Kategoriarkiv: Återbruk

Textil gymnastik

För att komma igång med min textila kreativitet lite mer tänker jag göra små minibroderier/applikationer lite då och då. Jag har ett gäng små lappar rivna av ett gammalt örngott, som både färgats i te, och sen färg. Jag hittade dem i mina gömmor för ett tag sen.

Jag bär på en lust att använda tråd mer, brodera, men när jag bara tänker på det har jag ingen aning om var jag ska börja eller vad jag ska göra. Så för att komma igång har jag tagit en lapp, känt på den och börjat med det första jag kommer på.

Den första är den med flickan. Jag en lust att sy just det blomstygnet och tyckte att fägen på tyget antydde gräsmatta, så jag började med blommorna. Flickan kom när jag hållit på ett tag. Klänningen av en tygrest med den formen. Försökte sy huvud, men en knapp är enklare.

 

Nr två var huset. När jag tittade på tygbiten visste jag att  jag skulle börja med ett hus. Jag plockade bland mina pyttesmå tygrester och hittade de rätta tygerna. Huskroppen är en bit av tyg från Kaffe Fasset, där ränderna och färgerna såg ut som fönster och dörr i mina ögon. Av någon anledning villa jag sy fast det med silvertråd och sen fortsatte jag på silvertemat på taket. Huset måste ju ha en trädgård och till det använde jag mina finaste handfärgade trådar till blommor och blad. Så skönt att få hålla på med dem. Sen kom jag inte på mer, så då var det klart.

Nr tre var ”blomman” gjord av det allra minsta tygspillet från ett projekt med runda former. Såna bitar blir ju helt omöjliga att använda till något. Nar jag plockade med dem framträdde den här formen. Ingen sax behövdes. Enkelt fastsydd med förstygn runt kanterna med blank mörkblå tråd. Inget mer, tygerna får tala för sig själv.

Det viktigaste är att detta är en övning. Kanske gör jag små kort av dem. Det viktiga är att hålla på med tygerna och trådarna, då kommer idéerna.

Annonser

Nästa steg i kviltningsprocessen

Nu har jag kommit så här långt, en rad med bågar runt hela kanten. Jag fyllde i med en söm till innanför den första sömmen i varje båge, så den syns bättre.

Jag vill att kanten ska synas ordentligt och kontrastera mot resten av kviltningen i mitten av täcket. Därför vill jag inte hitta på något nytt mönster inuti bågen, utan i stället hitta något som förstärker den första formen. Hela täcket är ju extremt oroligt, så det vill till att få kviltningen att synas överhuvudtaget.

Jag tog helt enkelt den första mallen och mätte ut en inre båge. Den blir också med dubbel söm, så jag har beräknat att det ska bli tre nästan lika stora avstånd mellan bågarnas ben när det är klart. Så klippte jag ut. Enkelt och bra.

I det här ljuset syns kviltningen, men i realiteten syns den inte särskilt väl. Jag trodde orange tråd skulle synas bra, men kontrasten är för liten, den smälter in bland tygerna. Jag kunde mycket väl ha använt svart eller mörkblå tråd. Man skulle ju kunna tycka att det inte passar med färgerna, men det spelar inte roll, kontrasten är viktig för hur kviltningen framträder. Gjort är gjort, jag tänker inte pilla upp, jag får hitta lösningar i stället.

Jag tänkte från början kvilta med en röd ulltråd, för att få en framträdande kviltning, men valde bort det för att det var så trögt att kvilta med tjock nål och tråd. Nu har jag plockat fram den igen och sytt i det översta tyglagret mellan de båda sömmarna. Det syns bättre och det blir mer som jag tänkte att det skulle se ut, så det kommer jag att fortsätta jag med i hela första varvet bågar.

 

Hur jag gör med den inre bågen bestämmer jag sen när jag fyllt i den yttre och ser hur det blev.

 

 

Välja mönster och börja kvilta

Jag tycker mycket om att binda ihop ett lapptäcke med kviltning, att inte följa bitarnas form, eller mönstret. Det här täcket är ju väldigt stökigt, så det blir svårt att hitta ett sätt som binder ihop och som syns i den visuella röran.

Täcket i sig är ihopsytt av använda och kasserade kläder. Flera av de rutiga tygerna (gult, grönt, orangerött, turkos, lila) är från H&M blusar med kort ärm, som de sålde i massor för några år sedan. När jag köpte dem var planen redan från början att jag en gång skulle sy med dem också. Jag har ju en dragning åt rutigt och att sätta nålen i rutor är en ren njutning av någon anledning. Jag hade också en tanke om att de skulle sys ihop hur som helst, slumpmässigt och så blev det. Är lite tveksam till hur lyckat det blev, men det vet man ju egentligen inte förrän det är helt färdigt, i alla fall vet inte jag det. Jag sydde ihop mindre enheter till större, enbart på känsla. Försökte sprida ut tygerna över ytan på ett sätt som jag gillade.

