Vantfest i Landskrona, #delavantar

Igår var det vernissage för utställningen och projektet #delavantar. Det är ett projekt som Hemlöjden i Skåne startat, där alla som ville kunde skapa en vante, göra ett mönster och dela med andra. Det gav också garanterad plats på en utställning först i Landskrona och sedan på Norrbottens museum i Luleå. Alla vantarna i utställningen finns samlade på en blogg och där kan man också hitta mönster till alla vantarna. Här är länken, se alla de fina vantarna!

Innan vernissagen skrevs det i tidningar och talades om det i pressen. Min vän Anita har samlat några länkar i ett inlägg på hennes blogg Taktil textil.

Hemslöjden i Skåne håller till i den gamla stationsbyggnaden i Landskrona, en härlig lokal med högt till tak och bevarade detaljer från stationstiden. Det var fullt med folk på vernissagen, precis som det ska vara. Hemslöjdskonsulent Sofia Månsson höll invigningstalet.

Vantarna hängde på linor kors och tvärs, så många unika, roliga och vackra vantar. Så härligt att se så mycket kreativitet.

Och här hänger mina vantar.

När vernissagen var slut och Hemslöjden stängt butiken vidtog vantfesten för 50 stickerskor som köpt biljetter. Det blev bland annat föredrag och hur man som stickare kan använda sig av internet och podden Stickkontakt hade livesändning.

Medan publiken stickade och lyssnade.

Annonser

Korgtäcke av det omöjliga


Det här är resterna av en mycket misslyckad bård till ett lapptäcke som jag gjorde för ett antal år sedan. Jag har redan gjort ett lapptäcke av det mesta av den förkastade bården och det skrev jag om här. Det här ”skräpet” dök upp när jag städade i syrummet och jag funderade först på att slänga det hela och inte lägga mer tid på det här. Men slänga – då kan man ju lika gärna leka lite först, eller hur? Såg att det skulle gå att göra ett antal trianglar av materialet och bestämde mig för att göra ett korgblock. Valde ett tyg som passade till alla de ingående tygerna till själva basen på korgen. Till handtagen valde jag en kollektion med olika grafiskt mönstrade tyger i klara färger. Storleken på blocket bestämdes av den minsta gemensamma nämnaren på korgtrianglarna.  Det blev 18 block som är 11,5 tum i kvadrat.

Ritade en mall till handtagen och klippte ut mallar av omslagspapperet till kopieringspapper. Man kan stryka på det på baksidan av tyget och sen vika in kanterna runt det och därefter applicera för hand.

När de var applicerade klippte jag bort baksidestyget under handtaget och tog ut pappret. Mallarna går att stryka på flera gånger.

Nästa steg blir att bestämma hur jag ska foga ihop korgarna.

Trasmattevantar av CrazyZauberball

Jag älskar garnrester, att göra något av det där sista. Nu är det resterna från några nystan Crazy Zauberball, som tidigare blivit sockor och mössor som har blivit några halvvantar till.

Jag var inte helt nöjd med färgerna på det här  sista paret, tyckte att de båda vantarna var lite väl olika. Den limegröna färgen är för framträdande jämfört med den andra, som liksom saknar något. När jag kom på att brodera blommor på löste det problemet för mig. Jag tycker att de binder ihop vantarna och eftersom de har en helt annan färg enar de vantarna ännu mer. Blommorna är av flerfärgat sockgarn från Garnbolaget.

 

 

 

Trasmattevantar

För mig är slumpen väldigt attraktiv, t ex att blanda två flerfärgade garner och se hur det blir. Det beror ju på randningen av respektive garn hur det blir. För några veckor sedan fick jag ett sånt infall igen och köpte några nystan av Lang Barns Mille Colori Baby. Tittade mest på utsidan av nystanen och hade inte en tanke på att de kunde se helt olika ut inuti. Det upptäckte jag först när jag stickat ett tag. Jag anade oråd när jag såg mängden knallgult inuti det ena nystanet och en annan starkt gul på insidan av det andra, men fortsatte. Man vet ju aldrig. Jag stickade först ett par och sen ett par till halvvantar av två olika nystan, färg nr 0013 , 9078 och färg nr 0050, 9782.

Båda vantarna i paret är stickade samtidigt med Magic loop och använde en ända från utsidan av ett nystan tillsammans med en ända från insidan av det andra nystanet till ena vanten och samma sak till den andra. Jag växlade mellan färgerna vart tredje varv. Det var lite trassligt att sticka så, men det går. Det är så skönt att det blir klart samtidigt. Jag la upp 56 maskor och använde stickor nr 2,5.

Det här är första paret halvvantar. De är ju nästan helt olika, på gränsen till vad jag uthärdar, men den gråa resåren på toppen av vanten tillsammans med picotkanterna i färg från motsatt vante gjorde det lite lättare.

Det här är andra paret. På det här paret har jag tagit av tråden och växlat färg lite mitt på vanten, för den ena höll på att bli alldeles orange, utan ränder. Här har jag använt rester från Zauberball crazy till resårerna. Det tyckte jag band ihop det hela och gjorde det uthärdligt.

 

Och här är båda paren. Så här pass mycket skiftar alltså det här garnet utifrån och in. Det finns bättre sätt att låta de här färgväxlingarna komma till uttryck, men jag ångrar inte dessa halvvantar, det var kul att prova. Under kanten på en jacka syns bara hälften och då spelar det inte så stor roll. Halvvantar är ju alltid bra att ha.

