Semesterstygn 2019

Jag tycker om att ha något att sysselsätta händerna med när jag ska ut att resa och ha semester. Det är härligt att sitta på kvällen på en varm terass medan solen går ner och sy några stygn. Dessa bilder kom till under min semester i Castellon de la Plana.

Jag fick inspiration från två håll: Ett utslitet örngott som jag fått, det är bakgrunden. En docka lingarn i väldigt ljusa pastellfärger, som jag färgade i te för att dämpa färgerna.

Den slitna ytan i örngottet ropade efter att bli fylld med stygn och jag tyckte lintråden passade både till färg och struktur. Jag ville hålla projektet blekt, så jag plockade fram några bleka restbitar och doppade även dem i te, för att få dem mer samstämda och intetsägande.

Jag gjorde i ordning tre bakgrundsbitar och placerade ut tyger lite på känn. Jag tog min allra tunnaste polyestervadd och delade den i två jättetunna lager och valde ett tunt bakgrundstyg och tråcklade ihop det hela.

Tanken var att sen fylla hela ytan med stygn och att testa göra det på lite olika sätt, för att se hur det påverkade uttrycket. Jag har använt den tefärgade lintråden till alla tre, men även några andra trådar. Jag lät det hela formas efterhand.

Jag har avslutat genom att sy på ett tyg som ram och har sen monterat dem på kilramar, 25×25 cm.

För mig är det figurer som står framför ett hav, fast egentligen är det ju bara rektangulära tygbitar. Det skulle vara kul att veta vad andra ser i bilderna

Nattvandraren

 

Nattvandraren 43×47 cm

Den här lilla kvilten består av längtan att använda två saker, bakgrundstyget med bladen och tygerna i klänningen som nattvandraren bär.
Tyget är kommer från en av de blusar min mamma sydde till sig själv. Det är en fin kvalitet, men inte speciellt sliten, kanske blev den inte så mycket använd. Hon köpte ofta tyger när hon var på resa, jag tror det här är ett sådant tyg. Det här tyget liknar inte det jag brukar sy med till kvalité eller uttryck, ändå har jag känt en lockelse att använda det och därför sparat det.
Den här figurens klänningen är från en kvilt som påbörjades, men aldrig blev fullföljd eftersom jag lyssnade på kritik. Jag klippte sönder den och försökte låta bitarna inspirera något nytt, men det blev inte så mycket av det. Det jag ville gestalta med den första bilden var ett glest skogslandskap i månsken, en minnesbild och en känsla i ett. Jag ångrar att jag klippte sönder bilden i stället för att jobba färdigt med den. Det gör inget om det inte blir helt lyckat, vissa bilder vill bara bli gjorda.

På något sätt hittade klänningsbiten och bakgrundstyget varandra och det uppstod något som jag ville jobba vidare med.

Jag framhävde bladen med kjedjestygn i olika färger och stjälkarna med kviltstygn stygn i tunnare trådar. Den vita bakgrunden kviltades tvärs över i samma riktning som det vävda i tyget hade.  Klänningen applicerades fast med guldtråd och fick sen också stygn, tänkta att förstärka fallet i klänningen. Pärlor från ett slaktat halsband blev perfekta i färgen för att fungera som knappar.

Jag avslutade med langettstygn i vitt pärlgarn.

Den här lilla kvilten behövde en inramning. Jag plockade fram tyger ur lagret och gjorde bakgrunden av fyra olika tyger, assymetriskt hopsydda, det sitter en lite lapp i mitten som de är sydda runt.

Tyget uppe i vänstra hörnet är för mig stjärnhimmel och hela bakgrunden andas nattmörker för mig. Känslan från den ogjorda kvilten med nattlandskapet finns i bakgrunden. På sätt och vis har jag kanske slutfört den idén ändå, men på ett oväntat sätt.
Bakgrunden kviltade jag på fri hand, med svepande linjer i vertikal riktning. Jag har använt några olika silketrådar i grått, turkost och blått. Jag ville att trådarna skulle skimra och tillföra liv till den mörka ytan. Jag tänker nu att trådarna har samma rikting som trädstammarna i den ursprungliga bilden. Så fungerar det undermedvetna.

Den här kvilten ställdes ut på Prague Patchwork Meeting 2019, i den svenska utställningen som jag, Anita Fors, Monica Danielsson Bichsel och Patricia Van Walter Visser och jag kurerade.

Bomantäcket

Det här är ett täcke som jag gjorde färdigt för några år sedan. Det är gjort av tygprover som vi i Lapphexorna fick från Boman trading, en firma som importerar tyger. Det var under några år en guldgruva för Lapphexorna och gav upphop till en otrolig kreativitet hos många av oss. De rutiga tygerna är av  fina kvalitéer. Det är ju alltid en utmaning att få tyg att räcka, vilket block kan det passa till och hur ska man göra med bårder, osv. Jag är nöjd med hur jag löste det och det mesta av tygerna gick åt.

