Kategoriarkiv: quilt

Frågetecken i naturlig storlek

För ett halvår sedan hade jag inspirationstorka. Jag ville så gärna sy något, men kunde inte känna någon glädje eller inspiration när jag rotade runt bland trådar och tyger. Tiden präglades i stort av många frågor och inga svar. Det var knappt att jag visste vad frågan egentligen var heller.

Till slut bestämde jag mig för att det var vad jag skulle göra, ett täcke på det temat. Allt jag såg i  mitt inre var ett frågetecken, hela jag var ett frågetecken. Det är ju en ganska fin form tänkte jag, men kan man verkligen? För mig var det helt klart att frågetecknet skulle bli stort, det fanns inte att göra en liten bild av det.

I detta sinnestillstånd hittade jag ett gammalt, något slitet loppisfynd, sytt av två gammaldags randiga tyger. Det var en sorts överdragspåse tror jag, till kläder kanske. Påsen var helt handsydd, inte ett stygn på maskin. Jag sprättade upp och vek ut påsen.

Jag la ut tygpåsen på golvet och klippte till ett stort frågetecken i papper och tog en tallrik och la under för att kunna begrunda om detta verkligen var ett vettigt projekt. Jag gillade formen, men lät det gå flera dagar innan jag beslutade mig för att faktiskt lägga tid på att sy det. Eftersom jag inte kunde släppa tanken gick jag vidare. Jag kom liksom inte förbi den här idén.

Till själva frågetecknet hittade jag ett randigt tyg i beige, med mycket diskreta ränder i vitt, turkos och vinrött. Jag blev supernöjd med de tre randiga tygerna tillsammans, trots det bleka och intetsägande uttrycket. Jag tror att det speglade min allmänna känsla perfekt. Allt var lite grått och beige och jag hade ingen aning.

Jag applicerade frågetecknet med vinröda, lite ojämna stygn tvärs över den vikta kanten, ett rogivande projekt.

Jag har syntetvadd emellan och på baksidan har jag ett annat använt två gamla tyger från loppis, som passade perfekt i färgen.

Min plan vara att kvilta täcket som det föll sig efter hand, som telefonklotter, och jag började i det nedre  högra hörnet. Jag ville ha med orden ”Vad är frågan?” och kanske också ” och vad är svaret?”, men visste inte hur jag skulle göra det. Tänkte länge att det skulle bli i form av applikation, men när jag kviltat mer än hälften med klotter kom det till mig. Jag ville ha ett parti, som var lite lugnare, så jag gjorde streck, som kunde symbolisera strecken i en skrivbok från lågstadiet och på dem skrev jag mina ord. Lagom diskret.

När jag nästan var klar med kviltningen, ett halvår efter att jag börjat hade tingen också börjat klarna för mig och färgerna hade börjat återvända. Då hittade jag den perfekta avslutningen, en snedremsa i rutig flanell i orange och blått. Den passar inte egentligen, men i min värld är den perfekt. Den ramar in det färglösa med lite färg och ger stycket konturer. Själva tyget i remsan minner om en sällsynt lyckad och lycklig kärringrunda i tygriket runt Borås.

Eftersom täcket är gjort av gamla, slitna tyger är det väldigt lätt och mjukt. Perfekt att lägga över knäna om det blir kyligt framför TVn, om man inte hänger det på väggen förstås.

”Frågetecken i naturlig storlek” av Gunnel Wright. 123×153 cm

Annonser

Granny Smith

Babytäcke Granny Smith 83 x 91 cm

Det här täcket har påbörjades våren 2015. Jag trodde det skulle gå snabbt att sy, kanske någon månad, men där tog jag fel. Energin för just handsömnad fanns inte och har endast funnits sparsamt de senaste åren. Så det blev färdigt sommaren 2017 i stället. Lagom till Lapphexornas jubileumsutställning 12-27/8, på Stadsbibiliotektet i Göteborg.

När jag började var i en period när mitt undermedvetna behövde färg, tror jag. Här är tygerna jag valde ut när jag skulle sätta igång att klippa ut bitar. Det kan inte bli mer färg.

Jag använde en mall i aluminium, som min man gjorde till mig för kanske 30 år sedan, aldrig använd.  Jag gjorde ”misstaget” att rita runt mallen och lägga till sömsmån. Så brukar jag inte göra, jag brukar ha en mall där sömsmån ingår och använda ögonmått för var sömmen ska vara. Med linjer att följa när man nålar och sen syr ihop blev det jobbigare och lite tråkigare och det tar längre tid. Men har man börjat, så får man ju fortsätta.

Det var ett handsömnadsprojekt. Jag la ut alla bitar och numrerade högarna med vilken rad det var. Så sydde jag ihop en rad i taget.

