Författararkiv: gunnel57

Homeward bound mitts

Pompom magazine publicerade för en tid sedan ett gratismönster för halvvantar med flätmönster, som jag föll för. Jag har stickat flätmönster ytterst få gånger tidigare, så det kändes kul att prova. Mönstret heter Homeward bound mitts och kan laddas ner från deras hemsida.

Jag använde restgarner från en kofta jag stickat tidigare, Rock the Lobster heter den. Jag har skrivit om den här . Garnet är beställt från USA, ett härligt mjukt handfärgat garn, i sport weight som heter Gryphon Bugga. Det är en blandning av superwash merino, kashmir och nylon. Det första paret blev blått.

Och andra paret blev grått.

Mönstret är välgjort och mönstret täcker hela vanten.

Annonser

Jämt ojämn sjal

När jag såg Jenny Aldebrants (Jennypenny) sjalmönster ”Jämnt ojämn” eller ”Evenly uneven” blev jag lite nyfiken på hur det skulle se ut med mina val av garner/färger, så jag bestämde mig för att köpa mönstret. Jag hittade garn på syfestivalen i Göteborg, 3 härvor Malabrigo sock. Garnet har en härlig lyster och skiftar fint i olika nyanser.

Det var lite av en utmaning att följa mönstret, eftersom jag är mer van vid att läsa diagram. Här skulle man läsa för varje varv man stickade, nästan. Det är lätt att blanda bort sig bland varven och några gånger fick jag repa upp lite.

 

Vantar i Märta-Stinas anda

För några år sedan såg jag på museet i Sollefteå stora täcken/filtar som Märta-Stina Abrahamsdotter stickat. De var imponerande och vackra, för hon har ett helt eget uttryck med stora mönster, geometriska former och stiliserade växter. Hon levde på 1800-talet och måste ha varit något alldeles speciellt. Jag hittade ett mönster på en vante, som Ulrika Bos Kerttu, hemslöjdskonsulent i Västernorrlands län har skapat med inspiration från Märta-Stinas täcken. Länk till mönstret finns här. Och här kan man läsa lite om Märta-Stina.

Märta-Stina använde en speciell teknik när hon stickade. Hon band garnet på baksidan vid varje maska när hon stickade med flera färger. I mönstret är det beskrivet hur man gör, men mina fingrar hade svårt att göra så. Dock kom jag på ett sätt som stämde med hur jag stickar sen tidigare.

Jag ändrade mönstret lite, jag har lagt upp 56 maskor, inte 60 och därför tagit bort en maska i kanterna på båda sidorna. Har också förlängt vanten lite för att passa min hand. Tummarna blev också lite annorlunda.

Jag har använt ull från Ölands ullspinneri (mörkgrått och cerise) och det gulbruna garnet är växtfärgat ljusgrått svenskullgarn, betat med alun, vinsten och kopparvitriol och färgat med björklöv. Det mörkgrå garnet är något tunnare än det brungula, så bindningen på baksidan lyser igenom här och där.

Det var ett trevligt sätt att sticka på. Är lite sugen på att göra något mer i den här tekniken.

Hannahs täcke

När jag städade lite bland mina tyger och projekt hittade jag ett täcke som min dotter Hannah påbörjade när hon var liten, men som aldrig blev färdigt. Det gick nog till så att hon ville sy och då sa jag att niolappsmönster är lagom svårt. Hon valde tyger helt fritt till niolappsblocken, och sen sydde hon dem. När hon så småningom tröttnade på det föreslog jag att hon kunde sy på remsor runt om tills täcket hade lagom storlek. Hon fick återigen välja tyger och vi sydde ihop dem till en enda lång remsa som sen skulle sys på runt, varv efter varv. Någonstans mitt i remsorna tröttnade hon och täcket med sina remsor blev liggande. så jag bestämde mig för att sy på resten av remsorna och då blev det så här.

Jag har länge undrat hur det är att kvilta runt , runt i täta cirklar på maskin. När jag hittade detta ofärdiga täcke tänkte jag att det skulle vara perfekt att öva den typen av maskinkviltning på.