Handkviltningen är inspirerad av Walesisk kviltning. Jag har utformat den själv. Började med den stora cirkeln i mitten och fyllde på med mönster efterhand.

En av de rostfria bunkarna fick vara mall för bården. Sen fyllde jag på där med kviltning. Jag tycker om när kviltningen inte tar hänsyn till själva lapptäcket. 

Hörnen behövde också ett mönster innan jag fyllde resten med ett rutnät, så jag ritade den här blomman.

Baksidan har jag skarvat ihop av olika tyger, skönt att bli av med lite ur lagret. Lite synd med så mycket mönster, för det skulle vara fint om kviltningen syntes mer.

Det jag hade över av tygproverna räckte till kantavslutningen.

Och här hänger det på den svenska utställningen vid Prague Patchwork meeting 2019. Det mäter 128×197 cm.

Randiga koftan

På Syfestivalen i höstas höll jag mig fint när det gällde garnköp, tills jag gick förbi en monter som sålde Färgkrafts ullgarn Soft blend och fick ett akut köpbehov. Ett tunt, entrådigt ullgarn spunnet av den mjukaste ullen från nordiska får och handfärgat i Sverige, innehåller ej malmedel och andra gifter står det på banderollen. Färgerna är Dubbelrosa, Brons och en blålila som inte har något namn för det är limited edition. Det handfärgade skiftade så vackert och jag fick en sån lust att kombinera det rosa och bronsfärgade i en randig kofta. De hade stickat upp en tröja i det här garnet, härligt tunn och skir. Till den behövde man bara två härvor, men jag köpte till det blålila för att vara säker på att garnet skulle räcka.

Jag hade inget mönster och var otålig, så jag tänkte att nu är det dags att prova tant Koftas kofta, som jag köpte instruktioner till för många år sedan, men aldrig provat. Den stickas uppifrån och ner och man anpassar allt själv utifrån garn, stockar och kroppsstorlek. Färgkraft hade använt stickor nr 4 till sin tröja och då räckte 160 gram. Jag ville ha ett tätare uttryck och valde att använda stickor 3,5 till kroppen och stickor nr 3 till muddarna.

Jag använde det blå för att dryga ut, ifall det gick åt mer när jag använde mindre stickor. Från början tänkte jag att de blå ränderna skulle vara över hela koftan, men ändrade mig när jag gjort två ränder. Är nöjd med att jag stoppade där. Det blå ramar in litegrann, men dominerar inte för mycket. Garnet hade räckt även utan det blå, men jag är nöjd med att jag använde det till halsringning och muddar.

Fotohjälp fick jag av Anita Fors en vacker dag vid hamninloppet till Göteborg. Hon har en fin textil blogg som man kan besöka om man vill,  taktiltextil.wordpress.com 

Korgtäcke av tygrester

Korgtäcke 139X188 cm av Gunnel Wright

Så var det här täcket klart. Se här hur det började. Enbart sytt av sådant jag hade hemma. Skönt att minska på tyglagret, även om det endast är marginellt.

Jag sydde ihop blocken i vertikala rader och hade ett underbart, gammalt men oanvänt tyg mellan raderna av korgar och ett annat gammalt, men oanvänt tyg till den yttre bården. Här syns de på lite närmare håll. Jag har längtat efter att få använda dem. Jag ville ha låg kontrast mellan korgarna, och jag gillade att blanda rutigt och prickigt.

När jag valde det rutiga tyget till bottentyg i alla block trodde jag färgerna skulle bli blekare och liksom blandas och sjunka in i bakgrunden. Jag är inte riktigt förtjust i den gula tonen på det hela. Däremot så gillar jag hur rutorna inte alls är mönsterpassade på något vis sinsemellan. Att alla bitar inte är helt trådraka överallt är också som jag vill ha det. Det blir mer liv då. Det händer något där sömmarna möts.

Det är ju lätt att se så här på nära håll att många tyger är mer eller mindre förskräckliga, men ändå blir helheten fin. Jag är nöjd med hur handtagen och basen på korgarna samspelar med de olika tygerna och gör dem till något bättre och mer än vad de var från början.

Jag kviltade hela täcket för hand med en flerfärgad tråd. Jag använde mönstret Baptist fan och började i ett hörn och arbetade mig runt hela kanten och fortsatte sedan med ytterligare varv innanför, tills jag nått mitten. Det blir alltid över en liten yta där man inte får plats med hela bågar och där sidorna möts. Det är bästa biten, där uppstår det fina möten mellan bågarna. Det syns bra här på baksidan.

