefärgade lintråden till alla tre, men även några andra trådar. Jag lät det hela formas efterhand.

Jag har avslutat genom att sy på ett tyg som ram och har sen monterat dem på kilramar, 25×25 cm.

För mig är det figurer som står framför ett hav, fast egentligen är det ju bara rektangulära tygbitar. Det skulle vara kul att veta vad andra ser i bilderna

Semesterövningar

När jag åkte iväg på två veckors semester till sol och värme för några månader sedan, packade jag med mig en lite påse med några bitar av slitna satänglakan, tygrester och lite broderitrådar. Plockade bara ihop lite på måfå, utan att veta vad det skulle bli. Det är skönt att ha något att sysselsätta fingrarna med när man sitter och njuter i skuggan.

Jag bestämde mig för att ha ett bottentyg som var ca 15x15cm, som jag fäste tygerna på med diverse stygn. Jag har utgått från tygbitarnas form, inte klippt så mycket. Jag gillar tygrester med en given form, det sätter igång fantasin för mig. Jag hade jätteroligt medan jag höll på. Idéerna kom efterhand när jag höll på. En del blev jag mycket nöjd med, annat mindre, men roligt var det. Det här är lagom små projekt för att våga chansa lite. Har ingen aning om ifall jag ska använda dessa till något och i så fall hur, det får framtiden utvisa. Jag hann med sex stycken och här kommer de i tidsordning:

Textil gymnastik

För att komma igång med min textila kreativitet lite mer tänker jag göra små minibroderier/applikationer lite då och då. Jag har ett gäng små lappar rivna av ett gammalt örngott, som både färgats i te, och sen färg. Jag hittade dem i mina gömmor för ett tag sen.

Jag bär på en lust att använda tråd mer, brodera, men när jag bara tänker på det har jag ingen aning om var jag ska börja eller vad jag ska göra. Så för att komma igång har jag tagit en lapp, känt på den och börjat med det första jag kommer på.

Den första är den med flickan. Jag en lust att sy just det blomstygnet och tyckte att fägen på tyget antydde gräsmatta, så jag började med blommorna. Flickan kom när jag hållit på ett tag. Klänningen av en tygrest med den formen. Försökte sy huvud, men en knapp är enklare.

 

Nr två var huset. När jag tittade på tygbiten visste jag att  jag skulle börja med ett hus. Jag plockade bland mina pyttesmå tygrester och hittade de rätta tygerna. Huskroppen är en bit av tyg från Kaffe Fasset, där ränderna och färgerna såg ut som fönster och dörr i mina ögon. Av någon anledning villa jag sy fast det med silvertråd och sen fortsatte jag på silvertemat på taket. Huset måste ju ha en trädgård och till det använde jag mina finaste handfärgade trådar till blommor och blad. Så skönt att få hålla på med dem. Sen kom jag inte på mer, så då var det klart.

Nr tre var ”blomman” gjord av det allra minsta tygspillet från ett projekt med runda former. Såna bitar blir ju helt omöjliga att använda till något. Nar jag plockade med dem framträdde den här formen. Ingen sax behövdes. Enkelt fastsydd med förstygn runt kanterna med blank mörkblå tråd. Inget mer, tygerna får tala för sig själv.

Det viktigaste är att detta är en övning. Kanske gör jag små kort av dem. Det viktiga är att hålla på med tygerna och trådarna, då kommer idéerna.

Korgtäcke av det omöjliga


Det här är resterna av en mycket misslyckad bård till ett lapptäcke som jag gjorde för ett antal år sedan. Jag har redan gjort ett lapptäcke av det mesta av den förkastade bården och det skrev jag om här. Det här ”skräpet” dök upp när jag städade i syrummet och jag funderade först på att slänga det hela och inte lägga mer tid på det här. Men slänga – då kan man ju lika gärna leka lite först, eller hur? Såg att det skulle gå att göra ett antal trianglar av materialet och bestämde mig för att göra ett korgblock. Valde ett tyg som passade till alla de ingående tygerna till själva basen på korgen. Till handtagen valde jag en kollektion med olika grafiskt mönstrade tyger i klara färger. Storleken på blocket bestämdes av den minsta gemensamma nämnaren på korgtrianglarna.  Det blev 18 block som är 11,5 tum i kvadrat.

Ritade en mall till handtagen och klippte ut mallar av omslagspapperet till kopieringspapper. Man kan stryka på det på baksidan av tyget och sen vika in kanterna runt det och därefter applicera för hand.

När de var applicerade klippte jag bort baksidestyget under handtaget och tog ut pappret. Mallarna går att stryka på flera gånger.

Nästa steg blir att bestämma hur jag ska foga ihop korgarna.

