Kategoriarkiv: Stickning

Vanten Sigrid

Här är mitt bidrag till Hemslöjden i Skånes uppmaning att skapa ett vantmönster och sedan dela med sig av det. Om hur jag startade och fler detaljer om projektet finns här. I projektet ingår att skriva ner mönstret, så att fler får ta del av det och kanske inspireras att sticka sin egen variant. Det var roligt och lärorikt att skriva ner det och har bättrat på min datorvana något. Nästa gång går det snabbare.

Vanten har fått sitt namn efter min mamma Sigrid, som lärde mig att sticka och mycket annat textilt hantverk när jag var barn.

Om du vill göra en egen variant av vanten finns mönstret här: Vanten Sigrid  Det skulle vara kul att se hur din variant av mitt mönster blir. Och än finns det tid rita ett eget mönster och själv delta i #delavantar, om du är sugen.

Annonser

Vantar i görningen

Fick se att Hemslöjden Skåne har en uppmaning/utmaning till den som vill vara med att designa och sticka ett par vantar och sen dela med sig av vantmönstret. Det hela ska utmynna i en vantutställning i Landskrona 20 jan–3 mars 2018. Det står att läsa om här.

Det var länge sen jag hittade på mönster till hela vantar, det finns ju så många roliga mönster som andra gjort att tillgå nu för tiden. Halvvantar däremot brukar jag ju hitta på. Det kändes kul att prova, så jag började skissa lite. I Hemslöjdens inlägg finns ett basmönster, som man kan använda om man vill, man bara fyller med sina egna maskor. Det är det jag utgått ifrån. 

Emellertid blev jag otålig och började innan mönstret var klart och har sen låtit det växa fram allteftersom. Precis som jag gör när det gäller lapptäcken. På det sätta blev det också så att den gröna färgen blandade sig i mer än vad jag tänkt från början. Så här långt har jag kommit än så länge. Tummen är kvar att formge, men jag har en idè.

Jag har använt två tvåtrådiga garner från Ullcentrum Öland (rött och svart) och Kampes tvåtrådiga (grönt). Stickor 2,75 mm.

En stickad dockkappa

Igår var jag på stickkafé på den lilla bokhandeln Lohrs pocket. Där lyssnade jag på Celia B Dackenberg, som talade om sin senaste bok Kulturkoftor. Jag kunde inte låta bli att köpa med mig boken och också hennes förra bok, Sagornas stickbok. Hon skriver mycket om historien runt det stickade på bilder hon valt ut och bland annat är det bilder från min barndoms sagoböcker. Mycket trevlig läsning.

Kom att tänka på mönstren från en tiden, mina stickade plagg som barn och mina dockkläder. De flesta dockkläder är borta, men en dockkappa har jag lättillgängligt i en låda. Plockade fram den och begrundade.

Den är så otroligt välgjord i rent ullgarn, en liten kappa i miniatyr, med så fina detaljer. Stickad av antingen min mamma eller någon av hennes mycket fingerfärdiga fastrar. Jag minns inte när jag fick den, men max 5 år. Kvalitetsleksak för ett barn. Jag hade så många fina dockkläder, av fina tyger, alla sydda som riktiga kläder, bara lite mindre. De allra flesta sydda av min mamma. Jag minns hur mycket jag tyckte om att titta på strukturen i tygerna och detaljerna i det stickade och virkade. det var nog det jag gillade mest, att hantera de fina kläderna av de fina tygerna. Jag lekte sällan med dockorna, bara klädde dem. Spelar det roll att man får ha så fina textila ting som barn?

Gummitråd i midjan.

Stickade kilar fram och bak och en stickad slejf med guldknappar.

Den vita kanten är virkad och ditsydd med små stygn för hand.

Giraffvantar

Jag har en alltid gillat giraffer. De ser så ståtliga, kloka och lugna ut. Ett tag var jag på väg att frivirka en giraffilt, med en teckning som jag fick av min dotter som förlaga, men det projektet slocknade innan det kommit speciellt långt.

När jag hittade ett vantmönster med giraffer i Jorid Linviks bok Stora Vantboken och samtidigt insåg att jag hade garn hemma var det bara att sätta igång.

Garn växtfärgat med färglav respektive ljung tyckte jag skulle passa. Det är färgat på tvåradigt svenskullgarn, för ca 30 år sedan.

