Korgtäcke av tygrester

Korgtäcke 139X188 cm av Gunnel Wright

Så var det här täcket klart. Se här hur det började. Enbart sytt av sådant jag hade hemma. Skönt att minska på tyglagret, även om det endast är marginellt.

Jag sydde ihop blocken i vertikala rader och hade ett underbart, gammalt men oanvänt tyg mellan raderna av korgar och ett annat gammalt, men oanvänt tyg till den yttre bården. Här syns de på lite närmare håll. Jag har längtat efter att få använda dem. Jag ville ha låg kontrast mellan korgarna, och jag gillade att blanda rutigt och prickigt.

När jag valde det rutiga tyget till bottentyg i alla block trodde jag färgerna skulle bli blekare och liksom blandas och sjunka in i bakgrunden. Jag är inte riktigt förtjust i den gula tonen på det hela. Däremot så gillar jag hur rutorna inte alls är mönsterpassade på något vis sinsemellan. Att alla bitar inte är helt trådraka överallt är också som jag vill ha det. Det blir mer liv då. Det händer något där sömmarna möts.


Det är ju lätt att se så här på nära håll att många tyger är mer eller mindre förskräckliga, men ändå blir helheten fin. Jag är nöjd med hur handtagen och basen på korgarna samspelar med de olika tygerna och gör dem till något bättre och mer än vad de var från början.

Jag kviltade hela täcket för hand med en flerfärgad tråd. Jag använde mönstret Baptist fan och började i ett hörn och arbetade mig runt hela kanten och fortsatte sedan med ytterligare varv innanför, tills jag nått mitten. Det blir alltid över en liten yta där man inte får plats med hela bågar och där sidorna möts. Det är bästa biten, där uppstår det fina möten mellan bågarna. Det syns bra här på baksidan.

Baksidan är ett tyg som jag köpte på en ”kärringrunda” i Skene/Kinnatrakten för längesedan. Det har lite silver i trycket och länge trodde jag att jag aldrig skulle hitta något användningsområde för det. Jag har använde det också till kanten och blev jättenöjd. Tycker det passar bra till det här täcket.

 

Annonser

Trasmattesockor

Jag tycker att det blir så härligt att blanda två olika randade garner. Jag älskar slumpen och hur färgerna i vissa partier blir superfina tillsammans och i andra partier skulle man inte ha valt att kombinera just dem. Dock blir helheten oftast fin.
Jag använde två vanliga sockgarner, som jag köpte i Alsace i höstas. Det ena garnet har partier som blir randigt horisontellt, lite som när man stickar mönster med två garner. Det andra garnet bytte bara färger i längre partier, men bildade inga sektioner med mönster som det andra. Det var nog tur, för det hade nog blivit för stökigt med två sådana garner.

Jag bytte garn vartannat varv och stickade från tårna och uppåt.  Jag ville utnyttja allt garn och göra sockorna så långa som möjligt. Jag stickade båda samtidigt på rundsticka, 2,5 mm. Det var roligt att se hur det växte fram, jag hade ju ingen aning om hur det skulle bli. Det var lite joxigt med trådarna, en från insidan och en från utsidan av varje nystan. Man får se till så att trasslet inte går för långt, men efter ett tag fick jag in en teknik så att de inte snurrade sig runt varann så mycket.
Mönstret hittade jag på Ravelry, Vanilla Sock with gusset and choice of heel av Jo Torr. Hälen var ny för mig, men funkade bra. Jag blev nöjd med randningen och färgerna. Skaften är fina när de sticker upp ur kängorna.

Stickade plagg 2018

Efter allt smått jag stickat, vantar, halvvantar, sockor, sjalar och mössor, fick jag lust att göra något större. Jag ville inte direkt ha något plagg själv, så jag frågade dottern. Hon ville gärna ha en tröja och tyckte jag skulle använda garn jag hade hemma. Vi hittade växtfärgade garner som legat i gömmorna länge, sisådär 30 år. Det är vitt och ljusgrått garn som är färgat med ljung och björk, konstigt nog fick de samma färg, kanske för att det också är med en gnutta tennsalt i alla härvorna. Bina är stickade med mörkgrått garn från Ullcentrum Öland. Mönstret är från Andrea Rangels bok Sticka mönster. Den blev fin tycker jag, garnerna passar perfekt till just denna tröja och jag är glad att de kunde användas till något. Tröjan gjorde mig sugen på att sticka något till mig själv, men då en kofta.