Frågetecken i naturlig storlek

För ett halvår sedan hade jag inspirationstorka. Jag ville så gärna sy något, men kunde inte känna någon glädje eller inspiration när jag rotade runt bland trådar och tyger. Tiden präglades i stort av många frågor och inga svar. Det var knappt att jag visste vad frågan egentligen var heller.

Till slut bestämde jag mig för att det var vad jag skulle göra, ett täcke på det temat. Allt jag såg i  mitt inre var ett frågetecken, hela jag var ett frågetecken. Det är ju en ganska fin form tänkte jag, men kan man verkligen? För mig var det helt klart att frågetecknet skulle bli stort, det fanns inte att göra en liten bild av det.

I detta sinnestillstånd hittade jag ett gammalt, något slitet loppisfynd, sytt av två gammaldags randiga tyger. Det var en sorts överdragspåse tror jag, till kläder kanske. Påsen var helt handsydd, inte ett stygn på maskin. Jag sprättade upp och vek ut påsen.

Jag la ut tygpåsen på golvet och klippte till ett stort frågetecken i papper och tog en tallrik och la under för att kunna begrunda om detta verkligen var ett vettigt projekt. Jag gillade formen, men lät det gå flera dagar innan jag beslutade mig för att faktiskt lägga tid på att sy det. Eftersom jag inte kunde släppa tanken gick jag vidare. Jag kom liksom inte förbi den här idén.

Till själva frågetecknet hittade jag ett randigt tyg i beige, med mycket diskreta ränder i vitt, turkos och vinrött. Jag blev supernöjd med de tre randiga tygerna tillsammans, trots det bleka och intetsägande uttrycket. Jag tror att det speglade min allmänna känsla perfekt. Allt var lite grått och beige och jag hade ingen aning.

Jag applicerade frågetecknet med vinröda, lite ojämna stygn tvärs över den vikta kanten, ett rogivande projekt.

Jag har syntetvadd emellan och på baksidan har jag ett annat använt två gamla tyger från loppis, som passade perfekt i färgen.

Min plan vara att kvilta täcket som det föll sig efter hand, som telefonklotter, och jag började i det nedre  högra hörnet. Jag ville ha med orden ”Vad är frågan?” och kanske också ” och vad är svaret?”, men visste inte hur jag skulle göra det. Tänkte länge att det skulle bli i form av applikation, men när jag kviltat mer än hälften med klotter kom det till mig. Jag ville ha ett parti, som var lite lugnare, så jag gjorde streck, som kunde symbolisera strecken i en skrivbok från lågstadiet och på dem skrev jag mina ord. Lagom diskret.

När jag nästan var klar med kviltningen, ett halvår efter att jag börjat hade tingen också börjat klarna för mig och färgerna hade börjat återvända. Då hittade jag den perfekta avslutningen, en snedremsa i rutig flanell i orange och blått. Den passar inte egentligen, men i min värld är den perfekt. Den ramar in det färglösa med lite färg och ger stycket konturer. Själva tyget i remsan minner om en sällsynt lyckad och lycklig kärringrunda i tygriket runt Borås.

Eftersom täcket är gjort av gamla, slitna tyger är det väldigt lätt och mjukt. Perfekt att lägga över knäna om det blir kyligt framför TVn, om man inte hänger det på väggen förstås.

”Frågetecken i naturlig storlek” av Gunnel Wright. 123×153 cm

Ett par slitna jeans…

…inspirerade till 20 st textila övningar som fick bli kort/tavlor. Det randiga och slitna lockade så att ha som bakgrund till något.

De första korten blev så här

De första korten blev så här

Jag klippte bitar av jeansen, som var lite större än ett kort som passar i vanliga små kuvert. Jag lade en bit Guterman/Sulky Tear Easy under för att få lite stabilitet medan jag sydde. Sen tog jag tygbitar av lämplig storlek och sydde en form på fri hand med broderifoten och med matartänderna nerfällda. Använde genomgående svar tråd för att det skulle synas lite. När formen var sydd klippte jag bort överflödigt tyg ända in till sömmen och rev bort så mycket jag kunde av Tear Easy- underlägget. Några av dem dekorerade jag ytterligare med en liten pärla eller paljett om jag tyckte det tillförde något. Det blev några blommor, men också lite andra former.

...och sen blev det fler blommor.

…och sen blev det fler blommor.

Tyget klistrade jag försiktigt mot ett kort, klippte rent runt kortet och sydde sen på maskin så nära kanten jag kunde.

De fem sista blev så här:

De fem sista blev så här.

Fem väldigt färglada ramar som jag köpte för evigheter sedan passade till de fem sista jag gjorde. Det ser riktigt glatt ut. Kul att något hittade in i dem.

img_5115

Allt som allt var det en rolig övning. Jag har aldrig sytt på det här sättet tidigare. Jag lärde mig att det är bara att tuta och köra. När man syr av tygrester och gamla slitna kläder finns inget att förlora. Bara tiden som går förstås.