Jag har försökt komma på hur det här ska kunna kviltas så att det syns och tillför något till ytan. Vill att det ska vara enkelt, men ändå tillföra något ytterligare. Jag är svag för runda former och hade länge en tanke om en stor cirkel i mitten, som jag skulle utgå från, men blev osäker på hur det skulle bli. Bestämde mig i stället för att börja med kanten. Det brukar jag göra när jag kviltar Baptist Fan och det brukar gå bra.
När jag väl kommit på det visste direkt hur formen skulle se ut, så jag letade igenom mitt porslin och hittade rätta formen/storleken och ritande en mall på kartong. Markerade runt mallen med min Hera marker.

Har valt att kvilta med en orange tråd. Jag kunde med fördel ha valt en färg med ännu större kontrast, en mörkare tråd, men kan tänker inte byta nu, har ingen lust att sprätta.
Jag började i ena hörnet med att kvilta själva formen, som jag markerat sida vid sida. Sen sydde jag till en linje till innanför. Använder två nålar, så jag slipper att ta av tråden i onödan. Jag vet inte vad jag ska fylla formen med mer, det kommer att bestämma efterhand. Nu ska jag göra den här kanten runt hela täcket, så får jag se sen vad nästa steg är. Tänker nu att jag kanske bara kviltar raka dubbla linjer innanför den här yttre bården av bågar, men vi får se.

När jag kviltar nära kanten, eller vid ett hörn måste jag lägga till ett extra tyg för att kunna spänna ut täcket i kviltbågen. Jag nålar fast det allt eftersom jag flyttar bågen. Ser inte snyggt ut, men funkar bra.

Frågetecken i naturlig storlek

För ett halvår sedan hade jag inspirationstorka. Jag ville så gärna sy något, men kunde inte känna någon glädje eller inspiration när jag rotade runt bland trådar och tyger. Tiden präglades i stort av många frågor och inga svar. Det var knappt att jag visste vad frågan egentligen var heller.

Till slut bestämde jag mig för att det var vad jag skulle göra, ett täcke på det temat. Allt jag såg i  mitt inre var ett frågetecken, hela jag var ett frågetecken. Det är ju en ganska fin form tänkte jag, men kan man verkligen? För mig var det helt klart att frågetecknet skulle bli stort, det fanns inte att göra en liten bild av det.

I detta sinnestillstånd hittade jag ett gammalt, något slitet loppisfynd, sytt av två gammaldags randiga tyger. Det var en sorts överdragspåse tror jag, till kläder kanske. Påsen var helt handsydd, inte ett stygn på maskin. Jag sprättade upp och vek ut påsen.

Jag la ut tygpåsen på golvet och klippte till ett stort frågetecken i papper och tog en tallrik och la under för att kunna begrunda om detta verkligen var ett vettigt projekt. Jag gillade formen, men lät det gå flera dagar innan jag beslutade mig för att faktiskt lägga tid på att sy det. Eftersom jag inte kunde släppa tanken gick jag vidare. Jag kom liksom inte förbi den här idén.

Till själva frågetecknet hittade jag ett randigt tyg i beige, med mycket diskreta ränder i vitt, turkos och vinrött. Jag blev supernöjd med de tre randiga tygerna tillsammans, trots det bleka och intetsägande uttrycket. Jag tror att det speglade min allmänna känsla perfekt. Allt var lite grått och beige och jag hade ingen aning.

Jag applicerade frågetecknet med vinröda, lite ojämna stygn tvärs över den vikta kanten, ett rogivande projekt.

Jag har syntetvadd emellan och på baksidan har jag ett annat använt två gamla tyger från loppis, som passade perfekt i färgen.

Min plan vara att kvilta täcket som det föll sig efter hand, som telefonklotter, och jag började i det nedre  högra hörnet. Jag ville ha med orden ”Vad är frågan?” och kanske också ” och vad är svaret?”, men visste inte hur jag skulle göra det. Tänkte länge att det skulle bli i form av applikation, men när jag kviltat mer än hälften med klotter kom det till mig. Jag ville ha ett parti, som var lite lugnare, så jag gjorde streck, som kunde symbolisera strecken i en skrivbok från lågstadiet och på dem skrev jag mina ord. Lagom diskret.

När jag nästan var klar med kviltningen, ett halvår efter att jag börjat hade tingen också börjat klarna för mig och färgerna hade börjat återvända. Då hittade jag den perfekta avslutningen, en snedremsa i rutig flanell i orange och blått. Den passar inte egentligen, men i min värld är den perfekt. Den ramar in det färglösa med lite färg och ger stycket konturer. Själva tyget i remsan minner om en sällsynt lyckad och lycklig kärringrunda i tygriket runt Borås.