Vanten Sigrid

Här är mitt bidrag till Hemslöjden i Skånes uppmaning att skapa ett vantmönster och sedan dela med sig av det. Om hur jag startade och fler detaljer om projektet finns här. I projektet ingår att skriva ner mönstret, så att fler får ta del av det och kanske inspireras att sticka sin egen variant. Det var roligt och lärorikt att skriva ner det och har bättrat på min datorvana något. Nästa gång går det snabbare.

Vanten har fått sitt namn efter min mamma Sigrid, som lärde mig att sticka och mycket annat textilt hantverk när jag var barn.

Om du vill göra en egen variant av vanten finns mönstret här: Vanten Sigrid  Det skulle vara kul att se hur din variant av mitt mönster blir. Och än finns det tid rita ett eget mönster och själv delta i #delavantar, om du är sugen.

Frågetecken i naturlig storlek

För ett halvår sedan hade jag inspirationstorka. Jag ville så gärna sy något, men kunde inte känna någon glädje eller inspiration när jag rotade runt bland trådar och tyger. Tiden präglades i stort av många frågor och inga svar. Det var knappt att jag visste vad frågan egentligen var heller.

Till slut bestämde jag mig för att det var vad jag skulle göra, ett täcke på det temat. Allt jag såg i  mitt inre var ett frågetecken, hela jag var ett frågetecken. Det är ju en ganska fin form tänkte jag, men kan man verkligen? För mig var det helt klart att frågetecknet skulle bli stort, det fanns inte att göra en liten bild av det.

I detta sinnestillstånd hittade jag ett gammalt, något slitet loppisfynd, sytt av två gammaldags randiga tyger. Det var en sorts överdragspåse tror jag, till kläder kanske. Påsen var helt handsydd, inte ett stygn på maskin. Jag sprättade upp och vek ut påsen.

Jag la ut tygpåsen på golvet och klippte till ett stort frågetecken i papper och tog en tallrik och la under för att kunna begrunda om detta verkligen var ett vettigt projekt. Jag gillade formen, men lät det gå flera dagar innan jag beslutade mig för att faktiskt lägga tid på att sy det. Eftersom jag inte kunde släppa tanken gick jag vidare. Jag kom liksom inte förbi den här idén.

Till själva frågetecknet hittade jag ett randigt tyg i beige, med mycket diskreta ränder i vitt, turkos och vinrött. Jag blev supernöjd med de tre randiga tygerna tillsammans, trots det bleka och intetsägande uttrycket. Jag tror att det speglade min allmänna känsla perfekt. Allt var lite grått och beige och jag hade ingen aning.

Jag applicerade frågetecknet med vinröda, lite ojämna stygn tvärs över den vikta kanten, ett rogivande projekt.

Jag har syntetvadd emellan och på baksidan har jag ett annat använt två gamla tyger från loppis, som passade perfekt i färgen.

Min plan vara att kvilta täcket som det föll sig efter hand, som telefonklotter, och jag började i det nedre  högra hörnet. Jag ville ha med orden ”Vad är frågan?” och kanske också ” och vad är svaret?”, men visste inte hur jag skulle göra det. Tänkte länge att det skulle bli i form av applikation, men när jag kviltat mer än hälften med klotter kom det till mig. Jag ville ha ett parti, som var lite lugnare, så jag gjorde streck, som kunde symbolisera strecken i en skrivbok från lågstadiet och på dem skrev jag mina ord. Lagom diskret.

När jag nästan var klar med kviltningen, ett halvår efter att jag börjat hade tingen också börjat klarna för mig och färgerna hade börjat återvända. Då hittade jag den perfekta avslutningen, en snedremsa i rutig flanell i orange och blått. Den passar inte egentligen, men i min värld är den perfekt. Den ramar in det färglösa med lite färg och ger stycket konturer. Själva tyget i remsan minner om en sällsynt lyckad och lycklig kärringrunda i tygriket runt Borås.

Eftersom täcket är gjort av gamla, slitna tyger är det väldigt lätt och mjukt. Perfekt att lägga över knäna om det blir kyligt framför TVn, om man inte hänger det på väggen förstås.

”Frågetecken i naturlig storlek” av Gunnel Wright. 123×153 cm

Vantar i görningen

Fick se att Hemslöjden Skåne har en uppmaning/utmaning till den som vill vara med att designa och sticka ett par vantar och sen dela med sig av vantmönstret. Det hela ska utmynna i en vantutställning i Landskrona 20 jan–3 mars 2018. Det står att läsa om här.

Det var länge sen jag hittade på mönster till hela vantar, det finns ju så många roliga mönster som andra gjort att tillgå nu för tiden. Halvvantar däremot brukar jag ju hitta på. Det kändes kul att prova, så jag började skissa lite. I Hemslöjdens inlägg finns ett basmönster, som man kan använda om man vill, man bara fyller med sina egna maskor. Det är det jag utgått ifrån. 

Emellertid blev jag otålig och började innan mönstret var klart och har sen låtit det växa fram allteftersom. Precis som jag gör när det gäller lapptäcken. På det sätta blev det också så att den gröna färgen blandade sig i mer än vad jag tänkt från början. Så här långt har jag kommit än så länge. Tummen är kvar att formge, men jag har en idè.

Jag har använt två tvåtrådiga garner från Ullcentrum Öland (rött och svart) och Kampes tvåtrådiga (grönt). Stickor 2,75 mm.