När stycket var färdigt lade jag det på ramtyget och applicerade för hand. När man syr för hand som jag gör är det lätt att pressa sömsmånen fint åt olika håll, det gillar jag.

Jag har kviltat för hand med en röd/cerise tråd.

Jag hittade ett fint tyg i mina gömmor från Laura Ashley som jag tyckte passade till baksidan. Jag har använt ullvadd i det här täcket, vilket gör att kviltningen kommer fram fint och täcket blir mjukt och lätt.

Med den här färgen och det här mönstret kunde det inte få något annat namn än Granny Smith.

Uppmuntran

Julen 2015 var fick jag en enorm packe tyger av min man i julklapp, 30 fat quarters, köpta på nätet i smyg. Jag var sjuk och han ville köpa något jag verkligen tycker om.  Det var ju inte så att jag inte redan hade tyger, men han ville väl locka fram det som jag brinner för innerst inne, även om jag inte orkade så mycket just då.

Förra hösten plockade jag fram en del av dessa tyger, la till några ur min samling och valde ett mönster som jag tänkte skulle gå snabbt och lätt att sy, och det gjorde det också. Det var Disappearing hourglass, jag hittade instruktion från Missouri Star Quilt Company på nätet. Mycket lätt och snabbt att sy.

Det är alltid en utmaning att välja hur det ska kviltas.

Jag föredrar ju allra oftast handkviltning, och så blev det nu också. Jag fick användning för min nya stora ovala kviltbåge, den fungerade bra till detta. Valde att kvilta cirklar, för att bryta mot det raka och vinkelräta.

Jag har haft tyget som jag valde till bården länge. Det är ett gammalt, men oanvänt tyg, inköpt på second hand. Länge tänkte jag att jag skulle behålla det helt och bara göra bård runt om och sen kvilta, bara låta tyget tala. Jag ville inte klippa sönder det, för mönstret är så fint. Till det här täcket tycker jag det blev perfekt som bård, även när det är i mindre bitar.

Den limegröna bården tycker jag blev pricken över i. Jag har kviltat med två trådar, två olika flerfärgade i lila toner och en flerfärgad i turkosa toner. Jag varierade lite som jag tyckte med var jag använde trådarna. Även om man tycker att man väljer en tråd som sticker ut, så syns det i praktiken inte så mycket.

Jag märker alla mina täcken och det här täcket fick namnet Uppmuntran. Det här ska jag behålla själv.

Jag har använt bomullsvadd i täcket och här är det ännu inte tvätta. Det kommer att dra ihop sig lite efter tvätt och förhoppningsvis få ännu finare yta då.

Hela täcket mäter 153 x 184 cm, lagom att svepa runt sig när man är lite frusen framför TVn.

 

Ett experiment som inte blev bra, vad gör man?

Nu hittade jag detta utkast, som jag skrivit för länge sedan och glömt publicera. Det är rätt så galna tyger och färger, men det är den här typen av skapande som är så kul, att göra något av det riktigt fula. Så nu publicerar jag det. Kanske inspirerar det någon.

Hittade dessa rester i en låda.

Det är det som är kvar efter en extremt misslyckad bård som jag sydde till ett dubbelsängstäcke för ca 15 år sedan. Dessa tyger skulle kanta det här täcket.

Jag tänkte att eftersom täcket var fullt av olika tygrester av alla sorter skulle det kunna vara fint om bården gick i  samma tecken. Så jag valde ut tyger ur mitt förråd, som på den tiden, ca 13 år sedan, inne höll näsan uteslutande ” vanliga” tyger, inte lapptäckstyger. Jag skar i remsor och sydde ihop slumpvis runt täcket, varv efter varv. Anade på ett tidigt stadium att det kanske inte blir bra, men man vet ju aldrig, det kanske ser annorlunda ut när det blir färdigt.

Det blev inte bra, det blev helt förfärligt fult. Så jag sprättade loss alltihop, gick och köpte ett grönt, mycket diskret mönstrat tyg och sydde på i stället. det blev mycket bättre.

Nu hade jag massor med hopsytt tyg av det inte speciellt snygga slaget och i en förfärlig blandning. Vad ska man göra med det? Det fick ligga ett tag, men sen tog jag tag i det och utmanade mig själv att hitta något att att använda det.

Jag skar panelerna på snedden så att det blev 4 hopsydda diamanter och sydde ihop dem till stjärnor.

Detalj av Saras täcke

Detalj av Saras täcke

Hade länge närt en tanke om att kvilta blomsterkorgar på fri hand på maskin med flerfärgad tråd, så det gjorde jag också. Det vill säga, inte helt fritt, för jag vill minnas att jag drog några svaga streck med krita först som stöd.

