Författararkiv: gunnel57

Vantar till våren

Jag har gett bort de flest av de halvvantar jag stickat och i vår vill jag själv ha några nya. Jag var sugen på mycket färg, så de översta vantarna är mina.

Sen undrar jag ju alltid hur det blir med en annan färg och de skulle det bli en present.

Mottagaren har lite mindre händer än jag, så jag gick ner en kvarts mm i storlek på stickorna, från 2,5 till 2,25. Det är intressant hur stor skillnad det blev.

De enfärgade garnerna är alpacka och det flerfärgade är Mille colori baby.

Annonser

Övning i fritt broderi

I ett försök att skaffa mig ny inspiration beställde jag en bok om broderi, som jag hört talas om i en pod: ”Rebecca Ringquist´s Embriodery workshops”. Den är inte så märkvärdig, men fick mig i alla fall att börja sy några stygn. Jag tänkte att om jag börjar öva på ett stygn och sy lite som det faller sig, så är det en början. Jag började med det stygn som på engelska heter ”couching” och som på svenska nog heter läggsöm. Jag använde lingarn som jag sydde ner med rött bomullsgarn. Det blev så här:

Jag blev rätt nöjd och kände att jag ville göra lite mer, att det behövde något på mitten, som en bakgrund. Valde att prova ”Bullion Knots”, som jag faktiskt inte vet  vad det heter på svenska. Så här ser de ut:

Och så här blev helheten:

Och där stannade jag med den. Känner att den kan vara färdig så här, men har inte bestämt vad jag ska göra med den. Det var så roligt att sy, så jag påbörjade genast nästa projekt, denna gång rev jag några remsor som jag tänkte sy lite på.

Den här gången valde jag förstygn med franska knutar och jag använde ett ganska tjockt bomullsgarn.

Och sen då? Jag ville sy fast det här på något och göra det större. Hittade ett tunt bomullstyg i grått med tunna vita ränder som jag tycker mycket om, faktum är att det är en blus, som jag nog köpte för att kunna klippa sönder när jag var klar med den. Ville infoga lite diskret färg och valde en melerad röd tråd och sydde fast lappen med medvetet slarviga korsstygn. 

Fortsatte sedan genom att lägga till vadd och baksidestyg och kvilta med blank melerad turkos tråd och blank melerad rödrosa tråd. Lite blankt bland det trådslitna kändes bra. Det röda och turkosa finns i de två remsorna i mitten och jag tycker om att det tas upp i kviltningen.

Nu vet jag inte riktigt hur jag går vidare, får vänta tills jag vet. Så här långt var det en rolig övning i alla fall. Det är alltid spännande att börja på något och inte veta var det ska sluta. Ska det bli något alls, eller blir det bara en provlapp?

Vanten Signe

Gjorde nyligen en resa till Jokkmokks marknad bland annat. Det var en gruppresa där jag förstod att det skulle bli mycket tid i buss och då måste man ju ha något att sysselsätta händerna med. Så medan kan passerade genom såna här landskap stickade jag.

Jag bestämde mig för vanten Signe ur boken Vantar för alla årstider av Clara Falk och Kamilla Svanlund. Jag valde bland mina tvåtrådiga ullgarner, tre olika sorter, och använde rundsticka 2,5 mm. Det är andra paret vantar som jag stickar ur den  här boken och även detta par blev för litet för mig. Jag har nu dragit slutsatsen att alla vantar ur boken antagligen är för små för mig. Tur att min dotter har mindre händer och älskar just den här röda färgen.

En bild till från detta underbara vinterlandskap. Denna bild är från Jokkmokk.

Homeward bound mitts

Pompom magazine publicerade för en tid sedan ett gratismönster för halvvantar med flätmönster, som jag föll för. Jag har stickat flätmönster ytterst få gånger tidigare, så det kändes kul att prova. Mönstret heter Homeward bound mitts och kan laddas ner från deras hemsida.

Jag använde restgarner från en kofta jag stickat tidigare, Rock the Lobster heter den. Jag har skrivit om den här . Garnet är beställt från USA, ett härligt mjukt handfärgat garn, i sport weight som heter Gryphon Bugga. Det är en blandning av superwash merino, kashmir och nylon. Det första paret blev blått.

Och andra paret blev grått.

