Författararkiv: gunnel57

Giraffvantar

Jag har en alltid gillat giraffer. De ser så ståtliga, kloka och lugna ut. Ett tag var jag på väg att frivirka en giraffilt, med en teckning som jag fick av min dotter som förlaga, men det projektet slocknade innan det kommit speciellt långt.

När jag hittade ett vantmönster med giraffer i Jorid Linviks bok Stora Vantboken och samtidigt insåg att jag hade garn hemma var det bara att sätta igång.

Garn växtfärgat med färglav respektive ljung tyckte jag skulle passa. Det är färgat på tvåradigt svenskullgarn, för ca 30 år sedan.

Garnet skulle kunna passa till kexchokladvantar också.

Passformen blev bra, jag använde stickor nr 3.

Mönstret är välskrivet och vanten har en bra placering av tummen, med några maskor även på framsidan.

Annonser

Maskinfiltade vantar, andra försöket

Filtade vantar, andra försöket.

Jag stickade ett par vantar som jag filtade i tvättmaskin ur Jorid Linviks bok Stora Vantboken för en tid sen. De kan du se här. De blev lite väl långa och tummen filtade sig inte så väl eftersom den inte var mönsterstickad. Jag tyckte om hur de blev i tjocklek i övrigt, så jag började på ännu ett par, men med några smärre förändringar.

Jag har använt mina växtfärgade garner, de rödorange nyanserna är krapp och det gulgröna ljung. De mörka nyanserna är på mörkgrått garn och de ljusa är på vitt garn, dvs Svenskullgarn från Kilafors. Det var ca 30 år sen jag färgade garnerna. Jag har många gula och gulgröna nyanser, och här gick det sista av krappen åt. Mina koschenillfärgade garner är slut för länge sedan. Det blir en utmaning att göra något av resten om jag vill sticka upp mina garner.

Innan de åkte in i tvättmaskinen mätte de 32 cm på längden. Jag tvättade i vanlig 40-tvätt, med en handduk och ulltvättmedel. Programmet tog 1 timme.

Själva handen som har vitt garn i botten filtade sig mycket väl och blev härligt tjockt.

Passformen och längden blev perfekt den här gången. Ja, tummen blev kanske en halv cm för lång, men det gör inte så mycket. Bättre det än tvärtom. Längd på hela vanten blev 27 cm.

 

Här kan man se skillnaden mellan vantarna. Jag tog bort en bit på mudden på vanten, så att den kan passa i ärmen på jakan, snarare än utanpå. Jag mönsterstickade tummen som då blev den lika tjock som resten av vanten och den tovade  också ihop sig bättre.Även på det här paret filtade sig modden något mindre, det beror på det mörkgrå garnet som inte filtar sig lika bra

Jag gillar verkligen ytan på vanten, med den lilla aviga maskan i varje diamant.

Granny Smith

Babytäcke Granny Smith 83 x 91 cm

Det här täcket har påbörjades våren 2015. Jag trodde det skulle gå snabbt att sy, kanske någon månad, men där tog jag fel. Energin för just handsömnad fanns inte och har endast funnits sparsamt de senaste åren. Så det blev färdigt sommaren 2017 i stället. Lagom till Lapphexornas jubileumsutställning 12-27/8, på Stadsbibiliotektet i Göteborg.

När jag började var i en period när mitt undermedvetna behövde färg, tror jag. Här är tygerna jag valde ut när jag skulle sätta igång att klippa ut bitar. Det kan inte bli mer färg.

Jag använde en mall i aluminium, som min man gjorde till mig för kanske 30 år sedan, aldrig använd.  Jag gjorde ”misstaget” att rita runt mallen och lägga till sömsmån. Så brukar jag inte göra, jag brukar ha en mall där sömsmån ingår och använda ögonmått för var sömmen ska vara. Med linjer att följa när man nålar och sen syr ihop blev det jobbigare och lite tråkigare och det tar längre tid. Men har man börjat, så får man ju fortsätta.

Det var ett handsömnadsprojekt. Jag la ut alla bitar och numrerade högarna med vilken rad det var. Så sydde jag ihop en rad i taget.

När stycket var färdigt lade jag det på ramtyget och applicerade för hand. När man syr för hand som jag gör är det lätt att pressa sömsmånen fint åt olika håll, det gillar jag.

Jag har kviltat för hand med en röd/cerise tråd.

Jag hittade ett fint tyg i mina gömmor från Laura Ashley som jag tyckte passade till baksidan. Jag har använt ullvadd i det här täcket, vilket gör att kviltningen kommer fram fint och täcket blir mjukt och lätt.

Med den här färgen och det här mönstret kunde det inte få något annat namn än Granny Smith.

Mysterievantar juli 2017

 

I juli var min följeslagare en mysterieknitalong, som Tori Seierstad organiserat på Ravelry. Ainigma heter mönstret. Jag blev mycket hedrad när hon frågade om min färdiga vante fick vara med bland bilderna i hennes mönster när den var färdig och är den som man ser först när man söker på mönstret.