Baksidan är ett tyg som jag köpte på en ”kärringrunda” i Skene/Kinnatrakten för längesedan. Det har lite silver i trycket och länge trodde jag att jag aldrig skulle hitta något användningsområde för det. Jag har använde det också till kanten och blev jättenöjd. Tycker det passar bra till det här täcket.

 

Trasmattesockor

Jag tycker att det blir så härligt att blanda två olika randade garner. Jag älskar slumpen och hur färgerna i vissa partier blir superfina tillsammans och i andra partier skulle man inte ha valt att kombinera just dem. Dock blir helheten oftast fin.
Jag använde två vanliga sockgarner, som jag köpte i Alsace i höstas. Det ena garnet har partier som blir randigt horisontellt, lite som när man stickar mönster med två garner. Det andra garnet bytte bara färger i längre partier, men bildade inga sektioner med mönster som det andra. Det var nog tur, för det hade nog blivit för stökigt med två sådana garner.

Jag bytte garn vartannat varv och stickade från tårna och uppåt.  Jag ville utnyttja allt garn och göra sockorna så långa som möjligt. Jag stickade båda samtidigt på rundsticka, 2,5 mm. Det var roligt att se hur det växte fram, jag hade ju ingen aning om hur det skulle bli. Det var lite joxigt med trådarna, en från insidan och en från utsidan av varje nystan. Man får se till så att trasslet inte går för långt, men efter ett tag fick jag in en teknik så att de inte snurrade sig runt varann så mycket.
Mönstret hittade jag på Ravelry, Vanilla Sock with gusset and choice of heel av Jo Torr. Hälen var ny för mig, men funkade bra. Jag blev nöjd med randningen och färgerna. Skaften är fina när de sticker upp ur kängorna.

Stickade plagg 2018

Efter allt smått jag stickat, vantar, halvvantar, sockor, sjalar och mössor, fick jag lust att göra något större. Jag ville inte direkt ha något plagg själv, så jag frågade dottern. Hon ville gärna ha en tröja och tyckte jag skulle använda garn jag hade hemma. Vi hittade växtfärgade garner som legat i gömmorna länge, sisådär 30 år. Det är vitt och ljusgrått garn som är färgat med ljung och björk, konstigt nog fick de samma färg, kanske för att det också är med en gnutta tennsalt i alla härvorna. Bina är stickade med mörkgrått garn från Ullcentrum Öland. Mönstret är från Andrea Rangels bok Sticka mönster. Den blev fin tycker jag, garnerna passar perfekt till just denna tröja och jag är glad att de kunde användas till något. Tröjan gjorde mig sugen på att sticka något till mig själv, men då en kofta.

Här är min Damejakka Loppa, eller loppakofta, ett mönster som är stickat av massor med människor i Sverige och Norge och säkert ännu fler länder. Mönster av Ann Myhre, eller Pinneguri som hon kallar sig på Ravelry.
Jag fick bråttom att handla garn till den och gick in i första bästa garnaffär. De hade Sandnes Tove i ett antal färger. Jag hade tänkt Rauma finull, men har man bråttom så har man. Det var inte lätt att välja färger. Efter att funderat länge slog jag till på en färgskala och gick hem och gjorde provlapp. Det blev outhärdligt. Jag gick tillbaka och köpte till några garner och tog bort orange och rött som var med från början. Det blev bättre. Nu är nöjd med färgvalet och garnet fungerade bra. Det blev en lagom varm och behaglig kofta.

Är också nöjd med turen till Knapp-Karlsson, där jag fick fin hjälp med knappar och ullband till insidan av knappslån.

Efter den lyckade Loppakoftan var jag lite sugen på att göra en kofta till. Hörde talas om koftan Jaycee av Isabell Kraemer och tyckte att den såg ut att vara gjord för mig. Mönstret är skapat är för fantastiskt ullgarn från en garnproducent i England som heter Little grey sheep och jag hade tänkt sticka den i det garnet. Innan jag hann skicka efter garn råkade jag köpa massor med lammull till vrakpris på en utförsäljning vid textilmuseet i Borås och då blev det den ullen jag använde. Jag nystade ihop en brun och en turkos/blågrön tråd och blev nöjd med utseendet.

Garnet är lite strävt och innehåller spinnolja, men väl tvättat blir det mjukt och fint och fyller ut mer.

Mönstret är fantastiskt lätt att arbeta med, varenda maska stämmer och jag tycker detaljerna är fina. Skulle gärna göra en till i det garnet det är gjort för också.

Jag har bara en dålig inomhusbild på hur den ser ut på, tyvärr.