Här är min Damejakka Loppa, eller loppakofta, ett mönster som är stickat av massor med människor i Sverige och Norge och säkert ännu fler länder. Mönster av Ann Myhre, eller Pinneguri som hon kallar sig på Ravelry.
Jag fick bråttom att handla garn till den och gick in i första bästa garnaffär. De hade Sandnes Tove i ett antal färger. Jag hade tänkt Rauma finull, men har man bråttom så har man. Det var inte lätt att välja färger. Efter att funderat länge slog jag till på en färgskala och gick hem och gjorde provlapp. Det blev outhärdligt. Jag gick tillbaka och köpte till några garner och tog bort orange och rött som var med från början. Det blev bättre. Nu är nöjd med färgvalet och garnet fungerade bra. Det blev en lagom varm och behaglig kofta.

Är också nöjd med turen till Knapp-Karlsson, där jag fick fin hjälp med knappar och ullband till insidan av knappslån.

Efter den lyckade Loppakoftan var jag lite sugen på att göra en kofta till. Hörde talas om koftan Jaycee av Isabell Kraemer och tyckte att den såg ut att vara gjord för mig. Mönstret är skapat är för fantastiskt ullgarn från en garnproducent i England som heter Little grey sheep och jag hade tänkt sticka den i det garnet. Innan jag hann skicka efter garn råkade jag köpa massor med lammull till vrakpris på en utförsäljning vid textilmuseet i Borås och då blev det den ullen jag använde. Jag nystade ihop en brun och en turkos/blågrön tråd och blev nöjd med utseendet.

Garnet är lite strävt och innehåller spinnolja, men väl tvättat blir det mjukt och fint och fyller ut mer.

Mönstret är fantastiskt lätt att arbeta med, varenda maska stämmer och jag tycker detaljerna är fina. Skulle gärna göra en till i det garnet det är gjort för också.


Jag har bara en dålig inomhusbild på hur den ser ut på, tyvärr.

Året 2018, mest stickat

2018 gjorde jag nio inlägg januari till mars, varav sju handlade om stickning. På något sätt tog tydligen energin för blogginlägg slut i mars, för sen hände inget mer, trots att jag förberedde för att göra inlägg om det jag sytt och stickat. Jag var inte medveten om detta förrän alldeles före jul.
Jag gör de här inläggen mest för min egen skull, för att komma ihåg vad jag gjort och hur jag tänkt. Kanske också för att dela med mig och inspirera för någon eventuellt råkar hitta hit.
När jag började med den här bloggen 2014 var det tanken att skriva om det jag höll på med, men också om allt det jag gjort tidigare, men sen kom sjukdom och efterföljande tillfrisknande  emellan, vilket tog mycket av min energi och det mesta blev inte av. Mycket av energin har gått till det vardagliga och utöver det har jag funnit vila och ro i att sticka. Att sticka är att sitta stilla och om man följer mönster behöver man inte tänka ut något nytt, så när man har valt garnerna är det liksom bara att fortsätta tills det är klart. Väljer man flerfärgade garner finns det ju ett visst mått av äventyr och ovisshet, utan att man egentligen gör något. Jag tycker om att sticka, och det finns många välgjorda mönster och fantastiska garner. Jag är glad för det jag stickat hittills och säkert blir det mer framöver, men jag vill ju sy också.
Jag har nyligen börjat känna mig mer som mitt forna jag och jag märker då vad skillnaden har varit. Jag har helt enkelt inte orkat sy och vara kreativ så mycket som jag vill. Inspirationen och idéerna har inte pockat på som förut och rent fysiskt innebär ”att sy” ofta att röra sig upp och ner, fram och tillbaka mellan bord, golv, strykbräda, tygskåp, mm. Nyligen fick jag träningsvärk i benen av alla djupa knäböjningar det blev när jag använde golvet som arbetsbord och sydde ihop mitt täcke av gamla kläder, se här. Så att sy är mer aktivt och rörligt än jag trodde och nu orkar jag sånt. Det var också något med den kreativa energin också som saknades tidigare. Nu har den börjat återvända och det är härligt.
Med detta skulle man kunna tro att jag inte gjort något alls under 2018, det har jag. Bara inte så mycket som jag önskar. Framför allt har jag saknat känslan av flow, som jag så många gånger upplevt och som är så härlig.
Jag testar att vara ledig från jobbet en dag i veckan. Det ger en skjuts i mina textila projekt, som trots allt är rätt tidskrävande.

Det kommer att komma ett antal inlägg hoppas jag som visar lite av det jag trots allt har gjort på senare tid. Kanske också en del av det gamla, som jag inte skrivit om tidigare. Vi får se.

Inköp från European Patchwork Meeting 2018 i Alsace.

Nytt material är alltid inspirerande och helt nödvändigt att ha till hands när skaparlusten slår till, eller hur?