Eftersom täcket är gjort av gamla, slitna tyger är det väldigt lätt och mjukt. Perfekt att lägga över knäna om det blir kyligt framför TVn, om man inte hänger det på väggen förstås.

”Frågetecken i naturlig storlek” av Gunnel Wright. 123×153 cm

Blommor

Duken som blev vingar i förra inlägget var omgiven av virkade blommor. En gammal, sliten och lagad linnehandduk och blommorna blev material och inspiration till dessa kort. Jag broderade på fri hand med maskin stjälk och blad.

Grått papper som underlag.

Jag fäste 4 st på mörkgrå papper, för att det slitna skulle framträda bättre.

Vitt papper som underlag.

Med vitt papper under framträder linnets lyster mer än på grått, där det slitna syns mer.

Vitt och grått underlag sida vid sida.

Vad som blir snyggast är en smaksak. De mörka korten där tygets slitna yta och de gammaldags lagningarna framträder tycker jag om. Jag lärde mig faktiskt att laga handdukar så här i slöjden, vi fick ta med oss en trasig handduk hemifrån. Vem lagar handdukar så här idag?

Handduk lagad enligt alla konstens regler.

Änglar


Igår gick jag in i syrummet och började på det mest kravlösa sätt att hantera mina tyger och trådar. Det resulterade i dessa fem änglakort. De är enkla och möjligen inte ens snygga, men det var roligt och skönt att vara därinne bland mitt material. Glädjen över att vilja utforska formen och inspirationen kom. Jag har ingen speciell relation till änglar, men jag tycker att det är en fin form.

Materialet är tyg och knappar från använda plagg, ett par byxor, ett förkläde och par gamla pyjamasbyxor (eller vad de haft för funktion, jag har fått dem). Mjuka och slitna. Det enda tyg som är oanvänt, men ändå gammalt, är det som korten ligger på i fotot.

Jag hittade några virkade dukar i soprummet för en tid sen, som jag tog vara på och tvättade. Inte något jag vill använda som duk, en av dem blev här änglavingar.

Ett experiment som inte blev bra, vad gör man?

Nu hittade jag detta utkast, som jag skrivit för länge sedan och glömt publicera. Det är rätt så galna tyger och färger, men det är den här typen av skapande som är så kul, att göra något av det riktigt fula. Så nu publicerar jag det. Kanske inspirerar det någon.

Hittade dessa rester i en låda.

Det är det som är kvar efter en extremt misslyckad bård som jag sydde till ett dubbelsängstäcke för ca 15 år sedan. Dessa tyger skulle kanta det här täcket.

Jag tänkte att eftersom täcket var fullt av olika tygrester av alla sorter skulle det kunna vara fint om bården gick i  samma tecken. Så jag valde ut tyger ur mitt förråd, som på den tiden, ca 13 år sedan, inne höll näsan uteslutande ” vanliga” tyger, inte lapptäckstyger. Jag skar i remsor och sydde ihop slumpvis runt täcket, varv efter varv. Anade på ett tidigt stadium att det kanske inte blir bra, men man vet ju aldrig, det kanske ser annorlunda ut när det blir färdigt.

Det blev inte bra, det blev helt förfärligt fult. Så jag sprättade loss alltihop, gick och köpte ett grönt, mycket diskret mönstrat tyg och sydde på i stället. det blev mycket bättre.

Nu hade jag massor med hopsytt tyg av det inte speciellt snygga slaget och i en förfärlig blandning. Vad ska man göra med det? Det fick ligga ett tag, men sen tog jag tag i det och utmanade mig själv att hitta något att att använda det.

Jag skar panelerna på snedden så att det blev 4 hopsydda diamanter och sydde ihop dem till stjärnor.

Detalj av Saras täcke

Detalj av Saras täcke

Hade länge närt en tanke om att kvilta blomsterkorgar på fri hand på maskin med flerfärgad tråd, så det gjorde jag också. Det vill säga, inte helt fritt, för jag vill minnas att jag drog några svaga streck med krita först som stöd.

Maskinkviltning på fri hand

Maskinkviltning på fri hand

När materialet är ingenting och i mitt tycker rent av ”fult” finns inget att förlora och leklusten blir som bäst. Jag hade kanske inte vågat kvilta korgar på fri hand på något riktigt fint, men här var det kul att experimentera. Maskinkviltning är inte min favorit, jag föredrar handkviltning, men ibland är det kul att jobba lite snabbare.

Det här blev ett perfekt täcke att ge bort och en liten flicka som jag känner fick det.

Saras täcke, sytt av Gunnel Wright

Saras täcke, sytt av Gunnel Wright