Maskinkviltning på fri hand

Maskinkviltning på fri hand

När materialet är ingenting och i mitt tycker rent av ”fult” finns inget att förlora och leklusten blir som bäst. Jag hade kanske inte vågat kvilta korgar på fri hand på något riktigt fint, men här var det kul att experimentera. Maskinkviltning är inte min favorit, jag föredrar handkviltning, men ibland är det kul att jobba lite snabbare.

Det här blev ett perfekt täcke att ge bort och en liten flicka som jag känner fick det.

Saras täcke, sytt av Gunnel Wright

Saras täcke, sytt av Gunnel Wright

 

De allra minsta tygresterna kan också bli något

 

img_5072För en tid sen hittade jag  en liten påse hittade med små, olika stora och olika formade trianglar av olika batiktyger. Det är rester från ett projekt som jag för länge sedan glömt. Jag har plockat fram och tittat på dem flera gånger utan att komma på vad jag skulle ha dem till och de flesta hade nog slängt dem för länge sen. Denna gång beslöt mig då för att helt enkelt sy ihop dem två och två och sen sydde jag ihop fyra sådana fyrkanter av hopsydda trianglar. Jag gjorde inget med storlek och form, utan behöll dem som det var. Jag tycker om att det blir ojämnt och tygerna är fina sida vid sida. Jag lade vadd och baksida till de små blocken och kviltade och avslutade kanterna med langettsöm. De är enkla, men ändå lite sköna att titta på, dessa enkla minikviltar.

Nästa steg var ju att komma fram till vad jag skulle kunna använda dem till. Jag monterade dem först på handgjort akvarellpapper och sedan på dubbelvikta kort.

img_5071

Jag tycker om att se på dem, hur tygerna spelar med varann och att de är så konstigt ojämna.

img_5079

Totalt 10 stycken blev det. Så blev jag av med de tygresterna.

img_5084

En Crosscut Quilt-Along på nätet

IMG_4706

För några veckor sedan fick jag syn på en Quilt-Along som just startat, Crosscut Quilt-Along. Det var Instagramprofilen aquilterstable som stod för den, här är hennes beskrivning av uppgiften. Den verkade enkel, så jag hoppade på för få chansen att gräva lite bland tygerna och att sy lite. Jag tycker det är lite kul att fylla en form med mina egna tyger och färger, samtidigt som det är roligt att följa vad alla andra gör.

Så här blev min process:

Jag skar ut 9 st 9,5 tum stora kvadrater i olika gråa tyger och ett antal 1 tum breda remsor av randiga skjorttyger. I efterhand kan jag väl tycka att grått inte är den muntraste färgen, men just då tyckte jag det var en god idé. Och de grå tygerna måste ju också få komma ut och leka någon gång.

IMG_4676

Nästa steg var att skära de grå rutorna och foga in remsorna, först på ena ledden sen den andra. Jag bytte plats lite på tygerna för att få mer variation. Sen skulle de 9 blocken sys ihop.

IMG_4681

Därefter skulle man skära ut 16 st kvadrater som var 6,5 tum, dvs storleken på en av mina fyrkantiga linjaler, enkelt och bra. Jag skar ut några trådrakt och några lite på sniskan, hade ingen riktigt bra plan och jag hade för alls el inte heller kollat instruktionerna så noga. Så det räckte bara till 15 st hela kvadrater, men man kan ju skarva som tur är. Så här är de 16 kvadraterna.

IMG_4686

Jag samlade strecken lite mot mitten och tog bort någon enstaka remsbit ut mot kanterna, för jag tyckte det blev lite väl stökigt för mig. Det är ju fördelen med ett sånt här projekt, man kan klippa bort och skarva som man vill.  Sen passade jag på att träna på maskinkviltning, det fanns liksom inget att förlora. Jag är ovan vid det, så jag bara gjorde mönster hur som helst som det föll mig in. Den flerfärgare tråden gav de grå tygerna ett lite annat uttryck.

IMG_4702

Och här och här kan man se lite av alla de andra varianter på detta som kom till världen över. Det är roligt att se hur olika det blir och vad både tygval och kviltning gör för skillnad.

Och nu det bästa: Det blev ju lite över också och där finns ju ännu mindre att förlora, utom tid förstås.

IMG_4692

Jag sydde ihop nästan allt
, det här blev kvar:

IMG_4693

Jag la till en bård och satte igång att handkvilta. Lite pärlor och paljetter fick komma med också.

IMG_4721

Jag tycker om den, på så sätt att den är intressant att titta på, alla konstiga bitar och vinklar. Den får mig att tänka på en byggnad i flera våningar i genomskärning, fast det är det ju inte. Men formerna sätter igång fantasin för mig.

IMG_4713

IMG_4715