Semesterövningar

När jag åkte iväg på två veckors semester till sol och värme för några månader sedan, packade jag med mig en lite påse med några bitar av slitna satänglakan, tygrester och lite broderitrådar. Plockade bara ihop lite på måfå, utan att veta vad det skulle bli. Det är skönt att ha något att sysselsätta fingrarna med när man sitter och njuter i skuggan.

Jag bestämde mig för att ha ett bottentyg som var ca 15x15cm, som jag fäste tygerna på med diverse stygn. Jag har utgått från tygbitarnas form, inte klippt så mycket. Jag gillar tygrester med en given form, det sätter igång fantasin för mig. Jag hade jätteroligt medan jag höll på. Idéerna kom efterhand när jag höll på. En del blev jag mycket nöjd med, annat mindre, men roligt var det. Det här är lagom små projekt för att våga chansa lite. Har ingen aning om ifall jag ska använda dessa till något och i så fall hur, det får framtiden utvisa. Jag hann med sex stycken och här kommer de i tidsordning:

Textil gymnastik

För att komma igång med min textila kreativitet lite mer tänker jag göra små minibroderier/applikationer lite då och då. Jag har ett gäng små lappar rivna av ett gammalt örngott, som både färgats i te, och sen färg. Jag hittade dem i mina gömmor för ett tag sen.

Jag bär på en lust att använda tråd mer, brodera, men när jag bara tänker på det har jag ingen aning om var jag ska börja eller vad jag ska göra. Så för att komma igång har jag tagit en lapp, känt på den och börjat med det första jag kommer på.

Den första är den med flickan. Jag en lust att sy just det blomstygnet och tyckte att fägen på tyget antydde gräsmatta, så jag började med blommorna. Flickan kom när jag hållit på ett tag. Klänningen av en tygrest med den formen. Försökte sy huvud, men en knapp är enklare.

 

Nr två var huset. När jag tittade på tygbiten visste jag att  jag skulle börja med ett hus. Jag plockade bland mina pyttesmå tygrester och hittade de rätta tygerna. Huskroppen är en bit av tyg från Kaffe Fasset, där ränderna och färgerna såg ut som fönster och dörr i mina ögon. Av någon anledning villa jag sy fast det med silvertråd och sen fortsatte jag på silvertemat på taket. Huset måste ju ha en trädgård och till det använde jag mina finaste handfärgade trådar till blommor och blad. Så skönt att få hålla på med dem. Sen kom jag inte på mer, så då var det klart.

Nr tre var ”blomman” gjord av det allra minsta tygspillet från ett projekt med runda former. Såna bitar blir ju helt omöjliga att använda till något. Nar jag plockade med dem framträdde den här formen. Ingen sax behövdes. Enkelt fastsydd med förstygn runt kanterna med blank mörkblå tråd. Inget mer, tygerna får tala för sig själv.

Det viktigaste är att detta är en övning. Kanske gör jag små kort av dem. Det viktiga är att hålla på med tygerna och trådarna, då kommer idéerna.

Nästa steg i kviltningsprocessen

Nu har jag kommit så här långt, en rad med bågar runt hela kanten. Jag fyllde i med en söm till innanför den första sömmen i varje båge, så den syns bättre.

Jag vill att kanten ska synas ordentligt och kontrastera mot resten av kviltningen i mitten av täcket. Därför vill jag inte hitta på något nytt mönster inuti bågen, utan i stället hitta något som förstärker den första formen. Hela täcket är ju extremt oroligt, så det vill till att få kviltningen att synas överhuvudtaget.

Jag tog helt enkelt den första mallen och mätte ut en inre båge. Den blir också med dubbel söm, så jag har beräknat att det ska bli tre nästan lika stora avstånd mellan bågarnas ben när det är klart. Så klippte jag ut. Enkelt och bra.

I det här ljuset syns kviltningen, men i realiteten syns den inte särskilt väl. Jag trodde orange tråd skulle synas bra, men kontrasten är för liten, den smälter in bland tygerna. Jag kunde mycket väl ha använt svart eller mörkblå tråd. Man skulle ju kunna tycka att det inte passar med färgerna, men det spelar inte roll, kontrasten är viktig för hur kviltningen framträder. Gjort är gjort, jag tänker inte pilla upp, jag får hitta lösningar i stället.

Jag tänkte från början kvilta med en röd ulltråd, för att få en framträdande kviltning, men valde bort det för att det var så trögt att kvilta med tjock nål och tråd. Nu har jag plockat fram den igen och sytt i det översta tyglagret mellan de båda sömmarna. Det syns bättre och det blir mer som jag tänkte att det skulle se ut, så det kommer jag att fortsätta jag med i hela första varvet bågar.

 

Hur jag gör med den inre bågen bestämmer jag sen när jag fyllt i den yttre och ser hur det blev.