Garnet skulle kunna passa till kexchokladvantar också.

Passformen blev bra, jag använde stickor nr 3.

Mönstret är välskrivet och vanten har en bra placering av tummen, med några maskor även på framsidan.

Maskinfiltade vantar, andra försöket

Filtade vantar, andra försöket.

Jag stickade ett par vantar som jag filtade i tvättmaskin ur Jorid Linviks bok Stora Vantboken för en tid sen. De kan du se här. De blev lite väl långa och tummen filtade sig inte så väl eftersom den inte var mönsterstickad. Jag tyckte om hur de blev i tjocklek i övrigt, så jag började på ännu ett par, men med några smärre förändringar.

Jag har använt mina växtfärgade garner, de rödorange nyanserna är krapp och det gulgröna ljung. De mörka nyanserna är på mörkgrått garn och de ljusa är på vitt garn, dvs Svenskullgarn från Kilafors. Det var ca 30 år sen jag färgade garnerna. Jag har många gula och gulgröna nyanser, och här gick det sista av krappen åt. Mina koschenillfärgade garner är slut för länge sedan. Det blir en utmaning att göra något av resten om jag vill sticka upp mina garner.

Innan de åkte in i tvättmaskinen mätte de 32 cm på längden. Jag tvättade i vanlig 40-tvätt, med en handduk och ulltvättmedel. Programmet tog 1 timme.

Själva handen som har vitt garn i botten filtade sig mycket väl och blev härligt tjockt.

Passformen och längden blev perfekt den här gången. Ja, tummen blev kanske en halv cm för lång, men det gör inte så mycket. Bättre det än tvärtom. Längd på hela vanten blev 27 cm.

 

Här kan man se skillnaden mellan vantarna. Jag tog bort en bit på mudden på vanten, så att den kan passa i ärmen på jakan, snarare än utanpå. Jag mönsterstickade tummen som då blev den lika tjock som resten av vanten och den tovade  också ihop sig bättre.Även på det här paret filtade sig modden något mindre, det beror på det mörkgrå garnet som inte filtar sig lika bra

Jag gillar verkligen ytan på vanten, med den lilla aviga maskan i varje diamant.

Mysterievantar juli 2017

 

I juli var min följeslagare en mysterieknitalong, som Tori Seierstad organiserat på Ravelry. Ainigma heter mönstret. Jag blev mycket hedrad när hon frågade om min färdiga vante fick vara med bland bilderna i hennes mönster när den var färdig och är den som man ser först när man söker på mönstret.

Mönstret var uppdelat i 7 delar, utspritt över hela juli. I gruppen I make mittens på Ravelry kunde vi följa hur det gick framåt för deltagarna, som kom från hela världen. Det är alltid kul att se hur det blir med de olika garnvalen. Det blev många fina varianter.

Jag hade valde bland de garner jag har, och det blev samma som Tori valt i sitt mönster. Färgerna är väldigt starka, men mönstret framträder väldigt tydligt.

Jag har stora händer och valde stickor nr 3 till det första paret. Det blev aningens stort för min hand, men inte värre än att jag kan använda dem om jag vill.

Färgerna i första paret är ganska grälla tillsammans för min smak, så när jag sett hur mönstret såg ut ville jag göra en mer diskret variant. Även här med garner från min samling. Jag stickade med stickor nr 2,75 den här gången, för att de skulle bli något mindre.

Den här vanten passar min hand precis. Jag fick göra några extra varv på tummarna bara.

Det är märkligt hur stor skillnad på 0,25 cm på stickorna gör på vanten.

Äventyrsblomster

Jag har stickat en hel del på sista tiden, men inte hunnit göra inlägg. Här kommer ett par vantar som kommer från Tori Seierstads bok ”Votter från eventyrskogen”. Mönstret heter Eventyrsblomster.

Jag har stickat i två härvor kamgarn. Den ena härvan vit. Den andra är spunnen  av ull färgad med krapprot och koschenil och skiftar mellan rosa och orange. Garnet är lite hårt och resultatet blev lite ojämnt, men vanten passar precis och är nog varm också den dag det inte blåser i Göteborg.

Mönstret är lika på båda vantarna, men hamnar på olika sidor.