Mönstret var uppdelat i 7 delar, utspritt över hela juli. I gruppen I make mittens på Ravelry kunde vi följa hur det gick framåt för deltagarna, som kom från hela världen. Det är alltid kul att se hur det blir med de olika garnvalen. Det blev många fina varianter.

Jag hade valde bland de garner jag har, och det blev samma som Tori valt i sitt mönster. Färgerna är väldigt starka, men mönstret framträder väldigt tydligt.

Jag har stora händer och valde stickor nr 3 till det första paret. Det blev aningens stort för min hand, men inte värre än att jag kan använda dem om jag vill.

Färgerna i första paret är ganska grälla tillsammans för min smak, så när jag sett hur mönstret såg ut ville jag göra en mer diskret variant. Även här med garner från min samling. Jag stickade med stickor nr 2,75 den här gången, för att de skulle bli något mindre.

Den här vanten passar min hand precis. Jag fick göra några extra varv på tummarna bara.

Det är märkligt hur stor skillnad på 0,25 cm på stickorna gör på vanten.

Uppmuntran

Julen 2015 var fick jag en enorm packe tyger av min man i julklapp, 30 fat quarters, köpta på nätet i smyg. Jag var sjuk och han ville köpa något jag verkligen tycker om.  Det var ju inte så att jag inte redan hade tyger, men han ville väl locka fram det som jag brinner för innerst inne, även om jag inte orkade så mycket just då.

Förra hösten plockade jag fram en del av dessa tyger, la till några ur min samling och valde ett mönster som jag tänkte skulle gå snabbt och lätt att sy, och det gjorde det också. Det var Disappearing hourglass, jag hittade instruktion från Missouri Star Quilt Company på nätet. Mycket lätt och snabbt att sy.

Det är alltid en utmaning att välja hur det ska kviltas.

Jag föredrar ju allra oftast handkviltning, och så blev det nu också. Jag fick användning för min nya stora ovala kviltbåge, den fungerade bra till detta. Valde att kvilta cirklar, för att bryta mot det raka och vinkelräta.

Jag har haft tyget som jag valde till bården länge. Det är ett gammalt, men oanvänt tyg, inköpt på second hand. Länge tänkte jag att jag skulle behålla det helt och bara göra bård runt om och sen kvilta, bara låta tyget tala. Jag ville inte klippa sönder det, för mönstret är så fint. Till det här täcket tycker jag det blev perfekt som bård, även när det är i mindre bitar.

Den limegröna bården tycker jag blev pricken över i. Jag har kviltat med två trådar, två olika flerfärgade i lila toner och en flerfärgad i turkosa toner. Jag varierade lite som jag tyckte med var jag använde trådarna. Även om man tycker att man väljer en tråd som sticker ut, så syns det i praktiken inte så mycket.

Jag märker alla mina täcken och det här täcket fick namnet Uppmuntran. Det här ska jag behålla själv.

Jag har använt bomullsvadd i täcket och här är det ännu inte tvätta. Det kommer att dra ihop sig lite efter tvätt och förhoppningsvis få ännu finare yta då.

Hela täcket mäter 153 x 184 cm, lagom att svepa runt sig när man är lite frusen framför TVn.

 

Papperspåsar

Varje gång jag får Gudrun Sjödén katalogen i min brevlåda önskar jag att jag kom på något att göra med de färgmättade bilderna och den sköna pappret det är tryckt på. Dock är jag ingen papperspysslare, men Lapphexan i mig vill klippa sönder och blanda färger och former, som om det vore tyg det var frågan om. Låta det oväntade visa sig när man blandar hur som helst.

Men så kom jag på att man kanske kan göra papperspåsar av den. Kollade upp hur man gör och satte igång. Det tar nästan ingen tid alls.

Överkanten på påsen blir fin om man bara river ut sidorna, lite flikig och man kan ana färgen på insidan av påsen.

Så här gjorde jag:

Vik och limma ihop till ett rör. Låt torka.

Vik upp en bit mot sidan med skarven.

Vik yttersidans vikning mot den vikta kanten.

Pressa på kanterna så att de blir skarpa.

Vik kanterna lite över mittlinjen, den med skarven först, limma.

Passar perfekt till mindre föremål som mina nyckelringar.

Eller till mina kort.

Kanske kommer påsarna till pass vid vårt kommande evenemang Konst, Hantverk och Poesi på Argostugan.

Nyckelringar

Ibland är det kul att umgås med tyger i liten skala, göra något smått, se hur det blir. Jag tycker om att se tyger, mönster och färger bredvid varandra. Jag gillar langgettstygn, gärna med flerfärgad tråd. Jag gjorde dessa för en tid sedan, men i veckan som gick sydde jag på en jojo på var och en av dem och då blev de färdiga i mina ögon. Fick en dimension till och blev lite mer att ta på.