Mönstret är välgjort och mönstret täcker hela vanten.

Jämt ojämn sjal

När jag såg Jenny Aldebrants (Jennypenny) sjalmönster ”Jämnt ojämn” eller ”Evenly uneven” blev jag lite nyfiken på hur det skulle se ut med mina val av garner/färger, så jag bestämde mig för att köpa mönstret. Jag hittade garn på syfestivalen i Göteborg, 3 härvor Malabrigo sock. Garnet har en härlig lyster och skiftar fint i olika nyanser.

Det var lite av en utmaning att följa mönstret, eftersom jag är mer van vid att läsa diagram. Här skulle man läsa för varje varv man stickade, nästan. Det är lätt att blanda bort sig bland varven och några gånger fick jag repa upp lite.

 

Vantar i Märta-Stinas anda

För några år sedan såg jag på museet i Sollefteå stora täcken/filtar som Märta-Stina Abrahamsdotter stickat. De var imponerande och vackra, för hon har ett helt eget uttryck med stora mönster, geometriska former och stiliserade växter. Hon levde på 1800-talet och måste ha varit något alldeles speciellt. Jag hittade ett mönster på en vante, som Ulrika Bos Kerttu, hemslöjdskonsulent i Västernorrlands län har skapat med inspiration från Märta-Stinas täcken. Länk till mönstret finns här. Och här kan man läsa lite om Märta-Stina.

Märta-Stina använde en speciell teknik när hon stickade. Hon band garnet på baksidan vid varje maska när hon stickade med flera färger. I mönstret är det beskrivet hur man gör, men mina fingrar hade svårt att göra så. Dock kom jag på ett sätt som stämde med hur jag stickar sen tidigare.

Jag ändrade mönstret lite, jag har lagt upp 56 maskor, inte 60 och därför tagit bort en maska i kanterna på båda sidorna. Har också förlängt vanten lite för att passa min hand. Tummarna blev också lite annorlunda.

Jag har använt ull från Ölands ullspinneri (mörkgrått och cerise) och det gulbruna garnet är växtfärgat ljusgrått svenskullgarn, betat med alun, vinsten och kopparvitriol och färgat med björklöv. Det mörkgrå garnet är något tunnare än det brungula, så bindningen på baksidan lyser igenom här och där.

Det var ett trevligt sätt att sticka på. Är lite sugen på att göra något mer i den här tekniken.

Hannahs täcke

När jag städade lite bland mina tyger och projekt hittade jag ett täcke som min dotter Hannah påbörjade när hon var liten, men som aldrig blev färdigt. Det gick nog till så att hon ville sy och då sa jag att niolappsmönster är lagom svårt. Hon valde tyger helt fritt till niolappsblocken, och sen sydde hon dem. När hon så småningom tröttnade på det föreslog jag att hon kunde sy på remsor runt om tills täcket hade lagom storlek. Hon fick återigen välja tyger och vi sydde ihop dem till en enda lång remsa som sen skulle sys på runt, varv efter varv. Någonstans mitt i remsorna tröttnade hon och täcket med sina remsor blev liggande. så jag bestämde mig för att sy på resten av remsorna och då blev det så här.

Jag har länge undrat hur det är att kvilta runt , runt i täta cirklar på maskin. När jag hittade detta ofärdiga täcke tänkte jag att det skulle vara perfekt att öva den typen av maskinkviltning på.

Det var inte helt lätt. Jag valde en lite för tjock syntetvadd, en bomullsvadd hade nog gett ett bättre resultat när det gäller kviltningen. Det blev inte helt slätt och det var lite svårt att få helt jämna avstånd mellan ringarna. Det hade också en tendens att dra sig. Jag kunde ha tråcklat tätare, så hade det kanske gått lite bättre.

Sen skulle det kantas. Jag hittade det perfekta tyget tyckte jag. Det är kanske inte så lätt att se att det ska passa, men jag kalkylerade att de olika färgerna i tyget passade med alla ingående tyger. Det var bara små bitar, så jag gjorde en rad korta remsor, som inbördes blev ganska olika.

Jag höll igen lite runt kanten med kantbandet, så att den blev lite mindre vågig.

Nu är det bara kvar att märka täcket med vem som gjort det och när, och eventuellt kommer det hem till en lite flicka som heter Iris,  som Hannah känner.