Det var inte helt lätt. Jag valde en lite för tjock syntetvadd, en bomullsvadd hade nog gett ett bättre resultat när det gäller kviltningen. Det blev inte helt slätt och det var lite svårt att få helt jämna avstånd mellan ringarna. Det hade också en tendens att dra sig. Jag kunde ha tråcklat tätare, så hade det kanske gått lite bättre.

Sen skulle det kantas. Jag hittade det perfekta tyget tyckte jag. Det är kanske inte så lätt att se att det ska passa, men jag kalkylerade att de olika färgerna i tyget passade med alla ingående tyger. Det var bara små bitar, så jag gjorde en rad korta remsor, som inbördes blev ganska olika.

Jag höll igen lite runt kanten med kantbandet, så att den blev lite mindre vågig.

Nu är det bara kvar att märka täcket med vem som gjort det och när, och eventuellt kommer det hem till en lite flicka som heter Iris,  som Hannah känner.

Vantfest i Landskrona, #delavantar

Igår var det vernissage för utställningen och projektet #delavantar. Det är ett projekt som Hemlöjden i Skåne startat, där alla som ville kunde skapa en vante, göra ett mönster och dela med andra. Det gav också garanterad plats på en utställning först i Landskrona och sedan på Norrbottens museum i Luleå. Alla vantarna i utställningen finns samlade på en blogg och där kan man också hitta mönster till alla vantarna. Här är länken, se alla de fina vantarna!

Innan vernissagen skrevs det i tidningar och talades om det i pressen. Min vän Anita har samlat några länkar i ett inlägg på hennes blogg Taktil textil.

Hemslöjden i Skåne håller till i den gamla stationsbyggnaden i Landskrona, en härlig lokal med högt till tak och bevarade detaljer från stationstiden. Det var fullt med folk på vernissagen, precis som det ska vara. Hemslöjdskonsulent Sofia Månsson höll invigningstalet.

Vantarna hängde på linor kors och tvärs, så många unika, roliga och vackra vantar. Så härligt att se så mycket kreativitet.

Och här hänger mina vantar.

När vernissagen var slut och Hemslöjden stängt butiken vidtog vantfesten för 50 stickerskor som köpt biljetter. Det blev bland annat föredrag och hur man som stickare kan använda sig av internet och podden Stickkontakt hade livesändning.

Medan publiken stickade och lyssnade.

Korgtäcke av det omöjliga


Det här är resterna av en mycket misslyckad bård till ett lapptäcke som jag gjorde för ett antal år sedan. Jag har redan gjort ett lapptäcke av det mesta av den förkastade bården och det skrev jag om här. Det här ”skräpet” dök upp när jag städade i syrummet och jag funderade först på att slänga det hela och inte lägga mer tid på det här. Men slänga – då kan man ju lika gärna leka lite först, eller hur? Såg att det skulle gå att göra ett antal trianglar av materialet och bestämde mig för att göra ett korgblock. Valde ett tyg som passade till alla de ingående tygerna till själva basen på korgen. Till handtagen valde jag en kollektion med olika grafiskt mönstrade tyger i klara färger. Storleken på blocket bestämdes av den minsta gemensamma nämnaren på korgtrianglarna.  Det blev 18 block som är 11,5 tum i kvadrat.

Ritade en mall till handtagen och klippte ut mallar av omslagspapperet till kopieringspapper. Man kan stryka på det på baksidan av tyget och sen vika in kanterna runt det och därefter applicera för hand.

När de var applicerade klippte jag bort baksidestyget under handtaget och tog ut pappret. Mallarna går att stryka på flera gånger.

Nästa steg blir att bestämma hur jag ska foga ihop korgarna.

Trasmattevantar av CrazyZauberball

Jag älskar garnrester, att göra något av det där sista. Nu är det resterna från några nystan Crazy Zauberball, som tidigare blivit sockor och mössor som har blivit några halvvantar till.

Jag var inte helt nöjd med färgerna på det här  sista paret, tyckte att de båda vantarna var lite väl olika. Den limegröna färgen är för framträdande jämfört med den andra, som liksom saknar något. När jag kom på att brodera blommor på löste det problemet för mig. Jag tycker att de binder ihop vantarna och eftersom de har en helt annan färg enar de vantarna ännu mer. Blommorna är av flerfärgat sockgarn från Garnbolaget.