Etikettarkiv: Applikation

Frågetecken i naturlig storlek

För ett halvår sedan hade jag inspirationstorka. Jag ville så gärna sy något, men kunde inte känna någon glädje eller inspiration när jag rotade runt bland trådar och tyger. Tiden präglades i stort av många frågor och inga svar. Det var knappt att jag visste vad frågan egentligen var heller.

Till slut bestämde jag mig för att det var vad jag skulle göra, ett täcke på det temat. Allt jag såg i  mitt inre var ett frågetecken, hela jag var ett frågetecken. Det är ju en ganska fin form tänkte jag, men kan man verkligen? För mig var det helt klart att frågetecknet skulle bli stort, det fanns inte att göra en liten bild av det.

I detta sinnestillstånd hittade jag ett gammalt, något slitet loppisfynd, sytt av två gammaldags randiga tyger. Det var en sorts överdragspåse tror jag, till kläder kanske. Påsen var helt handsydd, inte ett stygn på maskin. Jag sprättade upp och vek ut påsen.

Jag la ut tygpåsen på golvet och klippte till ett stort frågetecken i papper och tog en tallrik och la under för att kunna begrunda om detta verkligen var ett vettigt projekt. Jag gillade formen, men lät det gå flera dagar innan jag beslutade mig för att faktiskt lägga tid på att sy det. Eftersom jag inte kunde släppa tanken gick jag vidare. Jag kom liksom inte förbi den här idén.

Till själva frågetecknet hittade jag ett randigt tyg i beige, med mycket diskreta ränder i vitt, turkos och vinrött. Jag blev supernöjd med de tre randiga tygerna tillsammans, trots det bleka och intetsägande uttrycket. Jag tror att det speglade min allmänna känsla perfekt. Allt var lite grått och beige och jag hade ingen aning.

Jag applicerade frågetecknet med vinröda, lite ojämna stygn tvärs över den vikta kanten, ett rogivande projekt.

Jag har syntetvadd emellan och på baksidan har jag ett annat använt två gamla tyger från loppis, som passade perfekt i färgen.

Min plan vara att kvilta täcket som det föll sig efter hand, som telefonklotter, och jag började i det nedre  högra hörnet. Jag ville ha med orden ”Vad är frågan?” och kanske också ” och vad är svaret?”, men visste inte hur jag skulle göra det. Tänkte länge att det skulle bli i form av applikation, men när jag kviltat mer än hälften med klotter kom det till mig. Jag ville ha ett parti, som var lite lugnare, så jag gjorde streck, som kunde symbolisera strecken i en skrivbok från lågstadiet och på dem skrev jag mina ord. Lagom diskret.

När jag nästan var klar med kviltningen, ett halvår efter att jag börjat hade tingen också börjat klarna för mig och färgerna hade börjat återvända. Då hittade jag den perfekta avslutningen, en snedremsa i rutig flanell i orange och blått. Den passar inte egentligen, men i min värld är den perfekt. Den ramar in det färglösa med lite färg och ger stycket konturer. Själva tyget i remsan minner om en sällsynt lyckad och lycklig kärringrunda i tygriket runt Borås.

Eftersom täcket är gjort av gamla, slitna tyger är det väldigt lätt och mjukt. Perfekt att lägga över knäna om det blir kyligt framför TVn, om man inte hänger det på väggen förstås.

”Frågetecken i naturlig storlek” av Gunnel Wright. 123×153 cm

Annonser

Ett par slitna jeans…

…inspirerade till 20 st textila övningar som fick bli kort/tavlor. Det randiga och slitna lockade så att ha som bakgrund till något.

De första korten blev så här

De första korten blev så här

Jag klippte bitar av jeansen, som var lite större än ett kort som passar i vanliga små kuvert. Jag lade en bit Guterman/Sulky Tear Easy under för att få lite stabilitet medan jag sydde. Sen tog jag tygbitar av lämplig storlek och sydde en form på fri hand med broderifoten och med matartänderna nerfällda. Använde genomgående svar tråd för att det skulle synas lite. När formen var sydd klippte jag bort överflödigt tyg ända in till sömmen och rev bort så mycket jag kunde av Tear Easy- underlägget. Några av dem dekorerade jag ytterligare med en liten pärla eller paljett om jag tyckte det tillförde något. Det blev några blommor, men också lite andra former.

...och sen blev det fler blommor.

…och sen blev det fler blommor.

Tyget klistrade jag försiktigt mot ett kort, klippte rent runt kortet och sydde sen på maskin så nära kanten jag kunde.

De fem sista blev så här:

De fem sista blev så här.

Fem väldigt färglada ramar som jag köpte för evigheter sedan passade till de fem sista jag gjorde. Det ser riktigt glatt ut. Kul att något hittade in i dem.

img_5115

Allt som allt var det en rolig övning. Jag har aldrig sytt på det här sättet tidigare. Jag lärde mig att det är bara att tuta och köra. När man syr av tygrester och gamla slitna kläder finns inget att förlora. Bara tiden som går förstås.